Ja, som rubriken säger hade jag ju rid-möte med Dr Jekyll igår…Dr Jekyll som började med att gå som ett urverk på utebanan men som efter en stund tröttnade och tyckte att ”nä…nu vill jag inte skritta där och sen vill jag inte trava här och om du tvingar mig så stegrar jag mig”.
Dessa ”fasoner” varvades med helt normalt gående där jag och Mini inte ställde några krav på annat än att Kreon skulle gå rakt fram och vi fick ju som vi ville till slut men det känns så trist med dessa åthävor.
Eftersom det var vindstilla och fint väder igår medan det blåste rejält idag trodde jag inte att det skulle gå bättre under dagens ridpass och hade därför en ”plan B” om det blev för jobbigt men idag var Mr Hyde på besök i stället, ivrigt påhejad av både mig och Mini.
Jag bestämde mig för att prova ett nytt grepp och hade i åtanke något min goda vän med ibland ”psyk-brytig” häst har skrivit om gällande hur hon hanterar SIN häst: ”med massor av godis” som hon uttryckte det vid ett tillfälle.
Nu vet jag inte exakt hur hon brukar göra men jag förmodar att hon ger hästen godis- kanske när hon rider och det valde jag också att göra.
Medan Mini red bad jag henne att då och då stanna till vid mig och så fick Kreon lite godis och en massa klappar och inte vet jag om det hjälpte eller inte men han gick i alla fall hur fint som helst.
Jag har ju tidigare nöjt mig med att prata och SJUNGA (!) för honom (tänk en kvinnlig Ranelid ungefär….) men om lite godis i truten kan coola ner honom ännu mer så gärna för mig.
Efter ca 20 minuters lugn och kravlös ridning i paddocken fick Kreon gå in i sin komfortzon- det älskade ridhuset och efter ytterligare 10 minuter där fick han gå hem.
Som jag skrivit tidigare tror jag att vi måste VÄXLA mellan komfortzon och ”psyk-bryt-zon” för som jag ser det kan 2 saker hända om vi kräver att Kreon ska gå i paddocken som han inte gillar 7 dagar i veckan:
Efter ett tag kommer han att gå som lobotomerad där ELLER så får vi honom inte ens att gå IN i paddocken utan att försöka stegra sig, kasta av oss osv.
Och jag är inte intresserad av att utsätta någon av oss för denna osäkerhetsfaktor.
Jag tror mer på att växla- det blir för hård belastning på psyket om man ständigt bara gör det jobbiga och jag är i varje fall tacksam att vi aldrig behöver jobba igenom Kreon rent ”fysiskt” så att säga- det hade nog aldrig gått i kombination med den psykiska stressen också.
Posted
Godis KAN inte vara fel! Kreon verkar i mångt och mycket vara lite ”unghästig” fortfarande. Är han inne i en besvärlig ”tonårstid” just nu kanske? Upplever lite samma med vår 5-åring som kan gå som en klocka vissa pass, men som protesterar a la rodeo ibland när det kommer till att öka svårigheterna, men får ryttaren (som inte är jag) bara igenom det nya ger han sig och blir ”snäll” igen.
Rackemarie:
Jag har alltid varit väldigt restriktiv med att ge godis ”bara för att”- medan maken proppar fickorna fulla när han ska ut på sina promenader med Soya föresvävar det mig aldrig ens att ta med något till henne…why liksom?
Men om jag TROR att ett problem kan avhjälpas med godis så ABSOLUT- det kostar inget att prova så länge det görs med en tanke bakom.
Haha, jag är väl godis-givaren? Just nu får min ena häst morötter så fort han vågat gå över »hemska bron«. (som han f ö gått över i tre år). Min andra häst får godis efter varje byte. (som han inte övat på i tre år). Risken med det senare är väl att han lär sig stanna efter alla byten, men just nu känns det som en lockande tanke! 🙂
Yes Ann, det är du som är godisgivaren:). Usch…säg inte 3 år…
Han har TIDIGARE gått över bron i tre år. Det var ju i somras han började se monster överallt. 🙂
Din häst är inte framme för skänkeln. Dina resultat på främmande platser visar detta. Du behöver ta hjälp av någon som kan detta. Kreon VET att du inte rår på honom och väljer att göra lite som han vill. Skaffa en ny tränare som hjälper dig med detta.
Om byte av tränare skulle göra att alla problem alltid försvann hade jag bytt tränare många gånger… Nu är ju ridning inte så lätt. Och »framme för skänkeln« är lika lite som det mesta annat ett statiskt tillstånd. En häst på GP-nivå kan också vara stundtals INTE framme för skänkeln.
Jag tror också att den ryttare som ska rida hästen är den som måste »rå på den«. Att be ngn annan rida kan lösa vissa problem, men rena istadighetsproblem tycker jag ofta behöver lösas av den som HAR problemet. Hästen fattar, precis som du säger, snabbt vem som rår på och vem som inte rår på.
Jag tycker Birgitta är duktig som verkligen tagit tag i problemet så gott hon förmår.
Sen kan man ju arbeta hästen ur ett litet annat rent ledarskaps-perspektiv, och då skulle man kunna lägga till en tränare som är mer inriktad på detta. Sådan träning börjar kanske ofta på marken och tyvärr är min egna erfarenhet av detta att det ÄNDÅ är svårt att få med sig det till 100% upp på ryggen.
»Rid bättre« är ju en lösning på det mesta. Men där tror jag vi alla försöker rida så bra ni någonsin förmår.
Eftersom jag börjar känna att detta ämne är mer än uttjatat och jag upprepat mig ständigt men ändå får dessa ”din häst är inte framme för skänkeln”-kommentarer så ordar jag inte mer om detta, framför allt eftersom ni som tycker detta och jag inte är överens. Jag anser att ”huvudproblemet” är en ”ibland för känslig häst i främmande och/ eller stökiga miljöer” inte huruvida skänkeln tas rätt eller ej.
Att byta tränare har inte ens föresvävat mig för en sekund- jag är otroligt nöjd med den jag har vilket nog framgått av det senaste årets inlägg.
Ha ha ha!!!
Nej, Ann H är inte mitt ”alter ego” (det är Birgitta, 12 år) även om man ibland kan misstänka detta ELLER att vi ”pratar ihop oss” innan vi kommenterar andras inlägg.
Men vi har känt varandra i över 10 år och tycker lika om mycket som har med dressyr att göra- därav våra ibland väldigt lika svar som vi inte brukar låta varandra ”förhandsgranska” :)))!