Idag hade jag planerat att rida ut men eftersom jag inte lyckades ragga upp något sällskap valde jag att avstå.
Jag vill inte gärna fightas ensam med Kreon på vardageftermiddagarna då risken för att möta för många fordon och annat som skrämmer, är i vägen osv är större än på helgerna så jag reviderade planen och gjorde något jag gör ytterst sällan: jag longerade.
Att jag så sällan longerar beror nog delvis på att jag tycker att det är så roligt att rida men också på att jag fått lite aversion mot longering genom att jag de senaste 20 åren sett så många lata hästägare missbruka denna motionsform.
För så klart kan man jobba en häst utmärkt även på lina och inte bara använda densamma för att snabbt låta hästen springa av sig lite.
Som jag berättade nyligen har stallägaren nu harvat stubben men den är så ytligt bearbetad (och alltså inte plöjd i ordets rätta bemärkelse) att han tyckte att jag gott kunde prova underlaget.
Och det gjorde jag och det fungerade hur bra som helst.
Medan jag longerade mindes jag att Kreon inte bara är en häst som vilken mormor som helst kan rida om han är på rätt humör- hade min mormor levt hade hon lätt även kunnat longera djuret.
Kreon är verkligen en ”longerings-maskin”- han jobbar på jättebra, tar inga egna galna initativ och man kan jaga på honom precis hur mycket man vill utan att han försöker sticka eller bli dum- trots att ytan vi befann oss på var näst intill oändlig.
Faktiskt fattade han förvänd galopp var sin gång i båda varven och höll den så lätt, så lätt och fick mycket beröm för både detta och allt annat.
När han fick sträcka ut överlinjen rejält fick han en mycket bättre trav än grundtraven och jag hade kunnat stå och titta på honom hur länge som helst kändes det som.
Nu valde jag att sluta efter en knapp halvtimme, solen gassade, Kreon gjorde som sagt ett utmärkt jobb och det kommer en dag imorgon också.
