Scenario:
Du deltar i dressyrträningar för en specifik tränare där varje ekipage har 45 minuter avsatt för träning och en lekton kostar 400 kronor.
Efter några gånger då du ridit dina 45 minuter som planerat märker du att tränaren plötsligt börjar sätta i system att antingen komma några minuter för sent eller avsluta lektionen uppemot 10 minuter i förtid och då inte för att hästen har gått speciellt bra eller utfört någon rörelse på ett särdeles utmärkt sätt.
Till slut har beteendet uppvisats 5 träningar i rad och dina ridpass har ibland inte ens pågått i 35 minuter.
Vad gör du?
* Ingenting- för dig spelar 35 eller 45 minuter ingen roll.
* ”Spelar dum” och frågar tränaren lite oskyldigt om inte lektionen är menad att pågå i 45 minuter.
* Byter tränare- för dig är 400 kronor mycket pengar och då vill du rida mer än 35 minuter.
Jag har faktiskt själv råkat ut för något likartat för många herrans år sedan och valde det sistnämnda alternativet, inte enbart pga den minskade träningstiden men den var absolut en bidragande faktor.
Detta har faktiskt inte hänt mig någon gång. Men OM det skulle hända hade jag bara bytt tränare utan att förklara mig närmare.
Däremot har jag tilsammans med tränare beslutat avbryta en träning ngra minuter tidigare pga hästen. Men det är en annan sak, då är man överens om orsak. Och emellanåt har en träning pågått lite längre tid (utan extra kompensation till tränaren) så det går nog på ett ut i slutändan?
Ett annat exempel: min man red en delad lektion (rätt dyr). Den andra ryttaren propsade på att tränaren skulle sitta upp och rida dennes häst, vilket den till sist gjorde. Maken blev förvånad, och sade inget den gången, men tänker inte acceptera det en gång till. Men det är nog i första hand den andra ryttaren som skulle sägas till i detta fall, snarare än tränaren. Samtidigt borde kanske tränaren ha sagt ifrån. Maken hade inte heller valt att dela lektionen med just det ekipaget, utan det var arrangören som satt ihop dem. Vad hade du gjort i det fallet?
Jag blir jättearg på sånt :/ Min senaste tränare är usel på tider – men i det fallet är det faktiskt så att det lika gärna kan vara på andra hållet, att man får rida mycket längre, så jag har inte gnällt för tiderna, utan det som är jobbigt är mer att kunna planera framridningen när man aldrig vet om man börjar i rätt tid, senare eller tidigare…
/My
Exakt Prick, jag instämmer till 100 %.
Så har det varit för mig också massor av gånger- ibland drar man över tiden någon minut, ibland väljer man att avsluta i förtid för att exempelvis berömma hästen. Inget konstigt med det och det jämnar ut sig i slutändan.
Jag valde också att sluta utan att förklara mig närmare men kände mig faktiskt väldigt lurad medan dessa kort-versioner av träningarna pågick.
Egentligen borde jag givetvis ha sagt ifrån men ibland är man (jag) feg….
Oj, vad svårt Anna-Kajsa.
Om det bara var en enda träning hade jag NOG inte sagt något men tjurat för mig själv.
Skulle det komma fler träningar hade jag i förväg aviserat till tränaren att jag tycker att det blir orättvist om tränaren rider. Jag hade alltså redan i förväg försökt att få veta vad som gäller och då kanske också sagt något i stil med ”om du ska rida den andra hästen under lektionen vill jag antingen betala mindre eller rida enskilt i stället, om det går bra”.
Tycker det var fräckt av den andra hästens ryttare att ens föreslå att tränaren skulle rida men folk tänker ibland bara på sig själva.
Jag HAR faktiskt en gång i tiden delat lektioner med ett ekipage på min nivå men valde efter några gånger att rida enskilt i stället då jag upplevde att tränaren ägnade sig mer åt det andra ekipaget. Visst; det berodde på att de behövde mer hjälp men det kunde ju inte jag hjälpa och ville inte betala för.
My; förstår dig och känner igen beteendet.
Det svåra är om tränaren IBLAND kommer i tid och ibland inte.
Vet man bara att tränaren alltid är 5-10 minuter försenad kan man anpassa sig efter det.
Jag är själv verkligen MANISK med att hålla tider men har ibland fått ta det onda med det goda och svälja att inte alla har samma känsla för att komma i tid.
Precis, jag tycker träningen är värd besväret, men jag kan bli galen på att vi för det mesta är sena (dvs börjar rida en tio min efter vi skulle) och sen ibland är det helt plötsligt en halvtimme sent (för mig som vill rida fram minst en kvart blir det 45 min framridning) och sen helt plötsligt börjar träningen en kvart innan (då jag inte har hunnit rida fram alls). Bläh, men som sagt, den tränaren är unik i sitt sätt att kunna hjälpa min häst och mig, och jag är ju mesig och kan inte säga ifrån angående att det stör mig. Hade jag inte varit så nöjd med träningarna hade jag aldrig köpt det 🙂
/My
Det låter verkligen jobbigt My.
