En kommentar från en läsare härom dagen fick mig att fundera på det här med hur otroligt olika vi människor är när det gäller att “sköta sig själv och skita i andra”.
Jag har så länge jag kan minnas varit väldigt lik min far- otroligt och för en del människor irriterande nyfiken och full av åsikter kring hur andra gör, tycker och tänker.
När jag var yngre var jag inte lika bekant med uttrycket ”tyst min mun så får du socker” som jag är idag och det har…så klart…inte alltid gagnat mig.
Folk är verkligen inte alltid så förtjusta i ”sannings-sägare” och ibland är det ju inte heller så att det finns EN sanning- bara en massa olika åsikter där inget egentligen är mer rätt än något annat även om de som uttalar åsikterna så klart hävdar att just DE sitter inne med sanningen.
Mitt eget liv hade ibland varit lugnare om jag hade haft en större förmåga att skita i andras göranden och låtanden men jag vet med mig att jag HAR svårt att bara låta saker passera och det gäller inte bara sådant som har med hästar att göra utan även i arbetslivet tex.
Jag kan bli vansinnig när ”alla” tittar ner i konferensbordet utan att säga ett knyst fast jag VET att det finns massor av åsikter som vi luftat ända tills det tex varit dags att ta upp ämnet med chefen.
Med åren har jag lärt mig att det är både bra och dåligt att ha denna ”glapp-käfts”-egenskap- ibland är den oerhört uppskattad och ibland retar den folk till vansinne.
Jag behärskar mig också oftare nu än i ungdomen även om mitt samvete då och då ”tvingar” mig att agera; jag skulle ibland inte kunna leva med mig själv och veta att jag inte sagt det jag egentligen ville- även om det inte alltid tas emot med öppna armar.
Samma sak är det ju med bloggen- den har aldrig varit ”mainstream” trots att jag redan i huvudet sorterar bort minst hälften av inlägg jag HADE kunnat skriva och som säkert hade både roat och engagerat men också gjort de utpekade otroligt sura och det finns, även för en 45-årig kärring en gräns för hur många fighter man ids att ta här i livet.
Håller helt med dig! TRor man tjänar på att vara ärlig även om man i bland får välja sina tillfällen, det är inte alltid så uppskattat som du nämner…..Men om man har en filosofi och står för den så vet folk i allafall vart de har en! Jag uppskattar ärlighet även om det kan vara hårt för stunden. Min bästa tränare genom åren är otroligt frispråkig och väldigt speciell tycker många, men det är tack vara honom som jag lärt mig RIDA, innan åkte jag bara häst. Så fortsätt som du gör, det tror iaf jag på ;o)
Personligen tror jag de att flesta tycker att man alltid ska säga ifrån, vilket inläggen om katten nog visade. Allt för många gör ju som du ” den angår inte mig” ”det var inte det inlägget handlade om” . Snarare är det väl så att man vågar bara säga ifrån när inget står på spel för ens egen del.
När jag köpte min häst (varmblod) så bad jag dig om hjälp att se om min nya sadel låg bra på hästen och din kommentar blev: ”Ja, jag vet inte riktigt men å andra sidan kan jag inte begripa varför man går och köper ett varmblod heller.” Glömmer aldrig detta! Så visst ska man vara ärlig men man kan ju framföra sina åsikter på olika sätt! 🙂
Här sitter jag i alla fall 19 år efter den händelsen, med samma häst som har gett mig så mycket glädje genom åren!
Ida:
Som sagt, det finns både för och nackdelar med att vara frispråkig.
En fördel är väl som du nämner att folk som känner mig vet var de har mig så att säga.
Jag ljuger ALDRIG och skulle aldrig tex säga att något är fint eller bra om jag inte verkligen menade det. Då är jag hellre tyst.
En nackdel är att jag ibland får känslan av att folk kan välja att ”gömma” sig bakom mig i tron/ vetskapen att jag kommer att ta upp vissa saker som är obekväma så att de själva slipper.
