Idag var första gången på hur länge som helst som jag red i ridhuset utan att det var träning för Christina.
Det kändes ovant men bra- Kreon har ju alltid verkat uppskatta att arbeta i ensamhet mellan 4 väggar.
Idag bestämde jag mig för att verkligen jobba med slutorna tills båda och inte bara den för vänster skänkel kändes bra och ni vet kanske hur det kan vara ibland; det kan räcka med att bara vara lite mer fokuserad så går det mycket bättre.
Jag började med att ”lura in” Kreon i slutan genom att rida förvänd sluta; detta fungerar ofta bättre då han ibland nästan verka oja sig bara för ojandets skull om man börjar med tex en sluta utmed långsidan för höger skänkel.
Med ”oja sig” menar jag i detta fallet att han direkt börjar gå EMOT skänkeln i stället för att flytta sig FÖR den och blir han riktigt sur så vill han kanske bromsa eller till och med bryta av till skritt.
Har man väl lurat in honom i slutan genom att rida den förvänd en stund brukar man därefter inte ha några problem.
Idag red jag också sluta på en stor volt, rätade ut och ökade tempot lite efter ett tag och växlade på detta vis.
När jag ändå jobbade med bakbenens placering utifrån mina önskemål gjorde jag en del bakdelsvändningar som gick ovanligt lätt efter det föregående arbetet.
Annars blev det som vanligt variation mellan trav och galopp, lång och låg form vs högre dito, tempoväxlingar och växlingar mellan nedsittning och lättridning.
Inga konstigheter med andra ord:).
Nu går jag i ultrarapid och skriver på detta inlägg medan Soya undersöker alla skrymslen och vrån i Dalby.
