Minns ni att jag för ett tag sedan publicerade utdrag ur en tråd på Bukefalos som handlade om konstiga saker ryttare råkat ut för när de sökte foderhäst?
Idag läser jag om exempel på vad man kan råka ut för när man vill KÖPA häst!!!
* Åka från Stockholm till Göteborg och få veta att hästen är såld när man kommer fram.
* Säljare som gör sig omöjlig att nå efter provridning när man lämnar meddelande om att man vill köpa – såld redan när vi provred
* En ’gudasnäll’ 4-åring visade sig vara i stort sett helt ohanterad så vi kunde bara titta på avstånd i hagen. Den var dessutom sjukligt fet, hade allvarlig allergi och ägaren (som var veterinär dessutom!) funderade på att ta bort den. Men ändå skulle de ha 30.000 för henne. Blev ingen affär där nej.
* Den andra var turridningshäst som skulle få ett eget hem på äldre dar, lät perfekt för mig. Men när vi kom dit hade hon precis gått en 4-timmars tur och stod genomblöt av svett sadlad och klar när vi kom. Då undrar man ju vad som är fel om de behöver rasta av den 4 h innan provridning… Vi hade ju bestämt detta flera dagar i förväg och det stod andra hästar inne som inte var med på turen.
* Hade pratat med en tjej ett par gånger angående hennes häst hon skulle sälja alt låna ut på foder. Jag säger att jag först och främst vill ha denne på foder för senare köp om det går bra. Ja säger hon. Jag åker upp och provrider henne (ca 15 mil från mitt) Hon hade ljugit om tre saker gällande hästen. Hästen skulle vara 160 hög ca , hon var enbart 154 när vi mätte henne i stallgången hos ägaren. Hon var orädd och vem som helst kunde sitta upp. Det första hästen gör när jag sätter mig är att ta bettet och försöker dra iväg. Efter halva rundan får hon fnatt och bockar en del. Hästen var välriden stod det i annonsen. Nja hon hon kunde inte fatta galopp i något av varven och gick och tittade upp i himlen i skritt och trav ändå är jag väldigt mjuk med mina hjälper och även gav efter en del på tyglar men detta förbättrades inte speciellt. Efter att jag ridit säger tjejen att hon absolut inte vill låna ut henne utan hon är ”unghäst” och måste säljas!
* Hittade ett halvblodssto på nätet , riktigt fin dressyrstam och såg riktigt läcker ut på video(treårstest) och bilder. När jag kommer dit står det en lurvig sak i hagen som ingen brytt sig om på ett par månader minst ser det ut som. Hon var igång stod det i annons. Men det kommer fram senare att hon inte ridits sen i början av sommaren. Jag rider ett par varv och hästen börjar flämta. Jag säger då till ägaren att hästen är för trött och att hon inte är igång och tänker hoppa av. Tackar nej och åker där ifrån.
* Vackert svart sto till salu. Väl grundriden , färdig att komma ut och tävlas i lättare klasser. Det enda som stämde i ovanstående var att hästen var svart kan jag säga. När jag kom dit frågade jag om någon kunde visa henne lite för mig först, men det kunde ingen göra. Jag hoppar i alla fall upp och jag börja trava och begära av hästen och hon förstår ingenting stackaren. Efter ett tag börjar hästen markera på höger fram. Säger till ägaren och fodervärden att hästen är halt, även min tränare ser det tydligt men dom står bara som frågetecken.
* Jag åkte över 40 mil för att komma fram och får höra att den friska hästen utan tidigare skador stod pga Erlichia och fick inte ridas på minst 6 månader….
* Åkte sen månaden senare 40 mil åt andra hållet och när vi kom fram gick inte heller den hästen att rida för den hade FÖLAT några timmar tidigare, vilket dom själva inte visste om… Sa dom i alla fall.
Känner ni igen er :)?
Jag fascineras över alla som hoppar upp på en främmande häst som ingen vågar/kan visa för dem. En kompis till mig gjorde det och det var nära att sluta ned ett fortsatt liv i rullstol! Hon är sjukskriven ännu flera månader senare. Nej fy…
Imorgon ska jag berätta om en ”provridning” där jag inte satte mig i sadeln :)!
Men vad är det för fel på folk? Ska det vara så svårt att bara vara ärlig och vem vinner på att man hittar på saker eller undanhåller information? Det upptäcks ju förr eller senare ändå.
