Eftersom det är som minst trafik utanför stallet på söndagarna passade jag på att rida ut i ottan- Kreon var ganska tröttsamt muppig och stannade ”tusen” gånger men vi fick i alla fall avverkat vår planerade runda.
Hade jag haft en kristallkula hade jag frågat denna om Kreon ALLTID kommer att hålla på så här- för mig är det en gåta att han ids stanna upp här och där trots att jag ridit exakt samma runda säkert 50 gånger.
Om jag inte fick speciellt mycket RID-motion eftersom vi skrittade mest så brände jag några kalorier på att mocka 4 boxar, packa 12 höpåsar samt ta in 12 hästar från hagen.
Kaloripåfyllning blev det senare med en god middag (vi grillade idag igen) och lite efterrätt.
Pojkfölet sover (titta ockskå högst upp till vänster i bild).
Flickfölet blev väl-klappat när jag hade fotograferat henne- det är svårt att slita sig :).
Din häst lär ju hålla på så länge du ”tycker” det är okej att trotsa. Han är helt Klart högst i rang av er två! Men det är klart, förstår om det är är svårt för dig att bli tuffare om du är rädd! Men att gå den mjuka vägen löser inga problem, i bästa fall kan man genom den vägen dölja problemet men då kan det ju uppstå när man minst anar det- på tävling tex.
Jag både håller med och inte.
Att vi har problem på tävling är ett faktum ja.
Att jag ”går den mjuka vägen” håller jag däremot inte riktigt med om.
Hade jag gjort det hade jag inte ens ridit ut eller så hade jag valt att ”ge mig” och vänt tillbaka hemåt när Kreon inte vill gå.
Du får gärna ge tips på metoder som du tror fungerar vid uteridning mer än det jag redan gör; försöker att driva och om inte det hjälper snurrar hästen (vilket oftast hjälper bra). I värsta fall kan man rygga honom en bit- det hjälper också.
Om ditt tips är att jag ska SLÅ/piska Kreon kan jag säga att detta är provat utan någon annan effekt än att han blev ännu mer upprörd och okontaktbar.
Det är klart att han blir upprörd när han får tillsägelser, men för att du ska bli ledaren MÅSTE han ju ta din skänkel. Annars får du ju låta bli att rida rundor som ändå bara generar trotsighet. För vart leder det? Han vet ju att han bestämmer. Du får helt enkelt ta striden för att han SÅ SMÅNINGOM ska visa mer respekt.
Som sagt; kan du ge KONKRETA tips på HUR jag ska uppnå detta?
Snurrningar och ryggningar fungerar- vad skulle DU tillämpa?
Jag är ytterst tveksam till om en okontaktbar häst går att påverka men menar du att jag ska slå honom i alla fall?
Använda spöt o skänkeln tills han går fram helt enkelt i FRAMÅTDRIVANDE syfte…
Vad gör hästar i grupp om x vill bestämma? Be snällt? Nej x sparkas till x står över y. Aja.. Detta är ganska självklart för mig, men vill du inte förstå så vill du inte 😉
Jag vill gärna förstå och det var därför jag bad dig att förtydliga dig vilket du har gjort. Tack.
Jag har flera gånger nämnt att jag inte tror att stryk är medicinen för alla hästar och i alla lägen- annars förstår jag vad du menar och instämmer i att det är så hästar KAN uppfostra varandra.
Dock måste man ta säkerhetsaspekten i beaktande OCKSÅ.
Pratade med en tjej nyligen som berättade att hennes häst i unga år påminde om Kreon.
”Och det gick inte att slå den för ju hårdare man slog desto högre reste den sig” berättade hon och detta hade bla fått till följd att hästen gått över. Detta är jag INTE intresserad av.
Fast det var inte stryk jag syftade på, en viss skillnad. Får hoppas att det blir bättre iaf! Och att du inte har blivit allt för skrämd! det ska vara kul!
Ärligt talat LÄNGTAR jag till varje ridpass :)!
Och skulle jag bli för rädd för att rida ut så finns det lösningar på det också men så känns det absolut inte idag.
Min ena häst är 10 år. Han har gått GANSKA bra i skog och mark tills förra sommaren då han blev istadig både på banan och i skogen. Hästen kollades från käke till svansrot veterinärt utan att man kunde komma på vad som fick hästen ovillig ibland. Dumheterna inom fyra väggar/staket upphörde relativt snabbt men kvarstår till viss del i skogen. JAG vågar inte gå upp till kamp utan lirkar, ungefär så som du beskriver Birgitta. Jag FÅR hästen att gå, men mer är det inte. Jag har sällan mer än NGT litet stopp per pass, trots längre tur i mestadels galopp, men det är fan så irriterande. Och visst har det med respekt att göra, och visst kan det bli samma sak på tävlingsbanan (han har dum-vänt några gånger även på dressyrbanan så det är inte alls bra).
Min både kompetenta och orädda medryttare tröttnade OMEDELBART på detta tjafs och gick på hästen MKT tuffare än vad jag gör. Med skänkel och spö. Visst fick hon en del reaktion just då, men den här hästen ställer sig inte högt utan hotar mest och »trampar runt vilt«. Tillräckligt för att JAG ska backa och tycka att det är obehagligt. Min medryttares gensvar på hans istadighet var ingen misshandel men inte heller några silkesvantar. Efter några minuter gick hästen i önskad riktning och har med HENNE inte ifrågasatt en enda gång sedan dess…
Vi får väl se hur detta med uteridningarna utvecklar sig och om det går bort.
Ett tag i senvintras VAR det i princip borta.
Just nu väljer jag att lösa det på detta vis då jag som sagt inte vill trigga igång stegringar vilket är Kreons ”värsta sätt” att försvara sig.
Hade han gjort något mindre farligt hade jag tänkt annorlunda.
Kan tillägga att han backat väldigt många meter rakt ut i en odlad åker med Mini trots att hon gick på honom- sådana fighter kan jag inte heller ha då bönderna skulle bli tokiga om detta blev en vana (vilket jag förstår).
Jag får hitta andra sätt och har en del tankar vilket ni kommer att få läsa om när de är genomförda.
Som jag också skrev så längtar jag till varje ridpass och vill gärna fortsätta med det :).
Skulle jag veta att jag skulle ta fighter den tuffa vägen var och varannan dag och riskera att skada mig svårt (vi måste rida mycket på asfalt) så hade glädjen nog försvunnit.
Jag är inte där (än?).