Ännu en vecka med en häst under igångsättning men nu ska vi snart (om en vecka ungefär) vara igång för fullt tänker jag.
Jag rider i ca 40 minuter, numera i alla gångarter men än så länge mest ”runt runt” och utan att göra några skolor eller skänkelvikningar.
Dock har jag faktiskt gjort några byten mer eller mindre för skojs skull och de känns lika ok som innan vilan.
Jag börjar längta efter ett ”vakande öga” som kan säga åt mig när jag behöver skärpa till mig, efter ett så här långt uppehåll känner jag mig lite ringrostig faktiskt.
Helgen har ägnats åt ridning utomhus och det känns skönt att detta har avlöpt utan mark-känning :).
Innan Kreons konstaterade knäledsinflammation tyckte jag att han var väldigt bra på ”g” med uteridningarna och så gott som 100 % lugn och säker när jag red på utebanan men även om jag inte tycker att vi är tillbaka på ruta 1 efter vårt uppehåll så känns det nu inte alls lika självklart att bara rida ute ”hur som helst” utan det gäller att se till att de rätta förutsättningarna finns (läs; ingen hård blåst, dåligt väder, hästar i hagarna som stör, jaktlag som är ute och skjuter osv).
Nåja…vi tar en dag i sänder…
Veckans glädjeämne var så klart min veterinärs omdöme när jag kom dit för att visa upp Kreon, han tyckte att djuret var klcokren både vid longering och böjprov och att han såg smidig och fin ut över lag.
Ett annat måhända barnsligt glädjeämne är att Katten med Hatten numera har insett att det är mysigt att bli klappad och att jag kan göra det ganska obehindrat.
Det svarta krypet har ju i månader flytt för liv och lem bara någon av oss i stallet har råkat passera honom vilket kändes så löjligt överdrivet och inte passade kattmataren (läs; moi) alls.
Men nu är det som jag vill ha det; katt-trion låter sin utfodrare plåga dom med sitt kelande och verkar dessutom uppskatta det :).
Annars vet jag inte om det har hänt så mycket mer spännande i veckan?
Övergången till vintertid hade jag gärna varit förutan; jag har ingen glädje av att det nu blir ljusare på morgnarna och hade hellre sett att det inte blir mörkt så himla fort på kvällen.
Jag rider ändå inte ut på morgonen och därför ser jag för egen del ingen fördel med ljuset så dags faktiskt.
Nu börjar det snart bli dags för mig att för tredje året i rad ta ut 10 semesterdagar en dag i veckan i 10 veckor och det ser jag mycket fram emot. Förhoppningsvis blir det lika lyckat som föregående år då jag kunnat ägna mig lite extra åt mina djur och bara göra roliga saker under ledigheten.
