Månadsarkiv: mars 2012

Skrivet

Om att spara dressyrprotokoll

Jag undrar hur många, liksom jag, som sparar ALLA sina dressyrprotokoll?

Tro det eller ej men jag har alltså över 20 års tävlande samlat i 2 tjocka pärmar och man kan ju undra varför? Jag går nämligen sällan och aldrig tillbaka och tittar i dom men det borde man kanske göra?

För att ”följa utvecklingen” så att säga eller se om några kommentarer återkommer ständigt och fast man ridit på olika hästar.

Vid närmare eftertanke skulle jag tycka att det var VÄLDIGT intressant att titta på en tilltänkt tävlingshästs senaste säg…10…dressyrprotokoll.

Nu har jag ju aldrig köpt en tävlad häst men om jag skulle göra det skulle jag alltså vilja veta vad som EGENTLIGEN försiggick på banan för det är det minsann inte alltid slutpoängen/ procenten som talar om.

Man kan ju rida på 60 % gång efter annan på en häst som i princip gör vad den ska men inte gör det särskilt korrekt eller med dålig bjudning (vinkar till Archie) eller med svaga gångarter eller vad tusan som helst eller så kan man rida på samma procentsats med en fin häst som ”bär sig åt” inne på banan (vinkar till Kreon).

Och det är ju som sagt högst intressant tycker jag- i alla fall om man som köpare är intresserad av att tävla vidare.

Kanske struntar man i den busiga hästens 60 % och tänker att ”det där går att träna bort” eller så tänker man ”huuu…nej tack…jag vill ha en MASKIN”.

Eller så tror man att den häst som trots att den gjort det mesta som den ska men ändå fått dåliga procent gjort detta pga ryttarens dåliga inverkan och anar att man själv skulle kunna rida hästen mycket bättre.

Ja, hur som helst…jag undrar hur många som faktiskt efterfrågar protokollen? Jag har nog aldrig hört om någon som har gjort det men det BORDE man göra i större utsträckning menar jag.

Jag kan ge ”tusen” exempel på hästar som inte alls går på samma vis på tävling som de gör hemma, det är väl snarare regel än undantag höll jag på att säga, men det finns också en del hästar där avvikelsen så att säga är allt för stor och som man därför nog inte bör välja om man vill tävla.

Skrivet

Tisdag- till fots med häst, i sadeln med hund

Eftersom det var dags för Kreon att få känna sig lite ”comfy” gick vi på en promenad i blåsten.

Med undertecknad bredvid sig är Muppe mer avslappnad och kan gå som en hund på slakt grimskaft, även förbi saker han nästan vägrar att passera när jag sitter i sadeln.

Sadeln ja, den satte jag mig i när jag kom hem från stallet- cykelsadeln alltså :).

Tog en tur på min tvåhjulning med Soya fladdrande i vinden bredvid och nu tar vi igen oss- för en gångs skull i var sin soffa:).

Skrivet

Fråga från en läsare om att ”ge upp”

Nyligen fick jag denna fråga/ kommentar av en läsare:

När jag läser om dig och Kreon tänker jag på min egen häst jag sålde nyligen och som jag egentligen hade tänkt att hopptävla med.

Precis som Kreon är min fd häst väldigt känslig och för att göra en lång historia kort orkade jag inte ta de ständiga fighter han utsatte mig för både på träningar och tävlingar, det var inte kul helt enkelt och jag sålde hästen och blev i stället medryttare på min kompis mycket snällare häst.

Det var så skönt att ta beslutet att sälja och nu tror jag inte ens att jag skulle köpa en ny häst, inte som det känns idag i alla fall.

Händer det aldrig att du tänker samma sak, din häst verkar ju inte heller helt enkel att tas med?

Jaaa du ”Anonym”…det var en intressant fråga du ställer tycker jag och en frågeställning jag har ganska stor erfarenhet av, inte bara för egen del utan också utifrån de många hästägare jag lärt känna genom åren.

Innan jag broderar ut mitt svar vill jag börja med att svara KORT på din fråga; NEJ, jag tänker i dagsläget aldrig att jag vill sälja Kreon.

