Just nu befinner jag mig i ett sinnestillstånd av ”åhhh vad det är synd om mig” vilket med normala människors mått mätt är både larvigt och på många sätt orättvist- EGENTLIGEN är det inte ett dugg synd om en fullt frisk människa som har ett bra, välbetalt arbete, friska familjemedlemmar, ett fint hus bla bla bla….
MEN; ibland måste man få vara Birgitta 12 år…eller till och med 6 år och lipa för att någon har tagit ens slickepinne ifrån en…typ..
Jag kommer strax igen och blir mogen och vuxen och förstår att en häst och dess tävlingsprestationer är en så bagatellartad sak i världsrymden att jag borde ha stryk för att jag ens har mage att gnälla men för dom av er som orkar läsa just här och nu så känner jag mig alltså lite nerslagen.
Jag tror också att jag vet vad en stor anledning är och det är att årets tävlingssäsong mer eller mindre är slut och att jag inte kan trolla fram fler tävlingar hur gärna jag än skulle vilja.
Jag vill komma igång med Kreon på allvar NU, GENAST, MEDDETSAMMA och helst redan igår eller rättare sagt för flera månader sedan.
Nu återstår endast en tävling för i år (nästa lördag..inshallah ska jag kanske tillägga….) och sedan dröjer det i alla fall några månader innan X kan sätta igång och fortsätta att tävlingsträna mitt dumma djur.
När kommer det egentligen att bli min tur? ALDRIG? Jag som är så ambitiös…varför skulle detta drabba mig?
Ja, detta är frågor som nog ganska naturligt snurrar i min skalle- glöm inte att Kreon är köpt ENKOM som tävlingshäst och ingenting annat.
Kommer jag till slut att ledsna och inte VILJA tävla? Eller kommer jag att se mig tvingad att sälja den finaste hästen jag suttit på?
Ja suck….säg det…
Nä…nu ska jag sluta mitt ojande och i stället berätta om dagens tävling:
Som vanligt gick allting PERFEKT från det att jag tog ut hästen ur boxen och tills jag lastade ur honom på tävlingen…bla bla bla…har vi hört det förut…(varför kunde jag inte köpt en svårlastad jäkel…DET problemet hade jag löst in no time….).
Redan när X hoppade upp i sadeln tyckte jag att Kreon verkade lite nervös, han skrittade otroligt avvaktande och efter en stunds framridning märkte jag att ”något” började dingla mellan hans bakben.
”Antingen är han hingstig, väldigt avslappnad eller kissenödig” sa X när jag påtalade detta och så fort han stannade Kreon så forsade kisset.
JAG gissar på att detta var nervöst för han har aldrig kissat när man sitter på honom, däremot vågar han kissa i transporten så hade han velat kissa innan hade han kunnat göra det. Ska också tillägga att det kom en ny kiss-flod inne i transporten EFTER tävlingen.
Annars såg Kreon fin ut på framridningen och X hade, till skillnad från alla gånger JAG har tävlat, ”tur” så tillvida att han var helt ensam i framridningsridhuset nästan hela tiden.
Så allt flöt på utan minsta problem och Kreon ojade sig inte en endaste gång vilket han ju faktiskt gjort lite grann alla andra gånger X har tävlat.
Inne i tävlingsridhuset var det en ÄNNU större njutning än de föregående tävlingarna; Kreon rörde sig ännu bättre i traven- riktigt, riktigt bra med tanke på att jag ibland gör mig lustig över hans trav.
När galoppp-delen började gjorde X en mycket bra fattning, galopperade på en 15 meters volt, vände snett igenom i galopp och DÅ!!!!!
Då for fan i Kreon och den überperfekta ritten rasade som ett korthus.
Kreon hann göra några serie-byten på vänd snett igenom, sedan tvärstannade han vid nästa långsida, sparkade bakut några gånger och såg allmänt ouppfostrad ut innan X efter en lång stund kunde lotsa tillbaka honom till spåret och fortsätta ritten.
Vid nästa galoppfattning blev det också en del ojande, då bytte Kreon galopp, gick i korsgalopp och sedan förvänd galopp nästan hela volten igenom och sedan var det som att trycka på en knapp och den välartade Kreon fortsatte idiot-Kreons program.
Det positiva var dels allt INNAN galopp-ojandet, det var enligt mig näst intill över Kreons förmåga och dels att X kunde avsluta ritten bra, trots galopp-tjafset.
Det är ju exakt så det har varit när jag själv har tävlat fast X rider Kreon bättre och hanterar också dumheterna på ett mycket bra sätt.
