Åhh…nu MÅSTE jag få sjunga den helklippta hästens lov igen…lite tjat får ni stå ut med!
 
Lika mycket som jag led av att se Kreons stövfulla hårrem som blev svettig under sadel och gjord av 30 minuters skritt lika mycket njuter jag nu när jag skulle kunna rengöra den glänsande pälsen med en dammvippa, som är snustorr efter ridning och som gör att jag kan bilda mig en korrekt uppfattning om hullet som inte är dolt av 50 kilo utstående hårstrån.
 
Jag behöver inte heller skura varje millimeter av mina stövlar, mitt träns och min sadel från fastklibbat stöv som gör att det ser ut som att jag har doppat utrustningen i mjöl efter varje ridpass.
  
Ni som inte klipper er hästar…ni vet inte vad ni går miste om eller så har vi helt olika uppfattning om vad som är snyggt, praktiskt och tidsbesparande.
 
Ni kan hävda att hästens egna päls är det bästa skyddet till förbannelse men jag skulle ta mig tusan även klippa en häst som jag sällan och aldrig rider i ridhus- bara för att slippa hantera lång päls som först drar åt sig all möjlig skit och sedan ska ramla av i miljontals tovor under hela fällningsperioden.
 
Och som estet måste jag fråga; hur FUUUUUULT är det inte med långpälsade djur och hur synd är det inte om dom när de vitlöddriga efter ett normalt ridpass ska stå och torka i kyla i timmar?
 
Nej; de som uppfann täcket och klippmaskinen skulle banne mig ha ett häst- Nobelpris!
 
Jag kan faktiskt knappt tänka mig VAD som skulle kunna få mig att avstå från att klippa en ridhäst- jag hade säkert klippt mina fölston också om jag hade haft några hur mycket jag än agiterar mot övertäckning.
 
Visst finns det hästar som är livrädda för klippmaskinen men dom hade jag ta mig tusan gett en fet dos Domosedan och så hade det fått vara bra med dom tramserierna och hjälpte inte detta så…tja vad kan det kosta att SÖVA en häst tro?

Love it ;)!

Sist jag var hos veterinären med Kreon skulle jag sopa ur mitt släp efter urlastningen.

Jag gick som vanlig och hämtade klinikens lilla skottkärra men denna gången låg det någon gelekatig vit klump i kärran- det gick inte riktigt att se vad det var för det låg även en del gödsel däri men på min fråga svarade veterinärassistenten lakoniskt:

”Vi har precis kastrerat en häst”.

Jaha…där fick jag svaret och jag som inte är speciellt känslig själv kontrade med ”att ni inte kokar upp det till hundarna”.

Händelsen påminde mig för övrigt om en gång för tusen år sedan då jag fick se ett avsågat hästben ligga invid ett avlopp på ATG-kliniken i Malmö.

”Måste ni ha sådant här liggande” frågade jag då och fick veta att det var en galoppör som hade brutit benet under gårdagens löp och som man nu ville obducera.

Ja…som djurägare blir man härdad….och själv är jag inte det minsta äckelmagad när det handlar om det mesta kring djuren.

Jag reagerade knappt då en av mina hundar en gång slök en jättesårskorpa som jag precis hade dragit av från Menelli- jag hade TÄNKT slänga den på marken men den hann aldrig landa där för min hund snappade upp den i luften.

Och då man på samma ATG-klinik som ovan skar upp en böld på Herons hals så att varet sprutade som ur en gejser (något av det mest fascinerande jag sett på en häst) var min första tanke ”varför har jag ingen kamera så att jag kan filma detta- ingen kommer att tro mig” (detta var långt före de filmande telefonernas tid).

Om ni vill läsa om ”böld-historien” finns den publicerad den 24 maj 2008- mycket  läsvärt inlägg tycker jag själv!