Som jag nämnde för några dagar sedan har jag bestämt mig för att försöka återta det totala och i ALLA sammanhang 100 %-iga ledarskapet vad gäller min relation med och till Kreon.
Eller återta…det är egentligen fel ord för jag har aldrig VARIT hans självklara ledare så som jag uppfattat att jag varit för de andra hästarna utan han har FÖR DET MESTA respekterat mina önskemål men har också kunnat ignorera dessa fullständigt och på ett sätt som jag varken vill eller varit van vid.
Det ska i sammanhanget sägas att det ibland är väldigt nyttigt att få andra människors input och syn på ens ”häst-handhavande” och det kan ju vara en svår balansgång mellan ”brutal ärlighet” och ”hjälp till självhjälp”.
Ni har säkert också ibland sett hästar som NI uppfattar är ouppfostrade, odrägliga, ”skulle behöva sättas på plats”, ja kalla det vad ni vill men ni fattar… men där det kan vara lite eller mycket känsligt att för ägaren påtala detta.
Ägaren kanske själv tycker att deras lilla ”Pluttis” är huuuur snäll som helst även om den drar iväg lite när den tas in från hagen, inte står stilla på stallgången, går iväg när ägaren ska sitta upp, hugger lite efter borsten, inte vill lyfta hovarna eller vad det nu kan handla om.
Man blir lätt hemmablind, framför allt efter några år och accepterar/ blir till slut van vid sådant som andra människor tänker ”det DÄR hade jag aldrig stått ut med”.
För mig var det en nyttig ”väckarklocka” när den fysioterapeut jag anlitade i veckan påtalade att HON inte tyckte att Kreon precis respekterade tex min ”personliga sfär” utan var i hennes tycke för påträngande och…tja…inte tillräckligt lyssnande på MIG.
Jag behövde faktiskt inte tänka i för många sekunder för att inse att hon hade rätt och det är både därför och för att försöka bota en del av Kreons ”idéer” (de har jag skrivit så mycket om innan så det tjatar jag inte mer om nu) som jag valde att åka på denna ”ledarskapsträning” eller vad jag ska kalla den.
Det skulle ta för långt tid att beskriva vad och varför vi gjorde det vi gjorde i detalj och dessutom är jag inte så bra på att förklara saker i skrift men jag ska försöka att delge er lite i alla fall och om inte annat tipsa om detta ställe dit ni själv kan bege er om ni är sugna på att prova. Kostnaden, 400:– för ca 1 timmes undervisning/ arbete tycker jag är en billig investering i att förhoppningsvis få en mer följsam häst.
Med Kreon började träningen med att han fick på sig en repgrimma vars knutar trycker på olika punkter på huvudet vid tryck och gör att man lättare reglerar hästen än om man tex har en vanlig grimma.
I repgrimman fästes ett längre rep/ kortare longeringslina med en snärt i andra änden- det är med denna snärt man kan korrigera hästen/ väcka dess uppmärksamhet om den tappar fokus. Man kan också använda sig av ett längre spö (typ dressyrspö/ körpisk) för detta ändamål.
Kreon fick gå bakom ”läraren” Pia, på slackt rep och kanske 5 meter från henne. Om han ville komma närmare korrigerades han- det är människan som avgör avståndet och inte hästen.
Kreon fick också träna sig på att följa Pia i olika ”snirklar”, hon svängde hit och dit och han skulle då följa henne utan att tappa fokus vilket han gjorde mycket bra.
Därefter fick han träna på att stanna och sedan stanna och backa/ rygga och detta enbart genom att Pia sa ett kommando (”back”/ ”backa”).
Om hästen inte vill backa får man vifta till med repet mot hästen eller visa med pisken vad man önskar och så fort man får steg bakåt ska man upphöra med sin hjälpgivning.
Kreon fick också träna mycket på att ”sänka sig”, dvs komma ner med sin hals som han gärna håller i en hög position.
Pia menar att ju längre ner man kan få hästen att sänka halsen desto mer kan man påverka den och desto lugnare blir hästen, högt lyft hals = häst som är spänd, som är svår att påverka och som också (som i Kreons fall) kan stegra sig tex.
För att få Kreon att sänka halsen tryckte Pia med sin hand lätt på hans nacke och så fort han sänkte den det minsta upphörde hennes tryck vilket också är viktigt, dvs att inte fortsätta trycka trots att hästen svarar rätt. Däremot kan man trycka upprepade gånger så att hästen sänker halsen ettappvis: tryck- halsen sänks, nytt tryck- halsen sänks ytterligare- nytt tryck- ny sänkning osv tills hästen nästan har huvudet nere i marken.
