Onsdag- ingen ång-VÄLT

Dressyrpass på träns i ridhuset blev det i morse och det gick precis så lugnt och städat till som det nästan alltid gör när vi är ensamma- inga omkullvälta barn tex :))).
 
Jag tränade inte på något annat än det jag brukar utan försökte ”bara” att få till skolor, galoppfattningar och övergångar så bra som det går med fokus på snabba reaktioner för skänklarna och en häst som är kvick i benen.
 
Kreon har ibland velat….vet inte riktigt hur jag ska uttrycka det men det ser ut som att han går och ”håller sig” och därför har jag varit extra noga med att både variera tempot och också rida lite mer framåt än jag och Mini brukar.
 
Kreons trav är ju än så länge sådan att ett lite högre tempo lätt renderar ”spring, spring” men jag tycker att det är bättre om det blir så några steg och i ett övergångsskede än att jag sitter och rider i vad som känns som ett behagligt tempo men som för en betraktare ser för långsamt ut.
 
Galoppen har ju alltid varit otroligt bärig och där är ju också risken att man fastnar i en samlad galopp eftersom den är så ”skön-riden” i stället för att gasa på lite.
 
Eftersom jag i grunden är en ”försiktig” ryttare tror jag inte att denna ridning riskerar att jag konstant kommer att flänga runt i ett övertempo medan jag däremot nog får akta mig för att rida för långsamt i tron att ”oj…det går ändå mycket mer framåt än med Archie”.  
 
Liksom jag varierade tempot så varierade jag också formen, den långa, låga sitter som en smäck och där får jag härlig swing i traven men jag vill att Kreon ska kännas lika loss i båda varven även i en högre form och fick jobba lite i vänstervarvet för att få till det- också något som jag ständigt återkommer till.
 
Som avslutning skrittade jag ut den korta rundan runt en stor åker, Kreon ställde 2 korta frågor och fick 2 korta stick i sidan som svar och mer än så blev det inte- således inget omkullvält där heller :))))!

2 kommentarer Skriv kommentar

  1. Anonymous

    Gamla erfarenheter för egen del: när jag tyckte det kändes ganska hyfsat, behagligt och ”bara bra, och fint”, allmänt prima, så tyckte typ ALLA andra att det var långsamt, långsamt, lååååångsamt, nästan zzzznarrrk. Snyggt förvisso, men långsamt.

    Betraktarens öga säger en sak, och ryttarens känsla en annan. Ibland, åtminstone. Man får inte bli bekväm!

    Men utan att vilja framkalla ”springet”, så tror jag ändå att det gäller att ”emellanåt” hålla tempot uppe, och det var ju det du skrev om också. Viktigt i såna fall är väl absolut tempobytena, anser jag, och variationen i sig. Även när det gäller formen.

    Gasa på du bara tycker jag, så himla fort kommer det ändå inte att gå ;-). Tempobyten rätt utförda, ja då så kommer ju även lyhördheten för skänkel, sits och hand…

    /Anonym-M.

    Svara

Skriv en kommentar

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>