I morse var Soya och jag i Dalby för en skön promenad i stillheten.
Efter ett tag mötte vi dessa stora djur och jag undrade vem som skulle få akta sig för vem.
Det visade sig att korna var mer rädda för oss än vi för dom och när jag närmade mig stack de iväg i full galopp allt medan Soya satt så fint bakom mig och väntade på att JAG skulle agera.
Kreon har tillbringat dagen i hagen och mycket mer action än så har det inte varit för hans del.
Jag har borstat på honom som vanligt och fixat med hans hovar och hår- bara för att han vilar betyder det inte att han är eller ska känna sig bortglömd så som jag ibland ser att en del gör med sina konvalescenter.
Nej, det är inte min grej och jag vill att Kreon ska känna sig lika uppmärksammad som alltid.
Träffade även NN idag och beklagade mig lite kring den ofrivilliga vilan. Som vanligt ser hon på livet mer ljust än neggo-Birgitta så det var bra att få växla några ord och bli upp-peppad.
Hua! Kor! Jag kan inte läsa kor för fem öre och blir helt nervös när jag träffar dem. Var ute och gick i en kohage med en bekant för några år sen, tillsammans med hennes Norwichterrier. Bekanten bedyrade att korna var sååå snälla och dessutom inte brukade bry sig om henne.
Jo men visst. De fick syn på oss och råmade som besatta och satte efter oss i full fart (med besatt menar jag en eller två gånger och med full fart menar jag i sävlig skritt)! Jag och bekantingen och hennes två hundar pinnade på fort som attan tills vi kom över en kulle, då verkade korna tack och lov tappa intresset.
Jag har blivit ko-vaksam av denna händelse. :s Mycket läskiga djur.
Jag förstår dig Moa. Jag kan inte heller läsa kor och hade vid minsta tveksamhet valt att ”hellre fly än illa fäkta”.