Idag var det min tur att ha stalljouren i vårt lilla stall, en inte allt för betungande syssla eftersom det bara är 7 hästar som ska fodras, släppas in och sedermera tas in.
Efter intaget skrittade jag och Muppis ut med Maria och Hera och det var en mycket trevlig tur i otroligt skönt väder.
Det var med vintermått mätt ”varmt” (2-3 plusgrader) och helt vindstilla och hästarna fick stundtals kämpa på rejält i den bitvis mycket djupa blötsnön.
Sedan snön kom och därefter regnet och varmare väder har den förstnämnda både fykt och smält otroligt oregelbundet; på sina håll syns barmarken tydligt medan man alltså fortfarande även kan rida i djup snö på andra ställen.
Det märks att jag är en vid snöridning ovan skåning; jag tänkte mig inte för när vi red ut och hade både strykkappor och boots på Kreon.
Strykkappornas kardborrknäppen gick upp efter 3-4 minuters ridning i snön och det var rena turen att Maria såg detta innan de vita skydden hade försvunnit djupt ner i snön, kanske för gott?
Maria var snäll och hoppade av Hera och sedan gömde vi strykkapporna och red vidare.
Efter ytterligare kanske 30 minuter hade en av mina boots försvunnit, otroligt nog hittade vi den på hemvägen så det slutade lyckligt även med detta skydd.
Jag tror att denna timmeslånga tur gjorde gott för Muppes muskler och vi får väl se om det blir fler tillfällen till snöträning eller om allt smälter bort för gott.
Här ser man hur ojämnt snön har smält.
Upphittad! Lycka!
Vi har ofta femtioelva meter snö,jag använder oftast damasker,har inte varit med om att de lossnat.Boots hoppar jag över om det är massor av blötsnö,som idag,då vill gärna bootsen försvinna.
Jag tror att det var kombinationen tung, djup blötsnö och strykkappor med klena kardborrknäppen som gjorde att de höll på att lossna.
I tillräckligt djup och blöt snö kan de bästa skydd försvinna, men det som göms i snö kommer upp i tö om man har tur. Jodå, här har vi blivit av med några, men vill ändå ha på.
Jag kommer att ha lindor i fortsättningen alternativt senskydd som har rejäla knäppen.
Soya hade ett tag dille på att släpa hem diverse skydd som folk tappat; vi bor ju så nära stallet att våra hundpromenadvägar i mångt är samma vägar som vi rider på.
Jag har trädgården full av trasiga skydd av olika slag, snabbspringarens troféer 🙂 !
Ja, det var nog bara de klena kardborrebanden som var anledningen till att skydden gick upp!
Jag plumstränar hästen varje vecka vintertid och har Professional Choice skydd fram på honom, de sitter som berget.
Den enda gången jag använde boots i djupsnön pga. ett balltramp lossnade de dock!
Nästa gång avhjälptes det med ett varv silvertejp runt varje. 🙂