Tja..även fast jag är den jag är (läs: dressyrtränings-narkoman) måste jag svara NEJ på den frågan, så klart.
Jag tror inte att det finns den häst som likt en människa skulle sörja över att inte bli tränad- för hästens del går det säkerligen minst lika bra, om inte bättre att fördriva sitt liv i overksamhet, i en hage, på enbart lättjefulla ridturer i naturen osv.
MEN; och det är ett viktig men- om man vill att det ska ”hända något” med ens ridning, hästens utveckling osv, då MÅSTE man träna menar jag, och träna genomtänkt och regelbundet.
Jag både läser om och ser hästägare IRL som i princip inte lägger ner NÅGON träning på sin häst men ändå har mage att både KRÄVA saker av hästen och i förekommande fall skylla uteblivna framgångar på enbart hästen.
Jag förstår inte hur dessa människor kan tro att en häst utan minsta träning och därmed följande kondition ska kunna prestera bra på tävling- vilken människa kan det?
Om man tittar på vilken idrottare som helst som vill förbättra sina resultat och/ eller tävla, oavsett nivå, så krävs det någon form av ansträngning och även om VILA också är en form av träning så får det vara någon måtta på densamma och man får nog tåla att bli både trött och svettig emellanåt.
Nej, jag blir ledsen när till och med vuxna människor bara klankar ner på sin häst utan den minsta självrannsakan; vad har JAG som ryttare gjort för att träna hästen, vad kunde JAG gjort bättre/ mer/ annorlunda.
Att tex åka och tävla en spänd häst en gång varannan månad och sedan ”anklaga” hästen för att vara ”hopplös” menar jag är att göra det verkligen lätt för sig och inte ha ett hum om hur djur fungerar.
Om man tror att en spänd häst ska slappna av genom så sällsynt tävlande tror man i de flesta fallen fullständigt fel och i stället för att ”döma ut” hästen ska man kanske öka tävlings-intensiteten innan man ger upp?
Och om man låter hästen ha flera vilodagar i veckan och däremellan rider mycket korta, lätta pass ska man kanske inte bli förvånad/ irriterad eller uppgiven om hästen oftast känns lite styv och otränad de få gånger man får för sig att man vill ”hårdträna”.
Nej- rannsaka er själva lite era latmaskar och skyll inte allt på era hästar; det rådet vill jag ge så ska ni nog se att det går bättre med ridningen.
Posted
Birgittas favorit-hangup? Skämt åsido, men jag förstår faktiskt inte varför detta är en så stor fråga för dig? Jag känner inte heller igen det du beskriver ffa i sista meningen. Jag känner människor som tränar jätteambitiöst och jag känner människor som inte tränar alls. Min bild är att det handlar om olika ambitionsnivå och att det är olika saker man vill ha ut av sitt hästägande. Jag vet ingen som inte tränar men tävlar och tror att den ska få stora framgångar – och sen blir besviken för att de uteblir. Men det kanske ser annorlunda ut runt dig? Ska jag se till mig själv, så visst är jag ”lat” vissa dagar. Jag har ett krävande jobb, egen gård och två hästar att hålla igång. Dessutom vill jag ibland göra andra saker. Men självklart sätter jag det i relation till de framsteg jag gör/framsteg som uteblir. Det är en avvägning jag gör hela tiden,.
Tja…stor fråga vet jag inte om det är men dock ett fenomen jag stöter på väldigt ofta, till skillnad från dig tydligen.
Att just knappt träna och kräva tävlingsprestationer ser jag inte så jätteofta även om det förekommer men att knappt rida/ träna och sedan gnälla för att hästen är stel, ”dum”, känns oliksidig, knackig, you name it…det har jag hört en miljon gånger under mitt mer än 20-åriga liv som hästägare.
Och det är det jag tycker är så konstigt; hur man inte kan förstå sambandet mellan (genomtänkt) träning och en häst som är trevlig att rida, gör det som krävs, håller sig frisk osv.