Jag tycker att han är så fin att jag vill försöka kanalisera hans känslighet rätt för om detta lyckas tror jag att jag kan få den där fina tävlingshästen jag alltid drömt om.

Lyckas det INTE- ja, då kan det i värsta fall gå riktigt illa, så känsliga hästar kan i ”affekt” skada både sig själv och ryttaren och det vore så klart ytterst olyckligt.

Jag har ju bara ägt Kreon i ett halvår så jag tycker att det är omöjligt att svara på hur han kommer att utvecklas och det måste mer tid och mer träning till innan jag kan säga ”bu eller bä” om detta.

Däremot sålde jag ju min föregående häst efter mer än 1 års ”vånda” och trots att flera tränare tyckte ”sälj” långt innan beslutet togs och det känns med facit i hand skönt att jag, som jag ser det i alla fall, verkligen FÖRSÖKTE innan jag gav upp.

Sedan är det ju så att man är olika som människor. En del ger upp väldigt lätt, minsta motstånd får dom att kasta in handduken medan andra är nästan FÖR envisa på gränsen till vad som är klokt och bra.

Bland hästägare har jag sett alla de sorter.

Folk som, precis som du, köpt hopphästar som sedan inte velat hoppa eller inte velat hoppa med ägaren i alla fall.

Folk vars hästar skrämt skiten ur dom om uttrycket ursäktas.

Folk som haft en helt skev bild av vad det innebär att träna en häst och som blivit besvikna över uteblivna framgångar när de i själva verket (om de begripit bättre) borde insett att med den (obefintliga) träning de gett sin häst inte kan förvänta sig bättre resultat heller.

Folk som TROTS idog träning känt att de och hästen inte passar ihop- ryttaren har velat mer än hästen och/eller så har hästen haft någon fysisk/ psykisk begränsning som gjort att träningen inte gett önskat resultat.

Med andra ord kan man ”ge upp” av många olika anledningar och jag brukar ALDRIG tycka att det är idé att försöka övertala någon att behålla en häst de inte längre vill ha kvar.

Dels brukar det inte löna sig och dels finns det massor av ANDRA hästar ”out there” så då är det bättre att ekipagets vägar skiljs åt och så provar man något annat i stället.

Att sedan gräset inte alltid är grönare på andra sidan lär vissa upptäcka i sinom tid ändå- den som tex inte är seriös med sin träning men skyller allt på hästen lär med största sannolikhet uppleva samma sak med nästa häst också- ytterst få hästar går som klockor av sig själv- i alla fall när det gått ett tag.

Men som sagt; vill man sälja ska man absolut göra det och strunta i andras eventuella åsikter för det är också min erfarenhet; att det är väldigt lätt att tycka en massa när man själv inte sitter med problemet, vad det nu må vara.

Skrivet

Måndag- igår Dr Jekyll, idag Mr Hyde

Ja, som rubriken säger hade jag ju rid-möte med Dr Jekyll igår…Dr Jekyll som började med att gå som ett urverk på utebanan men som efter en stund tröttnade och tyckte att ”nä…nu vill jag inte skritta där och sen vill jag inte trava här och om du tvingar mig så stegrar jag mig”.
 
Dessa ”fasoner” varvades med helt normalt gående där jag och Mini inte ställde några krav på annat än att Kreon skulle gå rakt fram och vi fick ju som vi ville till slut men det känns så trist med dessa åthävor.
 
Eftersom det var vindstilla och fint väder igår medan det blåste rejält idag trodde jag inte att det skulle gå bättre under dagens ridpass och hade därför en ”plan B” om det blev för jobbigt men idag var Mr Hyde på besök i stället, ivrigt påhejad av både mig och Mini.
 
Jag bestämde mig för att prova ett nytt grepp och hade i åtanke något min goda vän med ibland ”psyk-brytig” häst har skrivit om gällande hur hon hanterar SIN häst: ”med massor av godis” som hon uttryckte det vid ett tillfälle.
 
Nu vet jag inte exakt hur hon brukar göra men jag förmodar att hon ger hästen godis- kanske när hon rider och det valde jag också att göra.
 
