Månadsarkiv: september 2012

Vinterns mössa?


129 kronor på Hööks

Eftersom jag på senare tid läst på flera hästbloggar att ridfolk spetsat in sig väldigt på en mössa i den nya JH-kollektionen hos Hööks passade jag på att undersöka denna huvudbonad lite närmare när jag ändå besökte affären i ett annat ärende (mer om detta i ett separat inlägg om några dagar).

Även jag tycker att mössan är käck (framför allt på bild ha ha ) men den fick tyvärr inte följa med hem ändå.

Mössan säljs i ”one-size” och jag med mitt stora huvud upplevde den helt enkelt som för trång.

Visst gick det att pressa ner den på skallen men precis som vissa andra mössor jag provat så kasar den upp igen efter ett tag och /eller om man rör på huvudet/ nacken lite för mycket och så kan man ju inte ha det (tycker jag).

Jag får väl trösta mig med att det nog hade blivit tråkigt att gå omkring i en mössa som så många andra har på sig för jag tror ändå som rubriken säger att den kommer att bli populär.

Dagens (samvets)fråga

Scenario:

Du tävlar vanligtvis medelsvår B dressyr och har haft några placeringar på denna nivå.
 
I LA har du mängder av segrar och placeringar och du börjar helt överge denna nivå eftersom du känner dig ”överkvalificerad”.
 
En dag ser du i en proposition att en nystartad grannklubb för att locka tävlande till sig ordnar en tävling där man har jättefina hederspriser i både LC och LB (LB:n är högsta klass).
 
I LB:n kan man vinna ett superfint täcke och träns och du har både behov av båda och tror dig ganska lätt kunna vinna dom.
 
Vad gör du?
 
* Anmäler dig till LB:n trots att du med råge är ”överkvalificerad”.
* Suckar och avstår fast du har god lust att anmäla dig.
* Har inte en tanke på att anmäla dig- det vore ju pinsamt.

Torsdag- tjock eller inte?

Idag har vi….ja, gissa vad….SKRITTAT….inga världsnyheter där med andra ord.

Däremot börjar vi känna oss redo för ett världsmästerskap i skritt om det någonsin kommer ett- allt detta traskande har gjort att Kreon känns jättefin i denna gångart.

Skämt å sido…

Idag granskade jag mitt djur lite närmare och kan inte riktigt bestämma mig för om han börjar bli fet eller inte :).

Förra veckan tyckte jag snarare att han såg lite tunn ut vilket kändes ”fel” eftersom han inte arbetat på ett tag men fått lika mycket stråfoder (kraftfoder får han bara ½ kg) och således borde ha sett fet(are) ut då men jag förklarade det lite tunnare utseendet med att det nog gick åt en del foder till pälssättningen.

Men denna veckan anar jag en viss rondör runt magen och även om en del kan förklaras av att hela hästen nu är täckt med tjockare päls vilket gör sitt till för synintrycket så ÄR det nog också så att vilan har börjar visa sig på vikten.

Nåja…jag kan väga gossen på tisdag så får vi se om jag inbillar mig eller ej.

Nu får jag sluta skriva- Åsa och Vilja väntar i Dalby och förhoppningsvis får vi en skön promenad utan regn men med som vanligt mycket snack :).

Om att hjälpa till- så tycker jag

I svaren till samvetsfrågan kring att hjälpa till med hagintag var det flera av er som tog upp det faktum att det är trevligare i stallet om man hjälps åt.
 
Jag kan så klart inte annat än instämma och försöker själv att leva efter detta.
 
Konstigt nog (tyckte jag) blev jag för ett tag sedan av en hästägare anklagad för att inte vilja göra något för mina stallkamrater utan att ta betalt- en åsikt som jag verkligen inte tycker stämmer, men alla får så klart tycka och känna som de vill.
 
Jag tycker tvärtom att det just blir trevligare om alla försöker hjälpas åt och inte bara resonera som så att stallet ägs av andra och att vi betalar för ”allt” och därför inte ska lyfta ett finger.
 
Sedan finns det så klart gränser för hur mycket man ska/ kan/ vill hjälpa till men just våra stallägare har i princip inga krav på oss och/ eller kommer med förfrågningar om ”gratis-hjälp”.
 
Själv har jag valt detta stall mycket noga och bland annat på grund av närheten till min bostad.
 
Jag vill kunna sköta så mycket som möjligt kring min häst själv och av detta följer, ganska naturligt, att jag i princip aldrig behöver eller efterfrågar hjälp från andra.
 
Att jag har valt att ta betalt av de stallkamrater som önskar hjälp med mockning och fodersättning beror därför på ovanstående, dvs att de sällan och aldrig behöver hjälpa mig tillbaka så att säga men också för att jag värderar min tid och anser mig kunna fylla den med roligare saker än att mocka (läs: jobba gratis) åt andra.
 
Sedan är det för mig skillnad om man någon enstaka gång om året behöver hjälp med tex mockning men de jag brukat hjälpa har snarare behövt min hjälp ganska ofta som tex en boxgranne som under ganska många månader behövde hjälp med mockning upp till 10 gånger i månaden.
 
Nej, vill man ha sådan gratis hjälp med sin häst får man väl fråga någon av de många andra hästägarna- konstigare än så tycker inte jag att det är i alla fall och det står jag för.
 
Det är ju högst frivilligt att be just MIG om hjälp och jag tycker som sagt själv att jag hjälper till massor helt frivilligt ÄNDÅ.
 
Bortsett från ”handgriplig hjälp” med exempelvis in och utsläpp och mycket annat har jag tex ordnat en bandspelare och en klocka till ridhuset, en stor fin anslagstavla till vårt stall och handdukar som alla kan använda- småsaker förvisso och inget som någon efterfrågat utan bara sådant jag själv har tyckt är bra att ha och även kring detta resonerar man ju olika och ska få göra också.
 
Vill man inte skänka ens en tuschpenna till stallet utan väntar tills stallägarna köpt nya så är det upp till var och en och vill man så kan och får man hjälpa till vilket jag tycker är trevligt för min egen del i alla fall.

Onsdag- ute

Idag var första dagen sedan jag inledde mina skritt-sejourer med Kreon som det gick att skritta utomhus- de andra dagarna har det antingen blåst hårda vindar eller spöregnat så det har liksom inte lockat att sitta på en häst som inte är travad på ett bra tag.

Idag tittade solen fram lite och vi kunde skritta våra 30 minuter på gräsbanan vilket var en skön omväxling.

Gullis dubbelgångare och en affärsidé?

Gullis II

Igår fick jag ett mms från en stallkamrat om att hon funnit Gullis dubbelgångare i ett närliggande stall.
 
Tyvärr hade hon inte undersökt könet på look-aliken, som ju högst troligt är en pojke som de flesta gula katter för annars hade jag en affärsidé:
 
OM det är en hona kunde vi para den med Gullis och sedan bli rika på att sälja bedårande gula bebisar för visst skulle väl många vilja ha en egen sötnos som min?
 
Tyckte dock inte att stallkamraten visade erforderlig entusiasm inför mitt förslag att tvångs-para djuren…wonder why:)?!?!?!?