Som jag redan har berättat har vi numera 3 katter i stallet, Gullis, Mimmi och Mimmis unge som är kolsvart och som jag därför kallat Svartis i brist på bättre namn.
Nu har jag dock tagit hjälp av Birgitta 12 år som även döpt Gullis och Mimmi och eftersom hon tyckte att KATTEN MED HATTEN var ett jätteskojigt namn får lilla Svartis nu heta det i stället.
Katten med Hatten är än så länge inte könsbestämd och det är inte så konstigt- ingen har lyckats närma sig den lille rackaren trots att han/ hon nu funnits i stallet sedan i somras.
Det är förresten lite lustigt det där för Gullis mamma Fulkatten var otroligt tam vilket ju också Gullis har blivit medan Mimmi är ganska skygg och hennes unge är precis likadan.
Hur som helst har jag länge retat mig på att Katten med Hatten verkligen flyger iväg så fort man närmar sig trots att han/ hon till och med övertagit Gullis uppgift att komma och möta mig vid bilen ibland.
Igår fick jag nog 🙂 och köpte en kattmatsburk- nu jäklar skulle Katten med Hatten ”tämjas” varje sig han/ hon ville eller inte.
Planen var att mata alla katterna ur burken men att inte låta Hatt-katten få något förrän jag fick peta på honom/ henne.
Det mycket konstiga var att jag lyckades vidröra djuret redan INNAN jag öppnade min burk, jag höll på att mata Gullis med katternas ordinarie billighets-torrfoder och när Katten med Hatten kom tog jag en chansning och petade på honom/ henne medan han/ hon åt.
När det sedan var dags att öppna burken var det en lätt match att mata alla katterna ur min hand (och även ”klappa” Katten med Hatten i några sekunder) men ärligt talat kommer jag inte att köpa burkmat fler gånger- de var helt hysteriska över maten och blev väl ivriga.
Nej, nu återgår vi till torrfodret men jag är säker på att när nu Katten med Hatten är vidrörd kommer han/ hon, liksom en häst som är sutten på en gång, att acceptera att det händer igen :)!
När mina föräldrar (för 10 öre!) köpte en katt till min bror på 60-talet ville de ha en hona. Fia inköptes och älskades genast. Men sen växte Fia och även nåt där bak som en hona inte förväntas ha. Det konstaterades att Fia var en hankatt… Givetvis behölls han i alla fall och fick fortsätta heta Fia. En dag träffade mamma damen de köpt honom från och påpekade detta. Tanten svarade ”Det var ju roligt, Fias mamma heter Lukas”. Fia levde ett långt lyckligt liv som allmän slagskämpe i grannskapet. Sann historia.
Det ska bli spännande att se vilket kön Katten med Hatten har. Jag tänker att det är en pojke men det är bara mina fördomar kring att pojkar är mer framfusiga :).
Gullis blev tidigt könsbestämd av en hästägare som själv har katt men jag tror att det kommer att dröja innan (om någonsin) vi kommer att kunna bära omkring på Hatt-katten. Hans mamma går att klappa hur bra som helst om man bara gör på rätt sätt men inte ens jag kan tex lyfta upp henne- då får hon panik.
Du kan ju kalla den för ”hen” (mitt nya HATord).
Du och jag är för gamla för ”hen-ordet” Eva och det verkar redan bli lite av ett skällsord vilket så klart det inte var menat som från början. Säger man hen är man en TÖNT 🙂 verkar vara den alltmer rådande uppfattningen (som jag hör i alla fall).