Efter SEX gräsliga, vidriga, seeeeeega veckor börjar jag äntligen skymta ett ljus i depressionstunneln- det har verkligen inte varit roligt att se sin häst stå i en mikroskopisk hage, bli fetare och fetare, tappa all kondis och själv inte få rida- allt på grund av ett egentligen ganska litet sår som har läkt som det skulle men ändå inte fort nog för min smak.
Tror jag räknade till 13 veterinärbesök hittills och de är inte slut än- det kommer även att bli ett inte bara segt utan också DYRT sår kan man lugnt säga.
Men men…det är inte lönt att fundera i varken dessa banor eller ”om inte….” för gjort är gjort…så är det bara.
Om jag ska skriva om något positivt så är det att sommaren i alla fall definitivt är här, det har varit hur många soliga och varma dagar som helst och jag älskar det.
Det är skönt att slippa långkalsongerna ha ha och också ha långa ljusa kvällar som man faktiskt kan hinna göra något vettigt av- gå på långpromenader med doggy tex.
Nu hoppas jag på en ännu bättre vecka än den som har varit, det kan jag vara värd tycker jag!
