I morse var det äntligen dags- första uppsuttna passet på Kreon sedan den 14 april så med andra ord har inget suttit på djuret på nästan 7 veckor även om han promenerats och longerats en del.
Mini fick av flera olika anledningar äran att premiärrida och efter att jag hade lett runt henne en liten stund kunde jag bara stå och njuta av utsikten :)))).
Jag undrar om inte Mini också njöt lite grann…det verkade som om det var lite svårt för henne att slita sig ur sadeln- det bästa betyget tycker jag.
Lite skämt och lite allvar men hon har ju alltid också varit förtjust i mitt lilla kryp vilket varit en skön bekräftelse för mig på att jag inte är helt knäpp som tycker så mycket om Kreon.
På eftermiddagen var det dags för det förhoppningsvis sista veterinärbesöket- eventuellt kanske såret behöver svallkött-trimmas längre fram men annars ska jag klara mig själv- jag tillsammans med mina vetrap-lindor, kompresser och annat som jag har översvämmat stallskåpet med.
Veterinären och jag enades om att inte prova att låta såret läka bandagelöst på ett tag- det märks att Kreon gärna vill klia på det med sitt friska ben så fort bandaget tas av (inte annars tack och lov) och jag kan ju tänka mig vilken förödelse hans sko hade kunnat åsamka såret som det tagit så lång tid att få så här fint.
Så SKÖNT :o))))) Äntligen!
Snacka inte med mig om sårvård. Calvins operationssår var ju ett helvete att läka, så han OUPPHÖRLIGEN slickade och gnagde på bandaget. Kletade allt äckligt man kan tänka på det, många tips och knep prövades, men inget hjälpte. Han struntade fullkompligen i allt stinkande och illasmakande jag smetade på. Jag vill påstå att läkningen tog 3 gånger så lång tid pga detta, dessutom ledde det till att kan för alltid kommer ha sitt gigantiska ärr med skorpa på! Inte ens en sån där krage/skål som sattes på grimman hjälpte (vete fan hur han gjorde???). I alla fall, var glad och lycklig att du ej behöver gå igenom samma sak med Kreon!
Ser fram emot mer positiva rapporter. Du har varit så himla tålmodig och hatten av att du följt veterinärens råd till punkt och pricka passat på honom så väl.
P.S. Jag har scrollat med blixtens hastighet över fotona på såret, för det har, i mina ögon, sett så äckligt ut! Huamig.
Som jag nog redan nämnt var det tur att jag inte visste redan från början hur segt detta skulle bli- då hade jag nog tagit till repet :).
Skämt å sido men när veterinären som kom dit direkt efter skadan sa att det KANSKE kunde ta ”upp till en månad” höll jag på att svimma men tänkte ”såååå lång tid kommer det INTE att ta”…hah!!!
Tiden får ju utvisa hur ”snyggt” såret kommer att läka slutgiltigt- sårläkning är tydligen svårt så långt ner på benen då risken för svallkött är stor.