Djävla vind!
Antingen så blåser det mer sedan jag köpte Kreon (yeah right…) eller så är detta ännu en sak jag tidigare aldrig reflekterat över men nu har börjat notera.
Planen var att rida ut idag men det kunde jag ju ”kamma mig” på- det blåste så jäkla mycket att jag helt enkelt inte vågade.
Risken att Kreons terapi skulle gå över styr bedömdes som överhängande och jag fick vackert krypa in i ridhuset i stället.
Och om vi ska fortsätta med hår-associationer så var det ”någon” och det var inte JAG som tydligen hade en ”bad hair day”- gissningsvis just pga blåsten som hördes in i ridhuset.
Kreon började som så ofta att gå som den mormors-häst han ofta uppträder som men efter en stund (15 minuter kanske) så tyckte han att ”nej…vi ska inte gå i vänster varv idag och varje gång vi går förbi dörren så ska jag stanna”- typ.
”Tack och lov” skiftar hans idéer kring vad som för dagen är acceptabelt och inte…omväxling ”förnöjer” (grrr…..) för annars så hade jag kanske trots allt börjat tänka att ”han kanske har ont någonstans” trots att han i dessa ”dum-lägen” tragiskt nog även känns som allra FINAST! Han är liksom jättemjuk i hela kroppen, inte det minsta spjärnig i munnen och dansar fram- tills han tvärnitar!
Idag nöjde sig odjuret med dessa ”tillfälliga avbrott” som skedde många gånger men som jag bara ignorerade och försökte ta mig ur så fort jag kunde men utan drama.
Jag lyckades trava precis överallt och som jag ville efter ett tag men valde att bara galoppera så korta sträckor att jag inte utmanade ett stopp vid dörren vilket Kreon gjort flera gånger.
Så summa summarum blev det ännu ett pass där jag fick visa att ”det är bara att gå- like it or not” men givetvis ÄR det tröttsamt och tråkigt att behöva lägga tid på sådant med en häst som KAN gå hur bra som helst.
Jag måste hela tiden tänka på hur lite Kreon är riden och att han MÅSTE få en chans att vänja sig vid allt som jag vill- jag har idag svårt att tänka mig att jag kommer att tycka att detta är ok efter säg 2 år (fast vad vet man…) men idag ”måste” han få lov att då och då få sina ryck, det tror jag att jag får förlika mig med och acceptera.
Syndens näste- Filmkedjan i Staffanstorp, som jag besökte idag. Ett större och bättre godissortiment än deras har jag aldrig stött på- högsta betyg!
Se så oskyldig han ser ut den lilla Muppen!