Eller de kanske hoppas på att det kommer nog hästokunnig som inte märker om hästen är halt osv… De tre gånger jag letat häst har jag inte råkat ut för nåt liknande som tur är. Sen har hästarna inte alltid levt upp till förväntningarna men så kan det ju vara då det är svårt att bedöma en häst på enbart videoklipp och bilder.
Själv skulle jag aldrig hoppa upp på en häst utan att den visats innan. Tittade ju på en del i höstas innan jag hittade ”Drömmen”. De jag var tveksam till att sitta upp på även efter att de var visade fick dottern testa först. Sedan fick hon avgöra om det var en ”mammahäst” eller inte. Kan inte säga att jag kände mig grundlurad vid några visningar även om några var riktiga ”stolpskott”. Kvaliteten blev också bättre när jag gick upp en prisklass. ”Drömmen” tänkte jag inte ens åka och titta på då jag ryckte att han var alldeles för fin för mig. Dessutom i yngsta laget och lite för outbildad. Dottern övertalade mig, så tack till henne 🙂
Vill du lägga in länken till tråden?
http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=1172091
Ja, jag är lat och orkar inte leta…
Jag känner inte igen mig det minsta. Troligen beror det på att alla de hästköp jag gjort (utom de två första, men de gick bra ändå) har varit en gnutta dyrare hästar. Givetvis har vissa övervärderat sina hästars kvaliteter, så som att en »mycket bra trav« har varit en »ganska ordinär trav«, men det har inte varit i NÄRHETEN av ovan beskrivet.
Alla de jag tittat på häst hos (och det har varit ganska många visningar om jag räknar från häst nr tre som jag köpte 1994 av J Ifverson). Med ETT enda undantag har säljare/ägare har varit på plats i tid, hästarna har varit väl förberedda, »uppsnofsade« och kunnat visas väl av säljaren i fråga.
Jag tittade för ett par år sedan på en femåring som de ville ha 250-300.000 för. Den var helt okey, men JAG tyckte den var klumpig, tungriden och okänslig. Jag hade själv satt ett lämpligt pris på 150. Men även om den hade kostat det hade just JAG inte velat ha den (men kanske någon annan större ryttare än mig). Däremot så kunde jag inte känna mig lurad pga detta, hästen HADE sett fin ut på videon, den VAR precis så snäll de sade :-), det var ju absolut ingen usel häst och även om de enligt mig prissatt den fel så var det en väl genomförd mkt proffsig visning.
Dels är det så klart en prisfråga, dels KAN det vara så att även de presumtiva köparna i dessa horribla exempel inte kanske varit HELT tydliga och inte heller gjort allt rätt …
Jag kan tänka mig att det handlar mycket om prisklass på hästen! Hästar under 50 000 som man åker och tittar på kan det vara lite si och så med faktiskt. När jag var ute med en vän och tittade på hästar till henne så var det verkligen en hel del gånger som man undrade om dom verkligen ville sälja!
Jag var med om att jag hade en häst på foder under ett år, jag gillade hästen och när ägaren kom i säljtvång pga sin ekonomi så bestämde vi oss för att köpa hästen. Vi hade fått ett bra pris eftersom ägaren gärna ville sälja till oss då hästen trives så bra och mådde bra hos oss. Döm om vår förvåning när vi kommer till ägaren och i princip bara ska skriva under och sköta betalningen när där ligger ett 3 sidor långt ”köpeavtal” som alltså inte var ett köpeavtal utan ett rent foderavtal när man läste igenom. Men ändå skulle vi betala för hästen. Där fanns instruktioner om vad hästen fick och inte fick, vad han skulle äta, vad för slags bett han skulle ha etc etc. Har man valt att sälja så har man, nej tack fick vi säga, och hästen åkte hem för försäljning till ngn annan som ville skriva under detta kontrakt…
Ja, herregud…tyvärr verkar inte alla förstå att ”sålt är sålt” och att man därefter inte har ett smack att säga till om. Tycker ni gjorde rätt.
Var och provred en häst som var jätte mysig och bestämde mig för att jag ville ha honom om allt var ok vid besiktningen! ”Vad kul hos dig får han det bra” sa ägaren och skulle då fixa till för besiktning. När jag inte hör något på ett par dagar försökte jag få tag på ägaren som helt plötsligt inte gick och få tag på… Efter säkert en vecka skickar (fegisen) ett sms att hon sålt hästen till en annan. Visst som ägare säljer man ju sin häst till den man vill men var då åtminstone ärlig från början och säg att man hellre vill sälja den till en som är mer hopp intresserad än dressyr intresserad som jag var.
