På en annan blogg har vi nyligen diskuterat det alltid känsliga (?) ämnet hagvistelse.
Det finns ju lika många åsikter om denna som det finns hästägare och både de som i princip knappt släpper ut sin häst (och då går den ensam, och helt ”madrasserad” med skydd i en liten grusruta) och de som förespråkar mer eller mindre dygnet-runt vistelse ute oavsett väder, vind och annat.
Jag förstår att det är lätt att klanka ner på andra när man kanske inte riktigt förstår att vi faktiskt kan ha väldigt olika levnadsförhållanden beroende på var i Sverige vi bor och till vad vi vill använda vår häst men faktiskt också för vilka pengar vi köpt den sistnämnda.
Vad gäller ”levnadsförhållanden” så vill i alla fall jag inte bo i ödemarken, långt från bebyggelse och jag vill inte heller ha min häst flera mil från min bostad.
Detta medför i Skåne, och om man dessutom vill träna och ha tillgång till ridhus att det inte precis vimlar av gigantiska vidder (hagar) där hästarna kan ströva runt torrskodda och harmoniska under större delen av dygnet.
Hade jag hittat ett sådant stall i min närhet hade jag absolut flyttat dit men som ni vet så är det inte så.
Och om vi ska tala om hästens (inköps)pris- även om detta också kan vara känsligt och ett rött skynke för vissa som menar att alla hästar är lika mycket värda- så vill jag vara ärlig och berätta att detta ABSOLUT har med mitt val av hagvistelse att göra.
Om det skulle hända Kreon något (vilket det förvisso inte behövs en hagvistelse för) är det verkligen inte så att jag bara hade kunnat fiska upp plånboken och köpa en LIKVÄRDIG häst utan vidare.
Han är inte ens försäkrad i sitt inköpspris och dessutom vet man ju aldrig hur försäkringsbolaget resonerar den dagen man kanske vill få sin häst utdömd.
Så ja, jag är mer rädd om Kreon än om en häst som jag hade köpt för säg…40.000 kronor- den hästen hade jag direkt kunnat ersätta med en likvärdig utan att behöva tänka två gånger.
Och hade jag fått en häst till skänks så hade jag varit ÄNNU mer benägen att ta risker genom att kanske släppa ihop denna häst med andra, ha den ute i en stor, slipprig hage, sådant jag helt enkelt inte vågar med Kreon, inte BARA för att han har kostat en del men det bidrar som sagt utan tvekan.
Avslutningsvis tänker jag också att det är lätt att tycka en massa om man tex inte själv, genom eget hårt arbete, kanske i åratal, har lyckats spara ihop pengar till ”drömhästen”.
Många FÅR ju faktiskt sin häst av föräldrarna och fattar då kanske inte hur otroligt svårt det kan vara för en ”vanlig knegare” att ”unna sig” en häst.
Då är det också lätt att gapa om att ”hästen ska få vara häst” (läs: gå ute dygnet runt med andra hästar).
Sedan hoppas jag att ni utifrån mina tidigare blogginlägg fattar att jag så klart är FÖR hagvistelse, så mycket det bara är REALISTISKT men jag vill också visa på att saker och ting inte alltid är så ”svart eller vitt” som vissa tycks tro.
När vi köpte vår första häst för 3 år sedan hade vi henne på ridskola, där gick ALLA hästar i enskilda små grushagar och ALLA hade verkligen inställningen att inga hästar skulle gå ihop på grund av skaderisken. Med denna vetskap så flyttade vi hästen till ett stall på ”landet” med stora fina hagar. Vi propsade på ett tag att hon skulle gå själv för att inte bli skadad men efter ett tag när jag såg hur andra ”blandade” hästar i hagarna utan att någon blev skadad tänkte jag om. Stoet fick en kompis i hagen och det märktes på henne att hon blev mer harmonisk över lag. (mycket fullblod i henne) pga av omständigheter så fick hon under tiden vi hade henne byta kompis några gånger och aldrig blev hon eller den andra hästen skadad. Nu har jag en valack som också går med kompisar, 3 st är de i samma hage just nu och jag är faktiskt inte det minsta orolig längre om jag måste släppa ihop honom med nya hästar. Vi har haft häst i 5 år nu (det är inte så lång tid) men ingen av dom har blivit skadade i hagen av andra hästar. Ja, det är ganska stora hagar med lite gräs att pilla med under dagen. De får dessutom lunchhö i hagen i flera olika högar och inte ens då uppstår det skador.. täckena däremot tar lite stryk förstås, men det kan jag tycka det är värt i sammanhanget. Jag tror att det är olika hur man blivit ”fostrad” beroende på vilken anläggning man står. Och ja, vi har många ”dyra” fina dressyrhästar som också delar hagar…
Jag har också haft häst på samma ställe som du Åsa (ridskolan) och i många år haft både Archie och Heron med flera andra hästar (en åt gången dock) i små grushagar utan problem.
