Idag var faktiskt första gången förutom under tisdagens lektion som jag red dressyr utomhus på bara träns; jag har ju dessförinnan alltid haft sällskap av någon av mina potentiella livräddare kandaret eller gramanen.
Som jag sa till Christina i tisdags så är jag väl medveten om att dessa inte precis har främjat Kreons redan hyfsade benägenhet att dra in näsan men detta har varit ett fullt medvetet ställningstagande som jag inte ångrar och tveklöst skulle göra om.
Hellre rida på en häst som går lite för djupt in med näsan men som lyder och som jag känner mig säker på än att riskera att inte kunna stoppa eventuella hopp och stegringar, ramla av och därefter blir rädd och kanske också skadad.
Nu har ju Kreon skött sig jättefint länge så nu vågar jag slappna av och lita mer på honom även om han har börjat testa lite sedan vi fick stubbåkrarna att rida på.
Dock är hans mupperier nu begränsade till att han stannar och kanske backar lite och även om det så klart inte är alls önskvärt och måste arbetas bort så är det ju ändå inget mot när han även stegrade sig, slog argt med sina bakben och allt vad han har hittat på.
Så bortsett från 3-4 stopp idag så njöt jag som vanligt av ett härligt ridpass på stubbåkern utanför stora stallet och red lite alla möjliga krumelurer.
Det blev skolor och tempoväxlingar i trav och galopp och jag försökte också att rida så samlad galopp jag kunde utan att Kreon bröt av till trav.
Jag tycker absolut att det är mer gung i traven nu, om det enbart är stubbåkerns förtjänst eller djuret faktiskt har blivit starkare får vi väl se när åkrarna plöjs upp men tills dess fortsätter jag att njuta.