Jag har många gånger sett ”onda cirklar”: lat/ ointresserad/ tidssaknande ryttare som lägger obefintlig tid på att rida/ träna sin häst- hästen blir med tiden mer och mer stel och ovillig, känns kanske till och med lite ”knackig”- vila på det- sedan lite halvoengagerad igångsättning- hästen känns ännu tristare- ryttaren/ ägaren tycker att det är ännu tråkigare att rida på en så ”dum” häst- hästen rids ännu mindre osv osv i en som sagt ond cirkel.
Hade dessa ryttare haft tid/ lust/ vilja att rida mer så är jag övertygad om att många hästar hade gått mycket bättre = gladare hästägare = bättre för hästen.
Att man sedan VÄLJER att rida lite är en annan diskussion och det får man göra som man vill men som sagt; då får man också den häst man förtjänar.
Det är olika också, ibland kan man faktiskt skylla lite på hästen 🙂 Som i mitt fall, där jag haft flera hästar innan som INTE varit som P. Jag har ridit strandritter, hopptränat och dressyrat och ridit i skogen osv osv. Och jag tycker att jag gett honom chansen att vänja sig. Men, jag vet också att jag kunde varit ännu ihärdigare, men jag har nu gett upp, jag tycker att det tar så mycket energi och sen blir jag så besviken när det ändå inte fungerar. Att tävla har jag inte ens orkat bry mig om att försöka vänja honom vid, jag väljer helt enkelt en enklare väg eftersom jag inte anser det värt besväret att fortsätta försöken med ”vad det nu är jag vill”. Som med strandritten. Ingen av mina hästar har varit på så många strandritter som P, men ingen av dem har heller varit så stirrig som P – sista strandritten blev jag sur på honom, men egentligen var jag bara så fruktansvärt besviken på att han inte ens då kunde slappna av (men så är det också därför jag köpt mig en ny häst). Jag känner mig lite träffad av ditt inlägg, men ändå inte – ibland väljer jag att hellre rida i ridhuset och känna att det går bra, än att rida på utebanan och veta att jag blir besviken och inte får ut något av passet – fast jag vet att han säkert skulle vänja sig efter en massa tragglande där…
I den andra biten håller jag med dig, att man behöver träna för att bli bra – själv tycker jag att P och jag har varit som bäst med instruktörsträning en gång i veckan och flitig ridning 4-5 dagar utöver det (men dock med någon vila då och då för både kropp och själ).
Fast så som jag känner dig My och som du beskrivit ditt ”tragglande” så tycker jag INTE att du ska känna dig träffad för du har gjort just det jag menar att en del inte gör; du har FÖRSÖKT och det ganska enträget och under lång tid.
Och det finns ju hästar som förblir tämligen opåverkbara genom åren, din verkar vara en sådan.
Jag minns att jag själv avrådde dig från att fortsätta att hoppträna då det bara verkade ge stress och du ändå inte avsåg att tävla i hoppning.
Ibland måste man nog helt enkelt ”ge sig” men mitt inlägg handlar om de som knappt försöker och ändå verkar liksom oförstående till varför deras häst är som den är.
MYCKET KLOKT att du köpt en annan häst för att bibehålla ditt intresse- också något jag skulle vilja råda fler att göra och inte kämpa in absurdum.
Fast vad är din egen ursäkt då? Din häst verkar ju allt annat än trevlig och rida när man läser dina inlägg? Hur ser du på det?
Förlåt men nu hänger jag inte alls med så du får nog förtydliga om du vill ha ett svar.
Vad är min egen ursäkt till vadå?
Och du kan nog inte ha läst särskilt många inlägg på min blogg om du uppfattar att min häst är ”allt annat än trevlig och rida” (ditt citat).
Om du läser lite noggrannare/ fler inlägg så finner du nog i texten ganska många superlativ och jag har (för?) många gånger tjatat om att Kreon är den finaste häst jag ägt, är så lättriden för det mesta att en mormor hade kunnat rida honom osv.
Att han har varit istadig i varierande grad kanske 10 % av tiden TIDIGARE uppvägs en miljon gånger av att han som sagt är jättefin att rida resterande tid. Läs om inte annat de gånger jag tränar för NN eller Christina och förklara sedan varför du uppfattar att hästen inte skulle vara trevlig att rida.