Fy vad tråkigt det är att inte få rida :(!
Men men….mitt mantra är numera ”det kunde varit värre” och det ÄR ju faktiskt helt sant.
Jag är i alla fall glad över att kunna göra NÅGOT med Kreon även om detta något innebär att vi är ute och går knappa 20 minuter om dagen.
Men det känns faktiskt som en form av träning det också och inte bara som att vi hasar omkring helt planlöst.
Såret hade läkt mycket bra när bandaget togs av i tisdags och nu hoppas jag på lika bra läkning när bandaget tas av imorgon.
Det är verkligen tur att jag har så bra veterinärsupport i detta- hade jag själv tagit hand om såret som JAG hade trott var det rätta sättet hade jag inte haft ro att låta bandaget sitta kvar så länge utan nyfikenheten hade tagit överhanden och jag hade ”rotat” i såret och säkert fördröjt läkningen.
Soya löper sedan en vecka tillbaka och än så länge går det hur bra som helst att ha henne lös- hon bryr sig inte om andra hundar (de få vi mött) och de bryr sig inte om henne.
Bodil och Salli har varit vårt sällskap både idag och igår och det är ju mycket roligare att gå på långpromenader när man har någon att prata med tycker jag.
