Efter måndagens bandageomläggning kände jag mig ganska deppig och även Kreons veterinär var orolig över att såret hade öppnat sig lite- kanske skulle ett drän behöva sättas in.
Idag kändes det hoppfullare- såret har dragit ihop sig bra på bara dessa få dagar och det är troligen att Kreon stått stilla som har hjälpt så bra så nu får det bli så framöver.
Om någon undrar varför jag inte själv lägger om såret så är det så att det verkligen inte bara är att vira några varv bomull runt alltihop och hoppas på det bästa utan tvärtom krävs det rätt mycket skills för att det ska bli rätt.
Bandaget måste dras tillräckligt hårt för att hjälpa såret att dra ihop sig men inte så hårt att blodtillförseln till benet hämmas och det kräver som sagt sin man…eller i detta fallet en kvinna :).
Såret i måndags.
Såret idag efter att bandaget tagits av.
Såret efter tvätt.
Så här såg bandaget ut efter att vetrapen tagits av. Som synes vätskar det mycket.
Det ser ut att läka bra. Om det ”bara”är en sårskada och inget under är skadat så kommer det ju att bli bra. Då blir det endast en fråga om vilken tid det tar innan du kan rida igen.
Tålamod är inget enkelt, jag tränar själv hela tiden.
Du har rätt Madeleine.
Visst är det ”bara” att vänta men det känns så drygt och tråkigt…sade hon gnälligt…
Se till att ordna massor av träningstävlingar om några månader så ses vi :)!