Decima trivdes bäst ensam (konstig häst…men hon var också lite rädd för andra hästar) och fick därför som hon ville.
Kreon går i ännu mindre hage än de på ridskolan och är dessutom STYGG- tror inte någon hade VÅGAT släppa ut sin häst med honom.
Över lag tror jag att det krävs MYCKET mer eftertanke OCH ”gambling” om man släpper ihop hästar i grushage utan mat.
I stor gräshage har hästarna en heeeelt annan form av sysselsättning, det är min erfarenhet i alla fall.
Även om jag är 1000% för delad hage och umgänge osv, så måste jag tyvärr hålla med Birgitta om att grushage (eller lerhage) med flera hästar och inget att göra absolut ger högre skaderisk, särskilt om man har fullbod eller andra nervigare raser, och speciellt om de är i god form, får mycket mat så de är fulla av energi, samt står inomhus mycket så de är ännu mer fulla av energi… nä, det blir hältor och trasiga täcken och tjafs, är min erfarenhet.
Vad som funkar är hästar som är vana att få vara ute mycket, har något att göra och inte är instängda i box 20h om dygnet, så de inte är sjövilda när de väl får komma ut.
Vad gäller värde på häst, så oroar jag mig lika mycket oavsett värdet, och veterinären tar samma betalt oavsett hästens värde, och hästens smärtkänslor är ju samma även om den inte kostade mycket, så att släppa ut en billig häst i en skithage med ovanstående riskfaktorer bara för att jag lätt kan ersätta den med likvärdig funkar inte som resonemang för mig. Jag fattar att du inte är hjärtlös, Birgitta, men som jag ser det är det individen, inte värdet, som bestämmer hur jag sköter hästen. Om jag hade en kolugn ploddig cob skulle jag ta enormt mycket mera och större risker med den, än med en nervig ung arab-fullblod-dressyrhäst, för att jag vet att hästens temperament då sänker skaderisken.
Vad gäller att vissa hästar ”gillar” att gå ensamma så är jag totalt övertygad om att de allra flesta djur (och människor) är hyfsat nöjda med det de är vana vid, så säkerligen skulle du kunnat ha Decima med hagsällskap om det var så du ville ha det, men du föredrog att ha henne enskilt. Så låter det för mig. Jag tror inte på att hon njöt att vara ensam – hon var säkert nöjd, men skulle säkert kunna vara nöjd med rätt sällskap också.
Tycker att det är en självklarhet att ha hästen i hagen oavsett inköpspris. Det är ett ansvar man har som hästägare. Tycker att hästar ska ha stora hagar med sällskap, allt annat är ingen bra hästhållning oavsett argument. Precis så svart och vitt är det. Sen kan man skylla på en massa annat men summa sumarum god hästhållning är att ha stora hagar med sällskap så hästarna kan ha ett så naturligt liv som möjligt.
Tycker du gör det väldigt lätt för dig Anna genom att generalisera så. Det FINNS faktiskt hästar (även om de absolut är i minoritet) som föredrar ensamhet (jag har haft en sådan i 8 år så jag vet)- varför ska man tvinga dom att ”umgås” med artfränder?
