Ett SISTA (tror jag…men jag lovar inget) råd vad gäller hästaffärer ska handla om ÄRLIGHET.
För handen på hjärtat; visst har ni både hört talas om och kanske själva också inte varit helt ärliga när ni skulle köpa häst, eller?
Jag ska i alla fall erkänna att jag inte alltid varit rak och ärlig när jag har varit och tittat på hästar och det har jag lovat mig själv att jag ska vara framöver om en sådan situation skulle uppstå igen.
Jag minns tex de 2 första gångerna jag skulle köpa häst och jag får väl skylla på att jag var ung och inte hade lika mycket skinn på näsan då som nu.
Jag kunde komma till en säljare och efter ETT ÖGONKAST på hästen inse att ”Nej, det här är absolut inget för mig” men ändå så både provred jag ”av artighet” och avslutade besöket med något i stil med ”jag hör av mig” trots att jag redan då visste att jag INTE skulle höra av mig. Fult va?
Numera förstår jag att det inte är elakt eller taskigt att säga som det är- sedan kan man givetvis säga att man inte är intresserad på olika sätt och behöver inte vara ”brutalt ärlig” och ”hacka” på någon annans häst i onödan även om man kan tänka tusen saker för sig själv och känna sig ditlurad på falska premisser- för så kan det så klart också kännas.
Men genom att direkt säga att man inte är intresserad så kan säljaren bocka av en från sin lista och behöver inte sitta och fundera på ”kommer han/ hon att höra av sig igen” och man har skött det hela mer korrekt än genom att komma med falska förespeglingar.
Som alla andra som säljer hästar har vi haft köpare som sagt att de ska höra av sig. Men med tiden blir man luttrad och jag vet om de kommer att höra av sig eller inte, jag märker det på en gång faktiskt. Maken är inte lika bra på att läsa av så han brukar fråga mig om jag tror att de kommer höra av sig. I 99% av fallen har jag svarat rätt:)