Nedanstående text inkom från en läsare och eftersom jag tycker att det är en intressant samvetsfråga ställer jag den till er. Hur hade ni gjort:
Var på hästaffären och köpte en halsduk och en borste. Bad även att få titta på ett Dimacci-armband de hade bakom disken. Gillade det inte så jag köpte det ej (1090:-). Förvånad var ett milt uttryck då jag hemmavid öppnade påsen från affären ich fann armbandet där. Kassörskan som packade påsen måste alltså lagt ner det av misstag! Vad göra? Lämna tillbaka det imirgon eller ha det kvar? Mitt samvete säger lämna tillbaka…
Råkade ut för något liknande för ett tag sedan. Skulle köpa en Tixerant sadelgjord plus lite andra saker. Gjorden kostade 2.100 kr men när jag tittade på kvittot när jag kom hem så var den inslagen som något vitamintillskott för 150 kr.
Jag åkte faktiskt tillbaka och påpekade detta. Butiksägaren tackade, men jag kan ju tycka att jag kunde fått någon liten belöning :-), speciellt eftersom jag fick betala bensinen för att köra tillbaka.
Självklart lämna tillbaka. Kassörskan kan ju få problem pga det även om det är hennes misstag
Om vi ska vara ÄRLIGA, och det är ju det som är tanken med dessa samvetsfrågor, så NEJ, för mig är det inte självklart att lämna tillbaka.
Beror på många olika faktorer; varans värde, avstånd till affären, affärens tidigare bemötande, min ”dagsform” osv osv.
Håller med där, beror väldigt mkt på vilken affär faktiskt. Lilla lokala eller stora kedjan t ex.
Sen är det ju iofs jädrigt pinsamt att handla igen där eftersom expediten säkert minns exakt vad som hänt :S.
Jag har flera gånger (!!) råkat stjäla saker som jag lagt på underredet i barnvagnen som jag sen fått åka tillbaka och betala för. Bl a en lampa (!) på en inredningsbutik. Tyckte att det var så trögt att fälla ihop vagnen men insåg ÄNDÅ inte missen förrän jag fällde upp vagnen igen vid nästa stopp på bilresan!! Fick då som sagt åka tillbaka och erkänna att jag snott lampan och betala för den. Hade det varit säg – något pyttlitet på mataffären för kanske 10:- där jag alltid handlar känns det tveksamt om jag orkat åka tillbaka… Kanske sagt till nästa gång jag handlade istället.
Oj! Vad härligt ärliga ni är… 🙂 jag har ingen aning om vad jag hade gjort. vill jag ha armbandet över huvud taget? OM jag velat ha det och det hade handlat om stora affären hade jag inte lämnat tillbaka det, men jag hade nog haft lite ångest länge efteråt när jag använt det… En hel del varor har jag ”tagit hem” från affären uncer vagnen och aldrig gått tillbaka för att betala, men det har varit småsaker… Däremot om jag får fel växel tillbaka så har jag alltid sagt till.. DET känns som stöld när man faktiskt märker att det blir fel…
Samma här – jag skulle gå tillbaka om det 1. var något dyrt och 2. det var en liten/lokal firma. Jag råkade sno två (!) par jeans på H&M förra sommaren… hade dem över armen, betalade för typ 5 andra grejor som jag hade i handen, glömde totalt bort jeansen som kostade 100 kr per par. Gick ut ur affären med påsen med betalda grejor, gick en bit på gatan och då upptäckte jag att jag hade jeansen hängande över armen, med tjuvlarmgrunkorna på som inte hade satt igång larmet heller. Gick inte tillbaka. Fast jag tror det faktum att det är över ett år sedan och jag fortfarande skäms indikerar att jag BORDE gått tillbaka!!
Om jag får fel växel märker jag det sällan, och om de tar fel betalt så tycker jag det är deras problem om det är till min fördel (skäms…) medans om det är till deras fördel så säger jag till. Ärligt, men en sån ful fisk är jag… Usch jag borde nog inte ens skriva detta, men Birgitta är så ärlig att man kläcker ur sig både det ena och det andra som resultat!!
Om jag nu inte gillat det så hade jag lämnat tillbaka det. Jag hade nog iofs gjort det ändå, för det ÄR faktiskt stöld annars i mina ögon, men det hade inte varit lika lätt om det var något som var så pass dyrt och jag hade suktat efter det.
Kan nu meddela (det var jag som råkade ut för ”incidenten” i inlägget) att jag lämnade tillbaka armbandet nu under eftermiddagen. Fick knappt ett tack från kassörskan (en annan än den igår). Tyckte väl hon kunde bjudit på något litet, erbjudit utlägg för bensinkostnaden dit eller dylikt med tanke på varans värde, men icke! Det var ju inte mitt fel att kassörskan stoppade ner armbandet i min påse. Inte första gången de är otrevliga på detta stället…. (Sharpman).
Fy så dåligt! Otack är världens lön :(.
Om man någonsin vill kunna visa sig i butiken igen med ett gott samvete så skulle jag lämna tillbaka det. Tänk om det kommer fram att kassörskan kommit på sig själv med att råka lägga det i din påse och sen vet hela butiken att ”här kommer den oärliga kunden som inte lämnade tillbaka”..
Jag hade nog inte lämnat tillbaka. Trist men sant. Jag skiljer nog också en del på lokala butiken hemma och större varuhus. Hade inte heller skämts om jag skulle tillbaka till affären, faktiskt inte mitt problem. Däremot har jag påpekat i lokal affär när de tagit för lite betalt. Så även solen har sina fläckar;)
Jag hade nog lämnat tillbaka varan,i alla fall till den lilla affären. Stora butiken hade fått vänta tills jag har vägarna förbi.
Om jag hade behållit armbandet så hade jag aldrig riktigt kunnat titta på det med glädje. Lite solkigt hade det kännts.
Jag hade tagit med mig varan nästa gång jag haft vägarna förbi. Speciellt som jag redan ratat produkten. Ev. hade jag ringt och påtalat misstaget. Men i ärlighetens namn kan jag säga att en och annan vara från mataffären som inte gått att scanna och som jag sedan glömt bort i kassan förblivit obetald:O