Vi har det nog ungefär som Åsa T. Två till tre hästar i samma hage. Det kan variera lite. En häst går ensam sedan hennes halvbror togs bort och jag tror inte att NÅGON vill släppa in sin häst till henne då hon slåss i ren rädsla. Vi har ganska stora gräshagar (jodå, där finns fortfarande gräs!) och hö ges ute både morgon och lunch. En jättehage på flera hektar med fri tillgång på ensilage finns också för den som önskar, har mest använts till fölston och unghästar. Jag vill själv bestämma om mina hästar (fn 2 st.) ska gå ensamma eller dela hage och också i så fall med vem. Nu fungerar våra två bra ihop tack och lov ,men det var nervöst vid hopsläppet, då den lille jagade upp sig något oerhört och sprang sig sjöblöt. Min store var knappt varm! Ett tips inför ett hopsläpp är att låta dem sova i boxarna bredvid varandra. Tyvärr glömde jag bort detta lilla enkla men till dag två var det gjort och då blev det noll spring. Nu är det kolugnt men det är lille Svart som bestämmer över grinden;)
Visst är det så enkelt att ha en massa åsikter om andras hästhållning, men jag tror att de allra flesta försöker göra det så bra som det är praktiskt möjligt.
Visst blir hästar skadade i hagen. Har sett flera fula skador och en fd. stallkamrats häst fick benet avsparkat :-((
Men jag tror att det många gånger beror på hagarnas utformning, storlek och hur man hanterar insläpp och utfordring i hagen. Har sett solfjäderformade hagar med ingången i den smala änden där jag personligen absolut inte hade släppt ut mer än en häst. Tänk er 2 -3 hästar som vill in när det regnar och blåser – det kan ju bara sluta illa, tror iallafall jag.
På ”den gamla goda tiden” när jag började med hästar var det inte alls självklart att hästarna fick gå i hage. Däremot fick dom gå på sommar bete 3 månader. Som tur är (tycker jag) har tiderna förändrats. Utan att på något sätt leka ordningsman eller peka finger så säger ju faktiskt Jordbruksverkets regler att hästen ska kunna röra sig fritt i sina naturliga gångarter minst 8 timmar om dagen. Nu vet vi ju alla att denna regel inte tas på något allvar.
Jag har valt att betala mer och köra längre för att min häst ska få en bra hage. Har varit och tittat i ert stall, Birgitta, och det hade passat mig jättebra förutom hag alternativen. Utan att döma någon så är det för mig personligen inget alternativ att min häst står i en grusbox hela vintern. (Min häst hade brutit ihop, skulle jag tro. Hon älskar att ströva omkring och emellanåt ta sig en galopp i sin stora hage.) Men som sagt, alla har inte förmånen att kunna välja och alla vill väl det bästa för sina hästar utan från de alternativ som finns. (Pratade med en tjej som hade haft sin häst i ert stall ett par år och hon sa att, en stor anledning till att folk flyttar är just hagarna.)
Läste en intervju med RGB där man ifrågasatte att hans hästar inte fick gå i hagen. Hans motfråga var, vem har det bäst: mina hästar som är ute 4 ggr per dag: ridning, longering, skrittmaskin, promenader, betande plus pyssel. Eller de hästar som står i en liten, lerig hage hela dagen och kanske rids 30 minuter. Bra fråga…
Visst, det kan finnas hästar som inte ” vill” umgås, men de är nog inte många. Definitivt inte så många som man ser stå ensamma i hagen. Hästen är ett flockdjur, det är i deras natur att umgås med artfränder. Att låtsas som något annat är ren och skär okunskap. Tycker att RGB gör en dålig jämförelse, en bra stor hage, artfränder att umågs med och ridas korrekt är väl det bästa? Att jämföra sig med ett sämre alternativ gör inte ens egna handlingar rätt gentemot hästen.
Ja jisses vad det finns många åsikter i denna fråga! I den bästa av världar hade alla hästar gott i en flock och inte haft med oss människor att göra överhuvudtaget!!
Jag tycker att detta är något som varje hästägare får avgöra själv och så länge hästen uppenbarligen inte lider så är inte det ena eller andra mer rätt eller fel enligt mig. Har häst i liten ensam grushage för så ser det ut där han står. Trist ja, men han mår bra ändå. Tidigare gick han i bättre hagar men där ridmöjligheterna var mer begränsade. Så nu rör han sig mer än vad han gjorde då, för det var inte precis så att jag såg honom galoppera runt i glädjeyra i dom stora hagarna, snarare så hängde han på en och samma plats. Hästar mår bra av att äta regelbundet, röra sig regelbundet, och inte vara utan artfränder, basic, dessa behov kan fyllas på olika sätt och där en stor hage inte alltid är lösningen!!