En annan sak som Pia tyckte att Kreon behövde träna sig på var att stå helt stilla i fullständig avslappning (se lite loj ut) och att man inte accepterar att han efter ett tag börjar skrapa i marken, höjer halsen eller börjar vrida på huvudet hit och dit.
Man ska som ”ledare” inte heller acceptera att hästen buffar på en, lägger huvudet på ens axel (sådant vi hästtjejer kan tycka är såååå gulligt- denna DOMINANSHANDLING) och över huvud taget ”invaderar ens space”- det är VI som ska komma till hästen, vi kan gå fram och ställa oss tätt, tätt intill men hästen får inte göra detsamma på oss.
Ja, jag vet inte om ni blev mycket klokare av mina förklaringar eller om ni bara tycker att det låter som ”flum flum” men för mig är detta bara en aspekt av myntet ”KOMMA IN I HÄSTENS HJÄRNA” som är ett av NN:s favorituttryck och som hon använder när hon vill påtala vad det är jag behöver åstadkomma när Kreon blir världsfrånvänd, okontaktbar och inte gör som JAG vill.
Kan man från marken lära hästen att gå fram, gå bak och stå stilla när man vill, och då menar jag precis när man vill, dvs om så himmeln håller på att ramla ner över en- då kan man sedan försöka att applicera detta uppsuttet och slutligen förhoppningsvis lyckas.
För det är ju där jag själv ser problemet; många har väldigt bra pli på sina djur så länge allting är lite lagom mys-pysigt och lugnt men så fort det inträffar något utanför det ordinära (man är på en främmande plats, det blåser mycket, det finns andra hästar) så tappar hästen fokus och man förmår inte att återföra den till sin arbetsuppgift.
Som avslutning på vårt träningspass fick Kreon först gå över och sedan stå stilla på en stor vit presenning som Pia hade lagt ut på marken och det klarades också galant.
Målet här är att man ska kunna trava över denna uppsuttet, till och med om någon rycker i ena änden och om vi klarar DET- då tror jag att vi är en bit på väg i vår träning.
Nu ska vi träna hemma på de olika momenten så får vi se om det blir någon skillnad- jag lovar att återkomma.
Länk till stället vi var på: http://www.123minsida.se/AktivWesternHast/
Jag och pållen gick en sådan kurs för ett par år sedan och det var verkligen en aha-upplevelse. Jag hade ju bara haft ”hundhästar” tidigare. Ston som inte alls ifrågasatte såsom min nuvarande pålle gör.
Det tog ett tag innan jag lyckades förmå sambon att prova, men jag var envis då pållen gjorde som han ville med husse.
Det blev mycket bättre.
Jag har fått en helt annan syn på hästhållningen efter det. Just detta att se hur skickligt hästen flyttar på en utan att man märker det som ett lysande exempel.
Jag har ju sett hur pållen gör med nya människor, även oerhört rutinerade sådana. De flesta låter sig flyttas på utan att reflektera varför,faktiskt.
De blir därför också väldigt förvånade när jag berättar att det blir flyttade på och varför.
Med mina tidigare hästar spelade det inte så stor roll men min nuvarande häst kollar varje dag var gränserna går.
(F ö trodde alla kursdeltagarna inkl ledaren att pållen var en hingst….enda gången har reagerat på ett brunstigt sto….ruskigt snygg blev han i alla fall)
Rie
Det finns en australiensare som gjort ett antal DVD om just sådant ”ledarskapsarbete”. Han heter Clinton Anderson och hans filmer heter t.ex. Groundwork och Horsemanship. Innehåller mycket nyttiga övningar om just detta du beskriver.
Rie:
Mycket intressant att läsa om dina erfarenheter.
Thomas:
Tack för tipset!
Jag gick för Sven Forsström som gjort en del böcker/DVD. Det finns säkert andra i Sverige också.
Här finns en hel del frågor och svar som kan vara intressanta. http://www.equerry.se/Artiklar.html
Rie
Där ser man att man inte ska vara för låst i gamla vanor. Minns en repgrimmediskussion här som du var lite skeptisk till. Du är ofta lite låst i att avfärda mycket som flum och då kommer man inte vidare. Allt du beskriver har jag tillämpat på mina hästar i åratal, helt vanligt hästvett. Detta läste jag om när det poppade upp massor av böcker i ämnet. Jag är nyfiken på att se om det funkar därmed inte sagt att jag köper allt. Men jag tycker man ska vara öppen för det mesta.
Nu fick du en dos med ovett såhär på långfredagen, måste vara häxan i mig som kommer fram;)
Minstral:
Jag är skeptisk till att man ”måste” ha repgrimmor för hundratals kronor. Det är bara en massa rep= kostar en spottstyver att tillverka. Jag hävdar fortfarande att man kan öva m träns el vanlig grimma.