Medan Mini red bad jag henne att då och då stanna till vid mig och så fick Kreon lite godis och en massa klappar och inte vet jag om det hjälpte eller inte men han gick i alla fall hur fint som helst.
 
Jag har ju tidigare nöjt mig med att prata och SJUNGA (!) för honom (tänk en kvinnlig Ranelid ungefär….) men om lite godis i truten kan coola ner honom ännu mer så gärna för mig.
 
Efter ca 20 minuters lugn och kravlös ridning i paddocken fick Kreon gå in i sin komfortzon- det älskade ridhuset och efter ytterligare 10 minuter där fick han gå hem.
 
Som jag skrivit tidigare tror jag att vi måste VÄXLA mellan komfortzon och ”psyk-bryt-zon” för som jag ser det kan 2 saker hända om vi kräver att Kreon ska gå i paddocken som han inte gillar 7 dagar i veckan:
 
Efter ett tag kommer han att gå som lobotomerad där ELLER så får vi honom inte ens att gå IN i paddocken utan att försöka stegra sig, kasta av oss osv.
 
Och jag är inte intresserad av att utsätta någon av oss för denna osäkerhetsfaktor.
 
Jag tror mer på att växla- det blir för hård belastning på psyket om man ständigt bara gör det jobbiga och jag är i varje fall tacksam att vi aldrig behöver jobba igenom Kreon rent ”fysiskt” så att säga- det hade nog aldrig gått i kombination med den psykiska stressen också.

Skrivet

Min katt- min skatt

Nu ”måste” jag visa lite nya kort på en av mina kelgrisar- Gullis!Han har blivit sååå tam numera och verkar inte ha något emot att jag bär omkring på honom eller bara sitter och har honom i knät.

Nu spinner han för fullt och kan också självmant komma fram- tänk när jag nästan jagade honom längst stallet och drog fram honom under mitt skåp ganska bryskt ha ha.

Vägen till hans hjärta har helt klart gått via magen och nu har jag ”fått” precis det jag absolut inte ville ha och har motarbetat under alla år med katt i stallet; en katt som kommer rusande och jamar uppFODRANDE (obs ordvits) så fort jag dyker upp på morgonen.

Liiite stressande är det allt men jag får ju verkligen skylla mig själv- så går det när man börjar mata en gullig kattunge och det är ju bara han som ”håller på”, de andra katterna håller sig undan.

Rent kostnadsmässigt överlever jag i alla fall- hans torrfoder kostar inte ens en krona om dagen så det kan det vara värt :).

Jag tror inte alls på att ta hem stallkatter till ett liv inomhus och eftersom vi bor 40 meter från en mycket starkt trafikerad väg är det inte heller ett alternativ att låta honom gå in och ut som han vill hemma hos mig- annars tror jag nog att stallägarna hade gett mig honom- det kommer (tyvärr) nya avkommor tätare än önskvärt.





Skrivet

Veckan som gått

Ännu en lite ovanligare vecka ur hästträningssynpunkt men så får det nog bli ett tag framöver.Kreon känns otroligt säker och stabil på det vi hitills utbildad honom i (nåja kanske inte galoppombytena men allt annat) men humöret är det värre med om jag väljer att lämna hans komfortzon- det ensamma ridhuset.Han kan växla från att gå som en iskall maskin till att bli ett istadigt monster på en sekund och jag vidhåller att jag tror att detta är något psykiskt och inte fysiskt.

Visst har jag också hört talas om mängder av hästar som pga fysiska skador och dylikt protesterat men eftersom Kreon haft sina ”idéer” sedan jag köpte honom fast av varierande grad och som yttrat sig lite olika har jag svårt att tro att han haft ont i ett halvår.

Nej, det är, tror jag, den nödvändiga övergången från lugnt och sövande arbete i ett tomt ridhus till jobb i andra ”stökigare” miljöer som framkallar dessa ”psykbryt” och så får det väl vara tills det förhoppningsvis går över.

Denna veckan har 2 nya ridhus besökts och när jag red i ett av dom i fredags fick jag verkligen känna på Kreon ”at his best”.

Vilka övergångar från galopp till skritt tex och många i rad dessutom! Härligt!

