Gullis i finkan!

I morse noterade jag förvånat och även lite bekymrat att Gullis inte kom och mötte mig i stalldörren som han gör 99 dagar av 100 faktiskt.

Han har ju blivit äldre och är en hankatt så det vore inte helt förvånande om han börjar vandra runt i bygden men samtidigt så är han så otroligt social så jag kan bara hoppas att han inte vill lämna oss.

Först när jag skulle hem igen löstes mysteriet.

Av en ren slump råkade jag titta bort mot vår barack (en arbetsbod som vi har som sadelkammare) och vad får jag se bakom fönstrets galler om inte lille Gullis som liksom signalerar ”Hallåååå här är jag!!!!”

Någon har alltså råkat låsa in honom under gårdagen och även om det inte verkade ha gått någon nöd på själve Gullis så misstänker jag att vissa kan ha fått en ”impregnering”…harkel….som de kanske inte önskade på sina täcken och schabrak…

Själv har jag hyllan högst upp till mina saker som dessutom är så ihoppressade att det inte ens finns utRYMME för en liten RYMMARE :))) så jag är inte orolig för egen del.