Mitt inlägg var ju naturligtvis inte bara allvarligt. Men jag håller inte med dig om att det går lika bra i träns eller vanlig grimma. Klart att det går men repgrimman har faktiskt en helt annan effekt. Öppna nu dina sinnen och köp en repgrimma för mellan 50 och 100 spänn, de kostar faktiskt inte flera hundra;)
Minstral:
De repgrimmor jag gjort mig lustig över har just kostat typ 295 spänn- därav mitt raljerande.
Men visst; skulle jag hitta en repgrimma för en hundring kanske jag skulle kunna tänka mig att köpa en trots allt (fast en dressyrhäst i repgrimma- hur långt kan man sjunka *GARV*).
Tror säkert att man kan få bättre effekt med repgrimma än vanlig dito om man behöver ”ta i” lite men just DET är inte Kreons problem och från marken. Där gjorde han övningarna mycket lätt trots att det var första gången men när man sedan ska prova uppsuttet….ja, då undrar jag…
Och då vill jag banne mig ha mer än en repgrimma- det kan jag lova.
Nä repgrimma uppsuttet är inget jag vill pröva. Dilemmat med dressyrhäst i repgrimma slipper jag då jag är ensam i stallet och ingen ser mig när jag övar på fältet. För lite stil får det väl ändå vara på en dressyrhäst, kan ju inte visa sig utstyrd i massa cowbojsar-tjafs;)
Jätteviktigt allt du skriver om ledarskapsträningen. Tyvärr har det fallit bort ur vår hästhantering. Förr när man arbetade med hästen hela dagen var den ömsesidiga respekten och att kunna läsa varandras tankar en förutsättning för att srbetet skulle kunna fungera det fanns där per automatik. nu sträffar vi våra hästar endast några få timmar om dagen då blir vi inte deras ledare på samma självklara vis.
Exakt! Får ju räcka med att ägaren hasar runt i termobyxor som en annan jätte-bebis mer än halva året!
Anna:
Exakt. Tror absolut att bristande tid/ umgänge är en viktig faktor (liksom bristande kunskap).
Idag träffar vissa hästägare den egna hästen endast ett fåtal timmar i veckan då ridning och skötsel ska ”rivas av” för man har så mycket annat i sitt liv som också måste göras.
Har man dessutom inte kunskapen, viljan att lära och som lök på laxen inte ens ser/ inser att en förändring behövs- tja… då blir det ingen ändring heller.
På gott och ont ”rider” (ordvits) många på att deras hästar är snälla i sig själv så att säga. Skulle de få en jobbigare häst skulle de inte veta vad de skulle ta sig till.
Hej! HAr läst här ett tag men inte kommenterat. Nu har jag en fråga om det du skrev ovan. Du skrev:
En annan sak som Pia tyckte att Kreon behövde träna sig på var att stå helt stilla i fullständig avslappning (se lite loj ut) och att man inte accepterar att han efter ett tag börjar skrapa i marken, höjer halsen eller börjar vrida på huvudet hit och dit.
Jag undrar hur man kan korrigera dessa beteenden? Vad sa kursledaren?
Carin:
Om hästen tex börjar skrapa får man dra upp huvudet på den. Står den som en giraff med huvudet/ halsen får man handgripligen trycka ner det så som jag beskrev genom att trycka på nacken. Själv vara lugn, inte vara för yvig, ge tydliga anvisningar, sluta med hjälpgivning så fort man får respons och sedan ge ny hjälpgivning så fort hästen tappar fokus.
Kul med ny ”kommentator”, återkom gärna fler gånger.
Jag är så ”gammal” att min först ridlärare var gammal militär. Där lärde jag mig att det var dödssynd att flytta sig undan hästen, att den skulle stå blick stilla och massor annat.
Först 20 år senare, när jag var på en NH-kurs insåg jag att det var det jag lärde mig som barn. Fast då visste jag inte varför, det bara var så då.
Stallägaren i mitt stall är westernryttare, och vi diskuterar ofta hur dåligt uppfostrade dagens sporthästarna är.
Navajo
Navajo:
Precis som Minstal skrev i en kommentar längre upp är mycket som nu kallas NH gammalt hederligt hästvett.
Jag tycker att det är synd att inte fler ägnar MER tid till att ”uppfostra” sina hästar- till och med Kreon är en lydnadsmästare i jämförelse med många hästar jag ser.
Går man lite längre än till hästar som inte vill lyfta hovar, stå stilla när man borstar osv kan man ju kolla hur det går till när folk lastar sina hästar.
Personligen anser jag att man tex inte ska behöva ens en medhjälpare om man lastar en vuxen häst som lastas i vart fall några gånger i månaden och att komma med stigbett, longeringslinor, kvastar och piskor- nä..då skulle jag verkligen rekommendera lite lydnadsträning.