Förutom dessa 2 ridhusbesök har jag bara ridit i vårt egna ridhus en gång (också ett bra pass), resten av veckans dagar har vi varit utomhus vilket per automatik innebär att Kreon lämnar komfortzonen.

Nog tjatat om detta- det är bara att försöka låta ”vanans makt” att verka och påminna sig själv om att:

1. Jag var väl medveten om Kreons humör när jag köpte honom.

2. Det han pysslar med är verkligen inget unikt även om väl ingen ryttare tycker det är trevligt medan det pågår.Vädermässigt har det varit vårigt och varmt för det mesta och Kreon går nu med ett ofodrat täcke ute och har ett fleecetäcke på sig i stallet.Soya fick tyvärr inte träffa sina killar och sin man Trillik denna veckan men fick i gengäld årets första cykeltur som än en gång bekräftade att en människa på cykel aldrig kan cykla ikapp en whippet :)))!

Skrivet

Söndag- viljornas kamp

Oj vad mycket jag har hunnit med idag!

Började morgonen med att ha stalljour i båda stallen, en tämligen rogivande syssla då det bara handlar om att fodra och släppa ut hästar.

Jämfört med när jag jobbade på ridskolan och hade 16 boxar att mocka och 70-talet hästar att fodra, slänga ner halm till osv är detta rena nöjet och det tar inte så lång tid heller.

Idag blev det också årets första cykeltur med Soya- jag hade bara en täckväst på mig och det kändes verkligen ”vårigt” ute.

Som alltid när våren nalkas köpte jag idag ett 10-pack penseer, en tålig liten blomma som håller sig fin i flera månader även om den kanske inte är det mest orginella man kan ha i trädgårdskrukorna.

Efter hagintag var det dags för ett nytt ridpass i vår utepaddock och nu precis som igår hade Kreon åsikter om huruvida vi verkligen skulle gå i denna.

På gott och ont är denna paddock belägen precis utmed den väg där Kreon alltid krånglat som mest vid uteritter och idag varvade han jättefint arbete med att tvärstanna, vägra gå framåt och det nya tricket på repetoaren: småstegringar!

Fullständigt oacceptabelt så klart och otäckt och både Mini (som också red idag) och jag är överens om hur vi ska hantera detta.

Som nämnts tidigare får man (eller i alla fall vi) lust att verkligen ge honom en rejäl omgång men tro mig: det hjälper INTE!

Den enda gången jag provade att gå på honom ställde han sig rakt upp som ett ljus så det gör jag inte om!

Nej, vi hoppas och tror att detta är ännu en fas som Kreon måste tas igenom, precis som väggpressandet och sargsparkandet- bockningarna lyser än så länge med sin frånvaro på hemmaplan.

Vi får hoppas att trägen vinner- att sluta rida i paddocken är INTE ett alternativ oavsett vad Kreon tycker.

Skrivet

Archie hör av sig igen (via ombud :))

Vilket sammanträffande!

En timme efter att jag och några pratat om Archie i stallet (och jag lovordat mitt beslut att sälja honom till en ridskola, som jag många gånger anser sköter sina hästar bättre än privatpersoner) fick jag denna hälsning via hans ”ombud” på Facebook:

Hej jag vill bara skicka en hälsning från archie, han mår bra och trivs hos oss.
Han går i hage med en privat häst hela dagen och går nu med i verksamheten, de elever som ridit honom gillar honom skarpt.
Han går i lagom tempo och är väldigt lydig och han är fantastisk:)
Han verkar gilla livet på ridskolan och jag vill bara att du ska veta om det, om du har vägarna förbi så är du mer än välkommen att hälsa på.

Kan man bli annat än nöjd med sådana besked?

Som jag nämnt förut är jag inte precis FÖRVÅNAD- jag började själv min ridkarriär på en stor ridskola för över 30 år sedan och stod uppstallad där med egen häst i över 20 år så jag har ju sett en del lektionshästar ”komma och gå” men aldrig någon så fin som Archie (sade hon inte alls partiskt :)).

PS. Det ”bästa” i hela försäljningshistorien kring Archie är att han är köpt OSEDD- snacka om att lita på sina ”kontakter” (läs NN).