Snart skiljs våra vägar…nya chanser och nya möjligheter öppnar sig för oss båda.
De som har hängt med sedan jag köpte Kreon vet att planen då var att jag skulle ta hjälp av NN minst en gång i veckan och oftast flera gånger.
Tyvärr bestämde sig NN för att flytta till Stockholm efter bara någon månad men tack och lov ”lämnade hon kvar” sin fd hästskötare Mini som började arbeta på vår anläggning och som lovade att hjälpa mig med Kreons utbildning samtidigt som jag har fortsatt att träna mer sporadiskt för NN.
Minis och mitt samarbete har under det senaste halvåret eller så fungerat som ett urverk; bortsett från att hon har hjälpt mig jättebra med Kreon har jag verkligen uppskattat hennes punktlighet och flexibilitet- det har aldrig varit krångligt att bestämma tider och ”få till” träningar.
Att hon tycker om Kreon har också varit jätteskönt, när han muppar sig är han ju inte alltid så ”likeable” för en utomstående :).
För ett tag sedan fick jag den tråkiga nyheten att Mini fått ett annat jobb, i ett välkänt dressyrstall i Danmark och min man sammanfattade det bra när han konstaterade ”kul för henne men trist för dig”.
Och så är det så klart och jag förstår Mini till 100%.
Det nya jobbet är en fantastisk möjlighet till att förkovra sig i dressyrens mysterier och jag förstår helt klart att hon vill ta chansen.
Själv har jag alltid varit en ”försiktig general” som velat ha både hängslen och livrem så jag har givetvis flera planer i bakfickan vad gäller Kreons träning framöver.
Om det blir plan B, C eller D återstår att se- Mini rider några pass till och sedan får jag prova mig fram till vad som fungerar bäst.
Så tråkigt. Har läst om Mini och varit så avundsjuk. Skulle också vilja ha en Mini då jag av hälsoskäl inte kan rida fullt ut vissa perioder.
Nu har jag ingen som rider då utan herr W får nöja sig med att sonen rider ut i sällskap med någon annan vuxen.
Har varit med om andra som ridit hästar för mig och det jag själv byggt upp har blivit ”förstört” och då är det bättre att göra på detta viset sen får det väl ta längre tid för Winston och mig.
Hoppas nu att du hittar en ny duktig hjälpreda till Kreon och som sagt, de är svåra att hitta. man får handplocka såna hjälpryttare och vara så tacksam så länge man får ha deras hjälp.
Vi önskar Mini all lycka till i danmnark.
mvh
Cia
Vilken fin bild på Mini, önskar henne verkligen stort lycka till!
Cia:
Jag har ju som du vet inga problem med att rida själv 8 dagar i veckan:) rent ”lust och orkesmässigt” men vill absolut helst ha en tränare som kan sitta upp på hästen eller i annat fall träna MIG på ett fullgott sätt.
Jag har genom åren haft tränare som pga ålder/ rädsla inte velat/vågat rida och det har också fungerat men ännu bättre är om tränaren kan sitta upp.
Precis som du är jag mycket restriktiv med vem jag låter rida.
Jag måste varmt rekommendera Nina Wimander som håller till i Flyinge. Fantastiskt duktig och kunnig tränare och ryttare, och hon rider också elevernas hästar om så önskas. Tänkte när du ändå är inne på ”Nina-spåret” ;).
Tack för tipset Anonym!
Åhh vad tråkigt – för DIG då alltså! Men å andra sidan, Skåne är ju häst-meckat über alles, så nog tror/hoppas jag att du kan finna en ny hjälp inom lämpligt avstånd! Men visst, jag fattar sitsen. Åh, varför kan saker och ting inte ibland bara bestå?! Så enkelt livet vore då!
/anonym-M.
Ha ha M; huvudet på spiken som vanligt!
Den förändringsobenägna vill ju oftast att saker och ting ska bestå och ”Mini-arrangemanget” har nästan varit för bra för att vara sant men som du skriver; ska man hitta hjälp någonstans är det tveklöst i Skåne!