Han blir varken arg eller rädd (jag blir livrädd och paralyserad) utan tar det bara lugnt vilket jag tror är rätt väg att gå.
Jag är också mycket glad att även X och inte bara jag ser allt detta som att hästen är ÄNGSLIG och inte DUM vilket jag tror att 90 % av de som inte känner Kreon hade trott och ansett.
X säger också att det är så milimeter-små marginaler det handlar om; det räcker med en mikro-sekund som man lägger till en hjälp på ”fel” sätt så kan man få en sådan explosion som det blev idag- i grund och botten för att Kreon inte var tillräckligt upprätad när X tryckte på honom för att öka- jag har själv upplevt samma saker när jag tränat för Christina och vet precis hur känsligt det kan vara.
Jag till och med påpekade det för henne i tisdags- att det är en sådan milimeterskillnad på om Kreon ska ta ens hjälper rätt och börja jobba ännu bättre eller om han ska tjura ihop och tex bryta av till trav i stället. Det ställer enorma krav på ens egen ridning , tajming och att man lite känner hästen och vet när det är läge för det ena eller det andra.
Så när ritten var avslutad och vi tittade igenom kritiken kunde vi bara nicka instämmande när vi såg siffrorna:
7,7,7,8,6 (travökning),7,7,8,8,3 (här börjar galopp-ojandet),2,3,5,5,6,6,6,6,7
Att Kreon fick 8 på gångarterna med kommentaren ”mycket trevlig häst” glädjer mig oerhört, han VAR faktiskt så flott, vacker, fin….
Måste förresten än en gång påpeka hur otroligt bra halter Kreon gör med X; jag som har tränat så mycket på dom men ändå inte får dom så bra ser ju och förstår att det måste handla om vår olika (läs: min mindre skickliga) ridning.
Sådär ja…nu har jag fått skriva av mig och gnälla över en häst som verkligen hade en placering som i en liten ask och som på en nano-sekund ”förstörde” allt.
X tycker bara att vi ska ta nya tag och det SKA vi så klart men visst kan man få känna sig liiiite ledsen en liten stund i alla fall?
Såklart får man vara ledsen! Jag förstår dig fullt ut. Visst är detta ett i-landsproblem jämfört mot mycket annat. Men skall man jämföra alla bekymmer med världssvälten så är ju t.om en skilsmässa en ”bagatell”. Du satsar så mycket och är så himla ambitiös så det är klart att såna här händelser gör dig ledsen! Jag hade också knäckt ihop av detta! Var nu ledsen ett tag utan dåligt samvete. Sedan tar du nya tag. Vägen är lite krokig men detta kommer sluta galant. Ni är ju världens team, du, Kreon och X!
Tack Charlotte. Och visst är det en jäkla tur att jag ”har” X. Tänk att behöva brottas med detta ensam…Nej, jag är så tacksam att en så duktig och trevlig ryttare som X kan och VILL hjälpa mig (det är inte så att X lider brist på varken hästar eller sysselsättning och ”måste” göra detta) och att vi har exakt samma syn på min fina häst som vi båda tycker om. Det finns säkert de som hade tappat tålamodet på ett mycket farligt sätt och sådan ”hjälp” är jag inte betjänt av.
Jag får bara hoppas att det blir som med bakutsparkarna som Kreon hade dille på när jag precis hade köpt honom. Då sparkade han ständigt bakut när jag fattade galopp eller han blev sur i galoppen och jag minns att jag skrev till en vän ”tänk när detta beteende är helt borta och vi kan skratta åt det”.
Och det ÄR borta- kan inte minnas när det kom en ”bakutare” i en fattning så en del saker har djuret i alla fall växt ifrån :).
Jag förstår din frustration, är lite i samma läge. Min fine häst har börjat sparka bakut till en början bara vid galoppfattning nu så fort man tar tyglarna. Han hade samma symptom i våras. Då blev han medicinerad och kiropraktad av min duktiga vet vid två tillfällen. Sen har han varit ok ända tills nu, tom tävlat.
Jag bara blir så trött och förvirrad och ledsen.
Helt klart är att min häst har ont i ryggen, men det är ett stort område. Som är svårt att röntga och ultraljuda
Jag vill oxå ha en okomplicerad , frisk häst att rida lekt med och kunna tävla med.
Ska det behöva vara så svårt ?
Tja…det ska alltid vara något :(.
Ibland tänker jag att om Kreon hade gått att tävla på ”normalt” hade han varit för bra för att vara sann.
Det är bara att bita ihop och kämpa vidare.
ALLA har problem, de ser bara olika ut för oss.
Been there, seen that, got the t-shirt. Vad ska man säga? Bryt ihop och kom igen?