Jag tyckte denna ursäkten va rätt rolig (läste lite i tråden på bukefalos)
”en som skulle vara utbildad LA men ”för tillfället” inte förstod galopphjälp…” 😛
Skulle verkligen inte heller satta mig pa en hast som inte ens agaren kan hantera eller rida! Guud, det finns val lattare satt att bega sjalvmord!
Har inte haft nagra fruktansvarda erfarenheter, men litet irriterad blev jag nar jag akte for att titta pa en hast specifikt for distansritt och kommer fram och finner att den har en skada pa benet som vagrar laka?! Ingen vidare start for en distanshast om stuteriet sjalvt inte kan fa ordning pa skadan.
Ett annat stuteri (ocksa kant for distansavel, och de visste att jag var ute efter en distanstavlingshast) hade salt de tva mest lampliga valackerna som jag kom for att titta pa, efter att ha kort i flera timmar. OK, de hade 8 till, men anda. Besviken. Annars tycker jag alla stuterier jag akt till har varit arliga och om hasten har varit helt ohanterad sa har de sagt det redan innan, sa det har varit upp till mig om jag anda var intresserad (det ar man ju ibland, om det sager klick liksom). Men kanske ar skillnaden dels mellan prisklasser och dels mellan proffs vs. amatorer? Fast pa vissa stuterier har de inte kunnat trava upp hasten sa man kan se hur den ror sig, utan det har mest varit visning av typ slapp hasten i paddocken och prassla med en plastpase eller vifta med piskan, och sa spratter hasten runt med svansen i vadret. Det sager mig inte mycket vad galler en RIDhast… Visst, kanske folk som ar ute efter utstallningsaraber vill se hastarna visas sa, for i showringen ska de val spratta runt och se imponerande ut, men saljaren vet ju redan vad jag ar ute efter.
Tittade nog pa 15 olika stallen i ar, mest stuterier (dvs sag mer an 15 hastar) och ar saaaa himla nojd med den fina, snalla, duktiga och spannande hasten jag kopte. Skont att slippa leta pa ett tag nu! 🙂
PS vad galler visning av typ spratta runt i paddocken sa talar jag alltsa om oinridna hastar! Om inte det framgick. 🙂
Instämmer helt. Att se en häst lös säger mig i princip ingenting. Jag ”litar” knappt på min bedömning vad gäller hästar som longeras/ tömkörs heller- har sett fullständigt ordinära hästar trava som gudar om de blivit lite upprörda :).
Kan ju som en parentes nämna att den som hade sett Kreon bli tömkörd de 2 senaste gångerna hade kunnat tro att det var en svårklasshäst- han har varit så pass upphetsad att han travat på ett sätt som han inte varit i närheten av uppsuttet- någonsin….
Ja, jag tycker att absolut MINIMUM ar att kunna se hasten skritta och trava rakt fram och sen tillbaka, mot mig och forbi mig, sa att jag kan se hur den ror sig framifran och fran sidan. Nar den spratter runt i en paddock sa ar det ju oftast med vilda kast och tvarnitar och sprattig balanstrav pa svangda spar osv osv. Tycker det ar svart att se om den ror sig rakt eller biljarderar etc. Detta galler aven unghastar – en 4aring som inte gar att trava rakt fram nagra meter i grimma eller trans ar inte sa latt att bedoma – och inte sa frestande att kopa..
Tittade pa en som var URfin och sakert kommer bli en utmarkt ridhast till nagon som har mycket tid och inga sma barn omkring sig, men stuteriagaren kunde inte ens leda den i skritt, let alone trava upp den. Jag fragade om det gick att binda upp den? Jaaada, hon hade provat och den stod snallt i flera minuter… Den VAR fin och snall och hon HADE inte ljugit, men nar jag forsokte forestalla mig att ha denna totalt ohanterade och stora (for att vara arab) 4aring hemma hos mig sa insag jag hur olamplig den var. Men vacker och fin var den… 😀
När jag hade häst på ridskolan och i princip uteslutande red på morgonen (läs: ensam) fick jag ta detta i beaktande när jag letade häst. Jag ville ha en SNÄLL häst där jag inte löpte risk att ramla av och inte bli hittad på kanske en timme. Nu kan man ju inte GARANTERA detta med någon häst men lite kan man ändå gardera sig utifrån sitt val. Och jag ramlade ju aldrig av Archie trots att han var 3 år när han kom till ridskolan.