Jag har sagt det förr och jag säger det igen; om det finns en högre makt så vill den nog straffa mig för alla de år då jag gnällt så fort jag inte varit annat än helt ensam i ridhuset.

Nu är det som förgjort- hur jag än anstränger mig för att träna med andra verkar det inte gå!

Min senaste otroligt listiga plan, tyckte jag själv i alla fall, var att rida samtidigt som man har lektionsverksamhet på ”min” ridskola- då MÅSTE det ju garanterat finnas hästar i mängd som Kreon kan träna sina nerver på.

När jag kom till ridskolan förra veckan visade det sig att den grupp jag hade tänkt inleda lite smygträning med skulle RIDA UT?!?!?!?

Jaha…jag hann skritta i några minuter med dom innan de gav sig av- alltid något.

I dag hade jag gjort upp samma plan eftersom jag hade sett att lektionerna skulle börja 17.00 så jag slutade tidigare från jobbet, hastade iväg efter Kreon och körde förväntansfull till ridskolan.

Började rida 16.30 så att Kreon skulle vara avrastad tills lektionshästarna kom och sedan väntade…och väntade….och väntade jag.

När klockan hade blivit 17.15 insåg jag att även den lektionen hade försvunnit i det blå eller möjligtvis ridit ut eller valt att rida i utepaddocken och då var jag ganska uppgiven och besviken.

Visst gick Kreon jättebra men det var liksom inte DET vi skulle träna på- det vet jag redan att han gör när han är ensam.

Medan jag lastade in det lilla djuret fick jag höra att nästa lektion skulle börja 18.00 och att jag var välkommen att delta i den om jag ville och då valde elaka Birgitta faktiskt att göra detta- dvs att ta ut ”stackars” Kreon efter 20 minuters vila i släpet för ÄNNU ett ”ridpass”.

Med facit i hand var det nog inte helt dumt att göra på detta vis- Kreon var trött och såååå foglig och jag kunde både trava och galoppera runt bland 10-talet lektionshästar.

Nu red jag bara i 20 minuter, kände att det fick vara någon måtta på jobbandet för Kreons del men han kändes verkligen inte alls sugen på att hitta på några som helst dumheter- UTMÄRKT!

Jag har full förståelse för om folk som ser honom som idag tänker att ”den där Birgitta…hon kan verkligen överdriva hon” för ser man Kreon så här kan man tro att han tränar inför ”Sveriges lydigaste häst” men de som sett hans andra, mindre behagliga sida vet att skenet KAN bedra :).

Muppe pustar ut efter sin ”dubbel-lektion”.

Åhhh så bra att väderleksprognosen för idag stämde! Vi har haft sol i massor och det har verkligen varit härligt!

Kreon har blivit uteriden och om det hade han vissa synpunkter vilket han dock inte hade något för- han var tvungen att gå ändå.

Jag börjar lära mig honom och hans beteende mer och mer och tror mig veta varför det idag blev lite upprört.

Jag tog in Kreon i stallet innan alla de andra hästarna var intagna och även om han hade en ponny som sällskap dög inte detta tydligen utan han började vråla och småhoppa i boxen- herr Upprörd kom på besök med andra ord.

Och börjar det så…tja…då sitter man därefter inte direkt upp på en ”iskall” häst utan då ska ”ifrågasättarleken” lekas.

Efter flera diskussioner om vi verkligen skulle gå här (JA) och där (JA) så lugnade gossen ner sig och sedan kunde jag till och med galoppera hur fint som helst ganska långa sträckor.

Ännu bättre blev det när jag efter ett tag mötte gårdagens ”terapi-farbror” stallkamraten Optico och tog följe med honom och hans ryttarinna- då kunde Kreon till och med galoppera på en sträcka (hela banvallen för er som är bekanta med omgivningarna) som han knappt vågar skritta på ensam.

Men jag gissar (fast jag gissar GÄRNA fel) att det kommer att bli en jobbig vår för Kreon och mig.

Han blir ju förskräckt för allt som inte är som det brukar, som låter och har sig och våren har redan bjudit på en hel del sådant.

Nu är det dags för åkgräsklipparna, idag en häcksax som VRÅLADE, motorcyklarna har dammats av och jag vet minst 5 trädgårdar där jag riskerar att möta skällande hundar när jag rider förbi. Överallt finns också fårhagar och det är väl bara en tidsfråga innan de fylls av, enligt Kreon, hästätande ullisar.

Visst är det jättebra träning med allt sådant men jag önskar så att det fanns en enda liten ”rutt” utan minsta störningsmoment där vi bara kunde få ”vara”- fullständigt avslappnade.

 

Även Gullis mös i solen!

Efter en sovmorgon till klockan 6 (jag gick och la mig supertidigt) åkte jag till stallet för att släppa ut Kreon i hagen, mocka, göra i ordning hans mat och sist men inte minst småprata lite med stallägarna och Mini och när det behovet var tillfredsställt åkte jag för att handla lite mat till maken, mig och även lilla Soyis (grisknorrar är helgmaten för vissa….).

Idag blev det också storstädning av hemmet med maken och sedan tog jag i riktigt och lagade även middag (ugnsbakad falukorv med dito grönsaker).

På Kreons schema stod forsatt ridpaddocks-terapi och idag hade jag turen att 2 stallkamrater också red där samtidigt.

Kreon skötte sig ypperligt- inte en antydan till något annat än lydnad och efter nästan 10 galoppfattningar, fin galopp och lika fint travarbete i 30 minuter nöjde jag mig.

Precis när jag var klar kom 2 andra stallkamrater som skulle ut och gå med sina hästar och då passade jag på att hänga på även där- i förvissningen om att Kreon med sällskap är lydnaden personifierad.

Och mycket riktigt- till och med på den plats där han alltid är hysteriskt ovillig att gå ensam traskade han förbi som om han aldrig gjort annat och hela turen (max 20 minuter) gick problemfritt.

I kölvattnet på sin vän Optico rådde inga tveksamheter hos herr Mupp.