Numera är jag lycklig ägare till en häst som går lika bra från första steget (helt sant) och egentligen inte ”behöver” en framridning för att kännas loss men så klart vill jag ändå rida fram i trav och galopp i varje fall 10 minuter- mest för min egen skull och för att inte ”slösa” betald träningstid på att rida lätt och galoppera i lång och låg form, så som jag alltid börjar mina ridpass.
Med Kreon vill jag inte rida fram för länge för att han inte ska tröttna och/ eller bli tjurig så 45 minuters framridning som i ditt exempel hade aldrig funkat för oss, tja…nog inte för någon av mina hästar när jag tänker efter för de hade då hunnit bli trötta innan själva lektionen tog slut.
Men som sagt; jag har också skrittat i en evighet i väntan på tränaren många gånger i mina dagar….
Säger som Prick, ibland det kortare och ibland blir det längre. Min tränare lägger ju upp pass som varar den tiden det är tänkt att jag ska rida för, men går det bra som tusan slutar vi tidigare. Får vi inte igenom något håller vi på till det funkar. Kan ibland bli så att alla passen blir förskjutna i tid. Men det får man ju ta.
Hade jag haft en så oengagerad tränare hade jag bytt.
Jag tycker mig se en förändring till det bättre under de senare åren. Kanske för att det finns fler tränare att välja på, jag vet inte.
Sent 90 tal och tidigt 2000 tal red jag för en tränare som hade jobbat i Tyskland men som flyttat hem till Sverige. När han hade ekipage som han trodde på höll han tiden och var mycket uppmärksam. När han hade ekipage som han inte trodde på( det kunde vara hästen som inte dög eller ryttaren som inte dög i hans ögon) kunde han stå och prata i telefon i upp till 10 min!? Därefter kunde han avsluta träningen flera minuter för tidigt. En gång när en kompis till mig hade blivit tillsagd att rida serpentiner, allt medan han gjorde upp ngn hästaffär i telefon, tröttnade min kompis. Hon red fram till honom och sa: ”Du, nu har jag ridit serpentiner i 10 min. Har du tänkt att jag ska göra något annat under tiden jag betalar för, eller ska vi sluta nu?”. Han stängde av telefonen direkt. Jag önskar att jag varit lika tuff de gånger de hände mig att han satt i ett hörn och ”kuckelimuckade” med någon ryttare som hade mer potential i hans ögon.
Vid 42 års ålder har jag iallafall blivit så modig att jag bröt med min tränare sedan 1990. Denna person gjorde mig nervös, tog hutlöst betalt, man fick betala per halvår och det blev ju inte billigt det halvåret när jag inte kunde rida och fick betala ändå, och denna person kunde utan samvete ställa in träningar när denne skulle på semester. Jag berättade vad jag var missnöjd med, sa upp min plats och nu har jag en underbar tränare på alla sätt.
Det militäriska och hierakiska synsättet lever kvar i tränarmentaliteten i mångt och mycket. Jag som är utbildad pedagog har svårt att förstå det här med att man ska buga och bocka för tränaren och vara glad att de hjälper oss mindre duktiga elever… Som lärare är det alltid mitt ansvar att få eleven intresserad och hitta infallsvinklar så att denna lär sig. Det är aldrig elevens ansvar.
Nu broderade jag ut, men jag har ondgjort mig länge över bristen på pedagogisk kunskap hos tränare och nonchalansen som verkar finnas i det skrået. Nu har jag kverulerat så det räcker…och jag tycker mig se en förbättring de senaste åren.
Tack för en jätteintressant kommentar Dressyrtant, jag känner igen mig och nickar instämmande hela tiden.
Har också varit med om en tränare som benämnde vissa elever som ”PAUSFÅGLAR”- sådana man inte behövde engagera sig i- förfärligt.
Att prata i telefon och/ eller med folk i ridhuset har jag också både sett och upplevt fler gånger än jag vill tänka på- otroligt oförskämt då det oftast inte gjorts ”diskret” utan kunnat pågå i hur många minuter som helst.
Att du fick betala per halvår har jag aldrig hört talas om innan och en eloge till dig som till slut vågade ta bladet ur munnen.
Den tränare jag slutade att träna för som kortade ner lektionerna mer och mer fick mig också att känna mig otroligt obekväm, det var knappt jag ”vågade” ringa och boka träningstider. Totalt socialt inkompetent och eleverna föll ifrån som käglor pga detta så då spelade eventuell skicklighet mindre roll.
Jag instämmer i att det HAR blivit bättre på tränarfronten- kanske för att det satsas mer på pedagogik nu och att det finns fler kvinnor än på stenåldern då ”alla” tränare var fd militärer 🙂 eller fostrade av sådana?
Det som retade mig framför allt förut är att många tränare inte verkade fatta att vi elever är BETALANDE KUNDER som man faktiskt ska vara rädd om.
Vi ska inte vara tacksamma över att få ösa våra surt ihoptjänade pengar över tränaren, tränaren ska vara glad att vi elever står för stora delar av hans/ hennes levebröd.