Sara A:
Det är alltid lika ”roligt” (hmmm….) att konstatera att vissa läser bloggen som fan läser bibeln.
Det vissa diskuterade i ”katt-inlägget” var varför stallägarnas katter inte kastreras.
Just DENNA och enkom DENNA specifika fråga svarade jag på att jag inte hade en aning om och inte ville lägga mig i.
Det betyder INTE och läs NOGA nu: ATT JAG INTE HAR FRAMFÖRT MINA ÅSIKTER I ANNAT SOM HAR MED KATTUNGAR SOM FÖDS PÅ ANLÄGGNINGEN ATT GÖRA- det är bara något som vissa bloggläsare har valt att ta för givet.
Jag har sagt mitt till stallägarna och det får därmed vara bra med det. Jag ser ingen som helst anledning att tjafsa mer med dom- jag äger inte frågan (eller de VÄLSKÖTTA katterna för den delen).
Bara för att jag inte berättar om allt och i minsta detalj på bloggen kan man inte dra hur långtgående slutsatser som helst och som sagt- det var ju inte heller det som inlägget handlade om.
Du milde skapare! Det var ord och inga visor!!! SA jag verkligen så?!?!
Usch! Får väl skylla på att det var 19 år sedan- jag var som sagt ännu osmidigare då.
Stackars dig! Här kommer en nästan 20 år gammal ursäkt!
Haha ingen fara men då tyckte man ju det var lite trist för jag var ju överlycklig att jag köpt häst och kommentaren hade ju inte så mycket med sadeln att göra precis hihi
Ja, det var ju för väl att jag inte sa något om sadeln för någon ”sadelutprovare” har jag aldrig varit. Vägrar alltid att kommentera hur sadlar ligger på andras hästar.
Jag vet så väl vad du menar med att vara frispråkig. Det skulle kunna vara jag som skrivit texten.
Har fått många örfilar pga mina åsikter. Ibland har jag fått misstanken om att det kan vara väldigt behändigt med åsikts fulla människor, för att sedan samma människa kan tycka det är jobbigt med mina åsikter.
Jag tröstar mig med att världen hade sett bättre ut med mera civilkurage.
Och dina åsikter Birgitta är härligt friska.
Jodå Madeleine:
Ibland passar det vissa att man är frispråkig- ibland inte.
På mitt jobb skojar vi om att vi är attitydinkontinenta lite till mans 🙂 Fast jag tycker att du blandar ihop två saker. Det är en sak att stå för en åsikt och argumentera för den istället för att viska med kamraterna i korridoren. Det är en helt annan sak att hålla på att vara frispråkig med synpunkter på sådant man inte har med att göra, t ex vad andra gör.
Ja och nej Anna-Kajsa.
Jag tycker inte alltid att man inte har att göra med vad andra gör- det beror helt på om andra också påverkas och på vilket sätt och i vilken omfattning.
En persons agerande påverkar enligt min uppfattning SÄLLAN bara just denna.
Ärliga människor som törs stå för sin åsikt hamnar oftare i blåsväder. Men å andra sidan föredrar jag att ha såna människor i min närhet, man vet var man har dom och man får inga obehagliga överraskningar! (oftast)
Sedan har jag lärt mig att välja mina slag jag också vid +36 år 😛
Tycker absolut att det är bättre att säga till en person direkt i stället för att snacka skit bakom ryggen eller vara en ögontjänare. Däremot har jag väldigt svårt för människor som tror att de sitter inne med all kunskap och alla svar och inte ens kan ta in andras tankar och åsikter. Har stött på några sådana ”hästmänniskor” genom åren som saknar all ödmjukhet och bara måse framhäva sig själva. Hur patetiskt är det inte med +50-tanter som känner sig hotade av tonårstjejer och måste trycka till dem så fort de börjar kunna lite? Jag ber själv gärna om hjälp och råd från de som har mer erfarenhet och kunskap och man får gärna fråga mig varför jag gör si eller så med min häst. I ett bra stall med ett tillåtande klimat hjälper man varandra och vågar be om hjälp utan att riskera att bli ”nedgjord”.