Idag var det Heras tur att agera skyddsmur mot den skrämmande omgivningen och det gjorde hon med den äran!

Så härligt att vara ledig och kunna tillbringa hur mycket tid jag vill i stallet (sa Birgitta 12 år). Maken är iväg på ett eget projekt och han har dessutom aldrig gnällt över min tid i stallet.

Förmiddagen har ägnats åt stallarbete och nu ska jag inte överdriva och påstå att det är en FRÖJD att mocka en massa boxar men vår anläggning är ändå relativt lättjobbad jämfört med vissa andra stall jag arbetat i så det går ganska smidigt.

Idag var det också dags för ett hovslagarbesök och jag konstaterade att jag och hovis måste ha firat ”25 års jubileum” vid det här laget :).

Några sulor blev det INTE 🙂 och hovis bekräftade att skorna inte sitter lika bergfast med sulor under vilket var minst ett skäl till att låta bli dom.

Ett annat skäl är att det nu regnar var och varannan minut höll jag på att säga; även idag kom det flera skurar.

Fick förresten höra av hovis att en gemensam bekant tydligen är en riktigt inbiten bloggläsare vilket jag blev glatt överraskad över; fortsätt med det MW :)!

Dagens Kreon-ritt var, med risk för att vara tjatig SUPER och förklaringen till DET var att jag red ut med en riktig ”klippa”, ett välutbildat dressyrsto som lät Kreon trycka sig mot hennes bak allt vad han orkade på utvägen.

När vi var på väg hem vågade Kreon gå bredvid Hera och mot slutet till och med gå i täten men jag pressar honom inte utan låter denna typ av ritter vara relativt kravlösa för hans psykes skull.

Annars travade och galopperade han som en klocka och stanande givetvis inte en nano-sekund och även detta säkert beroende på att Heras ryttare red så som JAG tycker att man ska rida; relativt samlat och i balans och INTE i ”hundranittio”.

Jag har genom åren ibland ridit ut med folk där jag har fått slängtrava alternativt galoppera för att kunna hålla jämn takt när de ”travat” och det ger mig absolut ingenting mer än möjligen ångest då detta, enligt MIG, inte främjar NÅGOT utan bara sliter på hästen och riskerar att göra den olydig/ icke-lyssnande.

Vädret är verkligen ”upp och ner” just nu- man vet banne mig inte från den ena minuten till den andra om man ska dränkas i regn eller vad.

Till idag var det till och med utfärdat en klass 1 varning, risk för mängder av regn och kanske åska också men tack och lov stämde inte DEN prognosen så bra.

Visst har det kommit flera skurar men det har också varit uppehåll och något mullrande har inte hörts.

Jag har jobbat i stallet under förmiddagen; mockat 10-talet boxar och släppt ut och tagit in hästar från hagen.

Muppe-puppe bjöd åter på ett fint dressyrpass på gräsbanan och idag fick vi en nyttig ”sällskapsträning”.

När jag började rida fanns redan 2 ekipage på banan men Kreon skänkte dom faktiskt inte en blick vare sig då eller när de lämnade oss.

Däremot hörde och kände jag arga svans-piskningar när en ny häst äntrade banan efter en stund och hade detta varit för några månader sedan hade jag a) dött av förskräckelse då svans-piskningar förebådar Kreons otäckaste sidor b) troligen snart haft en häst som försökte bocka, småstegra eller hoppa hit och dit.

Nu kände jag bara ”bring it on” och i stället för att börja muppa sig så fortsatte Kreon att gå som jag ville och slutade också efter 2-3 minuter med sur-svansen. Fantastiskt!

Ridmässigt tränade jag lite på samma övning som jag gjorde för Christina i tisdags- galopp upp på medellinjen, avbrott till skritt och därefter ny fattning och ny galopp på en spikrak häst.

Jobbade också vidare med tempoväxlingarna i trav, kvartsvändningar i samlad galopp och lite skolor.

Jag är absolut nöjd med Puppis för stunden- det känns som att han jobbar villigt och utifrån sin förmåga och jag försöker att tänka på att berömma honom mycket och hålla jobbet på en lagom nivå.