Åhhh vad det är härligt att vara ledig men vädret kunde sannerligen varit bättre.
Än så länge lyser den ”utlovade” (fyyyyy) snön med sin frånvaro men det är mulet, regnigt och blåsigt- inget grillväder precis.
Tack och lov är maken allergiskt mot ”allt från havet” så någon sill har det inte ätits idag, däremot kinamat ha ha.
På ridfronten har jag haft lite ”Kreon-konferens” med både NN och Mini- vi är ju en trio kring honom sedan NN flyttade och det känns himla bra att ha dessa två kloka kvinnor att konferera med.
Vi pratade mest om hur vi ska gå vidare med Kreons träning och där tycker vi tack och lov lika alla tre vilket kan sammanfattas med att vi ska undvika/ introducera försiktigt sådant som stressar djuret och träna vidare och klokt på det som fungerar.
En av de sistnämnda sakerna är mina besök på min gamla ridskola, jag kan inte nog poängtera hur tacksam jag är över att ha denna träningsmöjlighet.
Att ha ett så stort ridhus med många hästar som garanterat sällskap på bestämda tider, till nästan ingen kostnad och nära; bättre kan det inte bli.
Idag var det dags att avlägga ny visit och jag tror att dessa ridpass är så bra för Kreon.
Han blir ju lite nervös och går inte alltid som en klocka men närapå och det gör också mig säkrare när jag märker att jag kan ”komma vidare” trots att det kan bli något stopp eller någon ”hur var det nu man fattade galopp”.
Jag var mycket nöjd efter dagens ritt och hoppas att vi kan fortsätta på detta vis.
Samtidigt som jag är så glad för möjligheten att ta hjälp av ridskolehästarna funderade jag idag på hur det hade varit om jag hade haft Kreon uppstallad där.
Jag vill inte ens tänka på hur det skulle gå till att försöka rida ut för medan vi nu skräms av bilar, häcksaxar, åkgräsklippare och dylikt så hade vi på ridskolan riskerat att få både travare och galoppörer i full träning ”i häcken” och det minns jag vad tom snälle Archie tyckte om detta: INTE!
Hej! Följer dina och Kreons äventyr på bloggen och vill bara ge dig lite hopp i detta med att ha det jobbigt med andra hästar och nya miljöer. Har varit med om liknande med en av mina hästar dessutom en egen uppfödning som jag vet precis vad han varit med om och som jag ”utsatt” för det mesta trots att han är tittig och ”fjantig”. Från han var två år har vi åkt till olika ridhus och löshoppat, tränat mm. Tittig spänd och osäker hela tiden. När han skulle hoppas in över div mattor, grindar mm var det ett år med hoppträning varje vecka över samma i hans ögon skräckinjagande hinder. Han var tvungen att stanna ett par till flera ggr varje pass för dessa hemskheter. Våra första dressyrtävlingar log jag bara vad skulle jag göra allt var farligt domare, staket mm. Summasummarum skam den som ger sig. Idag har min ”lille” häst 13 år gammal 172 cm hög tävlat 120 m placeingar och LA dressyr med detsamma. Visst är han tittig fortfarande och tror att dörrar mm bits men man kan oftast nå fram till honom efter en stund och få honom att jobba riktigt bra.
Så jag hejar på dig och min teori är att om man successivt i lagom takt utsätter dem för utmaningar så går det med tålamod, lagom krav och envishet!
Har flera ggr tänkt tanken och undrat hur han han skulle vara nu om jag och min tappra medryttare inte kämpat på med att ta med honom ut överallt trots monster och spöken.
Kämpa på så är min tro att det kommer att avta och bli bättre!
MVH Medelålder obotlig hästtjej
Hej och tack för ditt uppmuntrande inlägg- det glädjer mig mycket.
Precis som är din erfarenhet och vad du tror säger MÅNGA till mig; att det kommer att gå över med tiden och om jag är klok.
Så länge inte Kreon skrämmer/ skadar mig så att jag inte kan eller vågar rida mer så kommer jag att göra allt för att han i alla lägen ska vara den underbara häst han OFTAST är.