Man får deppa, Birgitta, det är din verklighet! Du har en känslig häst och de är speciella. Jag har en som man måste ta på nivå ett för annars eskalerar han till nivå 10 på en sekund och då har jag inte en chans. Detta händer ju gärna på tävling eftersom han då är på ”tvåan” redan när han ska lastas… Ligger han på gränsen så krävs det inte mycket innan explosionen kommer och om du har tålamod kommer det att bli kanon i framtiden, när du kan klämma till innan explosionen kommer.
Min tränare har alltid sagt att min kommer bli lugnare ju mer ridbar han är. Jag har inte riktigt trott på honom för ute i skogen har han blivit mer och mer skogstokig och ibland rent av farlig. Men så för några veckor sedan tog vi ett kliv. Jag fick honom mer mellan hand och skänkel. Vi fick till några passagesteg och nu när jag kan reglera och framför allt samla honom så mycket så har han lugnat ner sig. Min tränare, som för övrigt är min guru, säger att en del hästar behöver komma till passage för att dränera energi och lydnad. Så om du har ork och tålamod så ge inte upp. Det kommer att bli bra och då blir det fantstiskt bra!
Jag hoppas och tror att du har rätt Dressyrtant- att det kommer att bli fantastiskt bra.
Och önskar också att det SÄKERT var så att de som är mest ambitiösa också får bäst resultat men så enkelt är inte livet.
Jag vill på fullt allvar påstå att jag själv är den mest ambitiösa hästägaren jag känner men i mina svarta stunder undrar jag vad det har hjälpt mig?
Décima och Archie som båda nästan förlorade livet i en buköppning respektive fång och tja…Kreon kunde också ha strukit med i våras när han skenade på asfalten.
Décimas tungfel som jag med facit i hand IDIOTISKT nog höll på att försöka få rätt på i 8 (!!!!!) år, Archies seghet som inte ens träningskostnader på 4000 i månaden kunde påverka.
Nu när jag äntligen har fått en så bra häst undrar jag vad som ska komma härnäst- ska den dänga av mig på en skrittrunda utomhus så jag blir jätteallvarligt skadad eller kommer det ”bara” att bli så att djurets nerver alltid kommer att förstöra för honom på tävlingsbanan?
Men visst har måååånga vittnat om hel-koko hästar som BLIVIT bra med massor av slit och tro mig- handlar det bara om slit så ska jag nog slita så att det räcker och blir över :)!
Som sagt, mer mellan hand och skänkel, som du skrev om idag. När han accepterar det så kommer han lugna ner sig och vara lättare att påverka. Jag tror din analys av tävlingen nu när du vet att han inte spårar riktigt är helt rätt.
Jag tror alla hästar ger oss något och dina har lett dig fram till Kreon. Din erfarenhet gör att du kommer klara detta, det är jag helt övertygad om!
Kan tänka mig att det är nackdelen med att ha en känslig häst, men för att göra de där toppresultaten får man nog räkna med att det är som att balansera på lina. Tror att stabiliteten ökar med åldern och ökad erfarenhet men förstår att det känns frustrerande och jag tycker du är klok som tar hjälp.
Absolut får man ta det onda med det goda Marie.
Jag tror att många ”elit-hästar” är ännu knäppare än Kreon (eller har VARIT) men dels är deras ryttare skickligare och dels ser deras ridupplägg annorlunda ut.
De rider tex knappast ut sina galenpannor så som jag ändå gör med Kreon och de har tid och resurser att ”mala ner” dessa hetsporrar så att de blir mer ridbara.
Om jag BARA hade ridit ensam i vårt ridhus på morgnarna kan jag nästan garantera att Kreon i princip ALDRIG hade gjort något annat än gått som en programmerad dressyrmaskin- sedan är ju frågan om hans psyke hade klarat så monoton träning i längden?
klart du får deppa MEN du bör inte deppa. Du har inte ägt din fina springare speciellt länge 😉
Ha ha…kloka ord!
Vad händer om du rider genom hela programmet hemma? Finns det möjlighet att åka på programridningar där du kan förbereda honom precis som inför tävling med knoppar o hela baletten..bara så att han inte vet när det är ”träning” o på riktigt. Har du kanske redan varit iväg på några programridningar o hur har det gått då?
Det har retligt nog inte funnits några programträningar att åka till när Kreon har varit frisk 🙁 utan det fanns enstaka precis när han vilade.
De ÄR sällsynta (här finns så mycket tävlingar i stället) men så fort jag ser en ska jag åka.
Tja, om jag ”bara” hade en perfekt passande sadel… 😉