Ni kan tro att jag var fundersam över hur morgonens planerade uteritt skulle gå.
Till att börja med måste man planera dessa ritter noggrannare än att desarmera en bomb- det går inte att rida på vilka tider som helst om man inte vill riskera att möta jättejordbruksmaskiner, vrålande motorcyklar och annat på vägarna och sedan kan man inte heller rida var som helst om man inte vill behöva rida förbi vrålskällande hundar, skenade får, folk som kör med diverse bullrande maskiner i sina trädgårdar osv osv osv osv…..Jag hade kunnat skriva en bok om detta….
Sedan undrade jag också hur den långa vilan hade påverkat Kreon, skulle han vara ännu mer motsträvig vad gäller att gå förbi allt möjligt utan att behöva snurras eller vad?
Efter 1 timme och ridning av vår sedvanliga runda i mestadels skritt men också lite trav kunde jag konstatera att allt är ungefär som vanligt- en del saker vill Kreon helt enkelt inte gå förbi utan att man måste snurra honom lite men är/ blir det inte värre än så här så känns det helt ok. Jag vet ju som sagt vad han är kapabel till om man pressar honom för hårt så några snurrningar här och där kan jag lätt stå ut med och försöka träna bort IGEN.
Ett tag gick det ju väldigt bra men eftersom det var svårt med kontinuiteten i vintras med för många dagar då det stormade, snöade, regnade mm för mycket så fick vi lite bakslag men jag hyser gott hopp om att vi ska komma tillbaka till den tiden då man kunde rida en hel runda ensam utan en enda snurr.
BTW kände jag verkligen av mina sittben när jag satte mig i sadeln i morse- tur att det bara är i just sadeln och inte när jag sitter på stolar, i soffan osv.
Tänk att den lilla ridningen kunde göra så mycket…ska jag skylla på ålder benig rumpa eller vad? Sadeln är skönaste tänkbara så DEN är i alla fall oskyldig!
