Veckan som gått

Tja…det mest minnesvärda eller vad jag ska kalla det som hände under veckan var väl att mina misstankar om att allt inte stod till 100 % rätt med Kreon besannades via ett veterinärbesök i onsdags.

Fram tills dess hade jag ett tag varit fundersam på varför Kreon ibland då man red i höger varv och i en ”tävlingsform” kändes som om han inte riktigt drev på jämnt med bakbenen.

Denna känsla har varit tämligen subtil och inget som jag känt hela tiden eller under varje ridpass men eftersom den inte försvann ville jag kolla upp Kreon tänkandes att min magkänsla aldrig brukar ljuga.

Och mycket riktigt så konstaterade veterinären att Kreon hade en böjprovsreaktion när man böjde höger bak högt och nu får jag bara vara tacksam över att inte något annat ben också har hunnit få reaktioner av att jag har ridit  på denna skada.

Att just höger bakben har drabbats av en inflammation tycker jag i sak inte är helt konstigt eftersom en svaghet i detta ben varit märkbar allt sedan jag köpte Kreon även om jag både tycker att benet har blivit starkare och att jag har tränat både klokt och lagom.

Men som ett erfaret proffs sa till mig härom dagen så är sådant här (ledinflammationer hos tränande hästar, framför allt under ett uppbyggnadsskede) inget att varken chockas över eller anklaga sig kring- det är högst vanligt och kan hända ”vem som helst” och kommer också troligen att hända igen under Kreons liv som tävlingshäst.

Vill man ha en häst som aldrig blir halt får man nog köpa sig en gunghäst- det är min erfarenhet.

Efter en cortisoninjektion i onsdags är ordinationen att Kreon ska vila en vecka och skrittas i två- därefter är det dags för återbesök och en trolig ombehandling, så ser mitt hästliv ut framöver.

Om jag ska orda om något annat än Kreon kan jag väl säga att hösten har kommit och att jag tycker att det är lika trist som alltid.

Än har vi knappt fått en droppe regn på flera veckor men hårda vindar har plågat oss en del och det blir bara mörkare och kallare för varje dag som går.

Måste förresten berätta att min ögonfransförlängning visat sig vara en succé av gigantiska (!) mått.

Antingen var jag världens fulaste människa innan eller så vet inte jag för folks reaktioner har faktiskt varit smått…tja…nästan ÖVERDRIVNA…tycker jag…

Någon har knappt kunnat koncentrera sig på att PRATA med mig utan bara glott på fransarna och detta har inte varit karlar utan faktiskt kvinnor :).

Förstår att ni efter dessa rader ÄNNU mer vill se resultatet men min man har rest bort igen och jag kan inte ta kort på ögonen själv :).

5 kommentarer Skriv kommentar

  1. Lotten

    Konstig inställning. Min häst tävlar George och tränar svår dressyr och har (peppar, peppar) aldrig varit halt och blivit behandlad i någon led.

    Svara
    • Birgitta

      Jag tycker inte alls att det är en konstig inställning utan snarare en REALISTISK sådan.
       
      Vi pratade just om detta i stallet igår- att det fortfarande är lite tabu att säga att ens häst blivit ledbehandlad och att en del som gjort detta blir ifrågasatta som ryttare (för att ha ridit ”itu” hästen).
       
      Om din häst trots träning och tävling på en relativt hög nivå aldrig varit halt/ behandlad är du bara att gratulera och JAG menar att din häst snarare är ett undantag än en regel.
       
      Jag kan knappt komma på en enda ”amatörhäst” jag omges av som ALDRIG ledbehandlats och tro mig- ”proffsen” behandlar sina hästar minst lika ofta, ibland även förebyggande.
       
      Som sagt tycker jag inte att detta är konstigt alls då jag jämställer en häst som tränar på en lite högre nivå med en idrottsman.
       
      Tror du att de aldrig är skadade? Och då har en människa ändå förmågan att TALA och långt mer än en häst själv avgöra sin träningsdos.    
       
      Sedan vill jag verkligen varken bagatellisera ledbehandlingar eller ”förhärliga” dom à la ”rid som fan…du kan alltid spruta hästen om det går åt skogen” men jag menar ändå att detta är en verklighet som dagens sporthästar drabbas av tämligen ofta.

      Svara
      • Birgitta

        Förtydligande: det är tämligen vanligt att sporthästar måste sprutas, inte att en och samma häst måste sprutas tämligen ofta.

        Svara
        • Lotten

          Jag är mkt medveten om att leder behandlas regelmässigt. Även proffsens hästar. Så naiv är jag inte ;). Och nej, det är inget konstigt med det. Som du säger är det mer regel än undantag att hästar behandlas i en led någon gång under sin karriär. Men det jag reagerade på var (med min tolkning) att du tycker att en häst inte kan vara välutbildad och vältränad om den inte haft minst en ledinflammation, typ.. Dvs om den inte haft någon ledinflammation så har man inte fått hästen att prestera..
          Inte att förglömma så blir en led försvagad av en inflammation och ett ”ingrepp” i form av en injektion. Så att behandla i förebyggande syfte är helt vansinnigt i mina öron. Trots att många proffs gör så ;).
          Och nej, det är absolut inget att skämmas för om ens häst har fått en ledinflammation. Den kan ha gjort något i hagen eller vad som helst i princip. Men om ens häst får kot- och eller hovledsinflammationer gång på gång så bör man nog rannsaka sin egen ridning.

          Svara
          • Birgitta

            Då har du feltolkat mig men jag vidhåller att det är ovanligt med hästar som aldrig varit halta.

Skriv en kommentar

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>