Idag var jag på Hööks och köpte sporrarna jag berättade om igår och som jag lånat vid några tillfällen av en stallkamrat.
Det sved lite i plånboken att behöva betala 59 kronor för sporremmar som kostar 19 kronor i Ullared men men….
När det blev dags att inviga sporrarna gjorde jag och Kreon detta över lite olika bommar i ridhuset som vi travade fram och tillbaka över.
Jag ”lekte” också lite med sådant som Kreon ojat sig kring lite de senaste veckorna om han pressats för mycket och nu äntligen finns det åter ingen antydan till att byta galopp när jag vill rida förvänd. Fattningarna ur skritt sker också oftast på kommando, att låtsas som att jag inte gett några hjälper eller att fara iväg stället för att fatta lugnt och på bakbenen har ju varit tämligen vanligt förekommande när det inte ”passat” den gode herren men så är ju också allt som har med galopp att göra sådant som blir drama när Kreon är på tårna, upprörd eller vill slippa anstränga sig.
Vad gäller traven börjar jag känna att jag kan påverka den mer vad gäller att komma tillbaka och bära sig. Idag kunde jag rida så långsamt som jag ville- hade Kreon varit/ blivit upprörd i detta läge hade han gått i passage medan det nu ”bara” blev en väldigt sävlig trav som jag dock kände att jag bestämde över- steg för steg. Svårt att förklara men det känns som att jag ur denna trav kanske faktiskt kan komma till passage någon gång i framtiden.
Har följt din blogg ett tag, jättekul att läsa dina inlägg som är både intressanta och välskrivna. Men en sak har jag tänkt på -jösses vad du skriver mycket om vad saker kostar! Är det inte tröttsamt att hålla på prata pengar jämt? Kanske är det för att jag är uppväxt med att man inte pratar om pengar och vad saker kostar som jag tänker på det, vad vet jag? 🙂 Men men, bra blogg iallafall! /Jenny
Tja…jag har aldrig hymlat med pengar och tycker att det är intressant att veta vad saker kostar- detta avgör ju ofta om man ens ska överväga om man kan köpa dom eller ej.
Sedan har jag alltid fått jobba för att kunna köpa det jag vill ha och då kanske man också är mer uppmärksam på detta än om man tex haft föräldrar som sponsrat med både det ena och det andra.
Har väl liknande uppväxt som dig Birgitta. Har lärt mig att hålla i slantarna och har fått försörja mitt hästintresse för egen maskin sedan barnsben. Vet vad saker kostar, prioriterar stenhårt för att ro iland det jag har.
Så i min värd tycker jag att det är väldigt intressant vad man kan köpa prisvärda saker. Då mina föräldrar inte heller har sponsrat mitt hästeri what so ever. Inte heller skjutsat varken mig eller hästen.
För att dra ett exempel som ”dages ungdom” HATAR.
När jag var 18 år och hade köpt min första häst (ihopjobbade pengar) och fick möjlighet att rida för Jan Shöneman på reservplats på dtt dressyrstall inte så långt från där mi häst stod.Gick jag med hästen de 5 km genom skogen. Detta hände alla årstider, jag kunde få rida någon gång då och då och var överlycklig för detta så ett sånt erbjudande missade jag inte.
Vi är nog lite såna av födsel och ohämmad vana. Många av oss som växt upp på -70 och 80 talet och där föräldrarna inte varit intresserade eller/och haft råd med vårt intresse. men vi hästtjejer fick vara envetna som små blå och väldigt målmedvetna och lärde oss att prioritera och att hitta på saker/jobb där man kunde få in några kronor på en det ena och en det andra.
Min son Axel hatar såna här jämförelser… han har en egen ponny och får massor med hjälp med träning och blir rätt så curlad med sitt hästeri.. i alla fall sett ur min synvinkel. fast jag vill ju gärna att han ska fortsätta att rida och hålla på med hästar.
Det ville faktiskt inte mina föräldrar, de ville att jag skulle tröttna för att det var besvärligt och krångligt. Men det gjorde jag inte.
Envis som en åsna och ihärdig som en oxe.
🙂 mvh
Cia, som forfarande är prismedveten och hittar på sätt att fixa grejer prisvärt, tillverka och att sälja grejer som inte används.
Av födsel och ohämmad vana.
Love your Blog Birgitta <3
Intressant att ni verkar tro att jag blivit sponsrad av mina föräldrar bara
för att jag inte tycker att man skall prata så mycket om pengar. Dessutom
avskyr jag begreppet ”dagens ungdom”. Det är nästan som att det är något
beundransvärt och eftertraktat med att visa att man måste vända på
slantarna. Jag förstår faktiskt inte det alls. Om jag inte har råd att köpa
något så gör jag inte det, rätt och sätt. Jag ondgör mig inte över andras
beslut om att köpa dyra saker eller försöker framhålla mig själv som
snusförnuftig och återhållsam. Men men, det är väl tur att vi gillar att
köpa olika saker, jag skulle dö om Ullared gick i konkurs (ja jag handlar
också där ibland) 🙂
Jag tror ingenting om dig specifikt Jenny- jag har ingen aning om vem du är.
Däremot känner jag till väldigt många som sponsras av antingen föräldrar och/ eller pojkvän/sambo/make och där detta är en FÖRUTSÄTTNING för att de ens ska kunna HA häst och så skulle jag absolut inte vilja ha det.
Jag skulle kunna lämna min make imorgon och ändå kunna fortsätta med ALLT som vanligt vad gäller Kreon och det är så JAG vill leva- inte på andras ”välvilja”.
Och tro mig- jag vänder inte på slantarna, mina inkomster räcker gott och väl men att jag är ekonomiskt lagd ser jag som något positivt ja.
Hade fler varit lika kloka vad gäller ekonomi hade man sluppit att sitta och skämmas å andras vägnar när ”Lyxfällan” visas på tv 🙂 !