Nyligen såg jag ett ekipage där hästen stretade uppåt med huvudet likt en giraff medan ryttaren å sin sida mest verkade ”åka med” utan några synliga ”inverkansförsök” på hästen och synen fick mig att minnas en lustig ridlärare jag kände för många år sedan.
Ridlärarens tes var att för att få hästen att gå på tygeln skulle man ”pilla lite med fingrarna” som hon uttryckte det- orden har etsat sig fast i mitt minne.
Det komiska…eller inte…var att hennes elever främst red på ridskolehästar och jag, som själv både ridit sådana hästar i flera år och sett dom ”in action” i ännu fler kan ärligt säga att jag då aldrig sett någon av dom gå på tygeln av att man ”pillar lite med fingrarna”.
Tvärtom behövs det enligt min erfarenhet ibland ganska mycket ridning för att få loss dessa ibland mycket styva djur och däri menar jag innefattas även ledande och böjande tygeltag, många, många gånger.
Sedan förstår jag att man som ridskoleinstruktör kanske vill skona hästarnas munnar från segdragande elever och därför ”ligger lite lågt” med att rekommendera för mycket ”tygelridning” men därifrån till att säga att hästen kommer att gå i form om du bara pillar lite med fingrarna…det är att ge falska förespeglingar OCH elever som ALDRIG lyckas nå målet.
När jag började rida fanns det ett uttryck som jag nästan inte alls hör numera; ”såga ner hästen på tygeln” och det var det värsta man kunde göra som ryttare.
Detta verkar ha påverkat VISSA ryttare så att de som motpol knappt vågar TA i tyglarna vilket de tror är så man SKA rida och då får man till 90 % hästar som går därefter= inte i form/ på tygeln.
Hmm! Känner igen det där uttrycket ”såga ner hästen på tygeln”
Tyvärr tycker jag mig se alldeles för mycket ridningen med handen. Vissa ryttare plockar konstant med tygeln och böjer en till vänster en till höger. En hand ska vara stilla förutom vid avsaktingar och dylikt. Det 90% av dessa ryttare gör fel är att tro att det är handen som formar hästen. De rena skräckexemplen är de som kombinerar en stenhård hand med ett luta sig kraftigt tillbaka. Stackars hästar liksom. Hur ska de kunna aktivera rygg och bakben när någon sitter stenhårt i ryggen på dem?
/Marianne
När jag red på Örs på 80-talet lärde alla ridlärare ut ”handmetoden”. Tyvärr råddes det mer än lite pillande med tyglarna. Under alla mina år på denna ridskola lärde jag mig en hel del men inte att rida hästen bakifrån. Det har jag lärt mig senare. Bytte även ett tag till din ridskola och red där för en hemsk ridlärare, förutom att hon var otrevlig lärde hon dessutom ut ”handmetoden”. Kanske är det så att många av ridlärarna under den tiden inte själv visste vad de sysslade med?
”En hand ska vara stilla utom vid avsaktningar och dylikt”. Hur menar du då anonym/Marianne? Själv försöker jag RIDA in i avsaktningen/övergången och fånga upp/stoppa med en stilla hand och en åtkramning (när allt funkar vill säga:) det finns ju tillfällen när ma får ta i lite kraftigare, när djuret bestämt sig för att inte lyssna). Men inte är min hand stilla under ridningen i övrigt! Ständigt ska det flyttas och rubbas och lossas. Så fort min hand blir stilla, läs stum, får jag en lika stum häst tillbaka. Sedan att allt inte syns (förhoppningsvis!) är en annan femma. Men stilla, nej!
Rackemarie: Ja då rider vi helt enkelt väldigt olika. Är hästen mellan mellan hand och skänkel så finns det ett litet sug i bettet och då behöver man inte använda handen för att flytta, lossa och rubba. Det gör man med skänkeln. Just det eviga pillandet i munnen gör hästen ”tygeldöd” precis som en evigt hackande skänkel gör hästen ”skänkeldöd”. Vänder mig starkt emot att man måste rubba och lossa en frisk häst med handen.
Mjukgörande arbete som får hästen loss i kroppen gör man för skänkeln.
Nu vet jag givetvis inte hur du rider men jag har sett otaliga exempel på när ryttaren slutar plocka, böja osv så kör hästen upp huvudet direkt. Det är lite som att man alltid måste driva hästen med skänkeln hela tiden. En välriden häst behöver inte ständigt påminnas om att jobba i rätt form.
En stilla hand och ridning bakifrån är i min bok mycket trevligare ridning. Givetvis kan man behöva ta tag i hästen ibland men att ständigt sitta och plocka med handen är som tidigare skribenter skrivet en rest från ridskolorna på 80-talet.
/Marianne
För förtydligande menar jag att det ska synas på hästen när man tar en halvhalt. Det vill säga att den kortar upp sig eller saktar av. Det är det meningslösa plockades med handen jag vänder mig emot. Ett tygeltag ska ha ett syfte och det inte att hålla hästens huvud på plats. En stilla hand är absolut inte samma sak som en stum hand. Jag menar heller inte att handen ska vara stilla hela tiden men ett evigt plockade utan mål och syfte trubbar av hästen. Kanske menar vi egentligen samma sak?
/Marianne
Marianne:
Jag tror att både du och Rackemarie egentligen menar samma sak, ja.
MÅLET för alla ryttare är (väl????) att ge så omärkliga hjälper som möjligt men vägen dit ”måste” ibland se lite annorlunda ut.
Att tro att en lektionshäst går att lösgöra genom enbart skänklar och sits och inga tygelhjäper menar jag är att vara naiv- i alla fall utifrån min erfarenhet och så som jag rider.
Sedan ska man givetvis inte sitta och joxa med händerna ständigt men ledande, ställande, förhållande osv tygeltag behövs nog mer frekvent än om man sitter på en välutbildad dressyrhäst.
Att handen är stilla innebär inte att den är stum. Istället för att joxa så mycket med händerna kan man tänka på att man är lite gummibandsaktig i underarmarna. Att krama med fingrarna om tygeln är OK men jag tycker bara jag stör hästens balans om jag sitter och joxar med händerna. Visst kan vägen dit vara krokig, men en stilla hand strävar man väl efter?
Ja, jag tror nog att vi menar precis samma, Marianne. Jag tycker givetvis att varje tygeltag ska ha ett syfte. Sen beror det på hästen i mångt och mycket och hur pass loss den är hur mycket man behöver ”ta i”. Jag kan säga att mina ledande tygeltag i början av ett ridpass är MYCKET stora och tydliga för att i slutet nästan inte vara märkbara, förhoppningsvis. Tyglarna ska väl ändå användas, både som stopp, uppfångare och svänghjälp och till att ställa hästen. Sen att kraften och påskjutet kommer bakifrån är självklart och att avstämningen sker mellan hand och skänkel. Sen är jag ingen stjärnryttare ska gudarna veta, men jag gör så gott jag kan på mitt stora, för mig något överdimensionerade, slagskepp:)