Ja, det finns som sagt mycket åsikter om hagvistelsen och själv vidhåller jag att inget är svart eller vitt, hästar är olika, människors levnadsförhållanden likaså osv.
Minns förresten en internet-bekant som höll stenhårt på hagvistelse i gigantiska hagar med många hästar som sällskap, Under flera års tid beskrev hon ständigt olika hagrelaterade skador och till slut var jag tvungen att fråga henne om hon ville vara ”en ledande eller en ridande hästägare”. Som jag uppfattade det kom hon nästan aldrig till kontinuerlig ridning pga olika skador hos hästen utan hon gick ständigt och ledde hästen; för dyra pengar ska tilläggas.
Till slut valde hon faktiskt att ha hästen i hagen med färre hästar.
Så man kan ha sådan otur också även om just detta fallet var lite extremt.
Tack Birgitta för att du för fram en mer nyanserad åsikt av hagvistelse. Vi har alla så otroligt olika förutsättningar och en sak som är rätt för en blir helt fel för en annan. Alla vill vi våran hästs bästa.
Gillar din blogg massor förresten . Har hittat hit för två vecka sen och har nu stående prenumeration på dem 🙂
Trevlig helg!
Tack själv.
Ja, jag försöker att vrida och vända på mycket och har med ålderns rätt 🙂 insett att det finns oändligt mycket gråskalor. I yngre dagar var allt mycket mer just svart eller vitt vilket livet lär visa en att så inte är fallet.
Kul att du börjat följa bloggen- blir du sugen på att presentera dig så finns det en särskild sida för detta (”mina läsare”).
Jag kan inte svara på om prislappen skulle ha betydelse för hur jag ser på det här med hagvistelse och ev skaderisk för jag har aldrig ägt någon ”dyrgrip”.
För MIG går frimärkshagar och endast några få timmars hagtid totalt bort, jag skulle aldrig ställa mig i ett sånt stall helt enkelt.
Jag har haft en hel del hagreleterade skador men kan trots detta inte tänka mig att ha någon av mina hästar själv, eller i liten hage.
Jag ska inte bli långrandig i frågan, men allt är verkligen inte svart eller vitt här i världen. I den bästa av världar hade vi vidsträckta gräshagar som höll sig gröna året runt och alla hästar kunde gå tillsammans. Nu är det ju inte så och jag läste nyss en forskningsrappor som sa att hästar väljer sina kompisar och att vi människor borde tänka på det först och främst. Den som din häst bäst kommer överens med, den ska den gå tillsammans med.
Jag har haft häst ensam i grushage för att jag inte hade råd med tappskor varannan vecka, jag har haft häst som går ute 12 timmar om dygnet och nu har jag en som är ute med två andra hästar i en större hage. Jag tror vi behöver titta på vad den enskilde hästen och människan mår bra av, inte generalisera och göra lika för att det är en häst vi pratar om. I och med att vi har domectiserat den har vi redan inkräktat på dess frihet så vi kan inte prata om dem som att låta dem leva hästliv. Vi ska dock vara ansvarstagande människor som ser till att djuret mår så bra som möjligt och det är olika från häst till häst.
Kloka ord som alltid Dressyrtant! Och nej, alla hästar kan inte behandlas enligt samma mall.
Ta Kreon tex. Vad skulle jag göra om jag VILLE ha honom i hagen med andra hästar men ingen annan ville (läs vågade)?
Vi har en häst i stallet som blev tokig på sin kompis och attackerade den stackaren så illa att den nästan inte gick att rädda. Den hästen går idag ensam, och jag skulle inte vilja ha min häst med den. Den attackerande hästen trivs nu alldeles utmärkt ensam i sin hage men kompisar bredvid sig.
Min nuvarane häst skulle bli apatisk om han inte fick sällskap. Så olika kan det vara :).