Det är först nu när man ser stubbåkrar vart man än vänder sig kring stallet som man inser hur mycket som egentligen odlas i mina trakter. Ett riktigt jordbrukssamhälle.
Nu kan man rida hur långt som helst för ovanlighetens skull och idag passade jag på att skritta ut i en timme på helt nya vägar.
Eller vägar och vägar….det är ju enorma åkrar alltihop och där har Kreon inga problem med att gå.
Nu behövde vi ju inte rida på Hästdödarvägen (Husarvägen) alls och det uppskattades nog av oss båda fast av olika anledningar.
Vi hade en bra tur för oss själva och det var skönt att slippa dividera ”jag vill INTE gå…..jo..du SKA gå… osv”
