Läste i senaste Ridsport (eller var det Hippson?) hur man kunde aktivera sin häst under vintern om man ville ge den vila men ändå sysselsätta den på något vis och något av tipsen handlade om ledarskapsträning från marken.
Detta tips, parat med mina funderingar kring körning av transport på vintern som jag skrev om nyligen fick mig att tänka vidare på det här med lastning och hur man faktiskt skulle kunna använda ledarskapsträningen till det.
När jag skulle köra till veterinären i förra veckan var jag så nervös att jag inte skulle kunna köra transporten upp för en liten backe vi har för att komma upp/ ner till stallplanen att jag valde att parkera transporten utanför vårt ridhus i stället. Ridhuset ligger kanske 60-70 meter från stallet och bortom hagarna.
Där har jag aldrig lastat Kreon men när jag tog ut honom ur hagen och gick dit i stället för till stallet så gick han in i transporten utan några större funderingar.
Trots sina ibland väldigt irriterande issues över både det ena och det andra när man rider så är Kreon nästan lika lättlastad som sina föregångare i min flock och tro mig…att ha en lättlastad häst har jag varit otroligt tacksam över många gånger.
Jag har lastat ur på motorvägen (hål i kylaren, bilen kokade), på en 70-väg i snöstorm (bilen och släpet fastnade i en backe), inne i centrala Helsingborg (också pga snöstorm) och det har gått hur smidigt som helst- just för att alla mina hästar har varit lättlastade.
När Décima fick ett sådant kolikanfall att hon behövde buköppnas var det guld värt att kunna lasta henne ensam på ridskolan klockan 7 på morgonen en helgdag- innan någon annan hade komma dit för att hjälpa mig vågar jag inte tänka på vad som kunde ha hänt.
Jag tycker absolut att man ska FÖRSÖKA att lasta sin häst SJÄLV och ÖVERALLT eller i alla fall TRÄNA på att göra hästen så lättlastad som man KAN utifrån sina och hästens förutsättningar.
Så ett tips nu i vinter eller vid andra tillfällen när ni har tid/ vill jobba med er häst från marken är att ni testar ovanstående; dvs provar att lasta på lite andra platser än där ni brukar.
Så klart får man utföra denna träning med lite eftertanke; jag menar så klart inte att ni ska köra iväg till en motorväg där ni lastar ur hästen men kanske har ni i er närhet någon ”plätt” där ni kan ställa transporten och provlasta- en plats där ni alltså inte brukar lasta.
Om ni alltid tar hjälp av andra vid lastning kan ni ju träna på att försöka att lasta själv- ha en medhjälpare till hands OM det skulle knipa (denna person kan ju sitta i bilen och läsa en bok under tiden ni försöker träna på egen hand).
Ja som sagt; här har ni chansen att träna ert ledarskap från marken- lyckas ni är det mycket värt- man vet som sagt aldrig när dessa lastningskunskaper kan komma mycket väl till pass.
Enormt bra förslag! Jag skriver under på varenda ord! Livet som hästägare underlättas enormt rent praktiskt om hästen är lättlastad. Men det är ju, precis som du skriver, inte minst en SÄKERHETSFRÅGA både för ägaren, för hästen själv (tex vid kolik) samt för andra människor och trafikanter ( tex vid urlastning på motorväg ).
Jag försöker faktiskt se till att de hästar jag ägt går att lasta utan hjälp så fort det bara går.
Jag har ju tävlat massor genom åren (även med unghästar) och åkt på träningar minst lika ofta och då blir det otroligt bökigt om man måste förlita sig på andra.
Ibland åker jag iväg när ingen finns i stallet och att då behöva ”ragga” folk enkom för lastning skulle kännas både jobbigt och onödigt.
Visst kan man få hjälp när man väl kommer till en tävling/ träning men som sagt; man ska komma dit också. Få människor (förutom den som ska tävla) är intresserade av att stiga upp i ottan bara för att lasta en häst.
Det tog lång tid och mycket träning för att få Misty lättlastad. Men för mig var det aldrig ett alternativ att ge upp. Det är så himla mycket lättare med träningar och tävlingar när man är självgående. Jag skulle känt mig väldigt begränsad om jag inte kunnat lasta själv, nu vet jag att det inte krävs någon planering för att ta min häst och köra iväg.
Anser att det är ett måste att kunna lasta hästen själv!! Har kunnat det med alla mina tack och lov!
Det är så sant!
För en vecka sen ca så körde vi fast i värsta ”modden” och då kunde vi lasta ur hästar och sen lasta dem på en annan större väg när vi väl kommit loss. Tack o lov! Du skriver så bra inlägg vill jag bara skriva också 😀
Tack Sandra- roligt att du uppskattar inläggen!
Mina hästar som jag har ägt och äger går/har gått att lasta överallt.
Mins en gång när jag var ute och åkte till en träning med Romantique i början på 80 talet när jag fick sladd och gled bakåt med hela ekipaget ute på en mindre väg i uppförslut. Fick stop på ekipaget och lastade ur Romantique i ett dike. Band honom och hönätet (han hade alltid hönät med sig, för annars gick han inte på) i ett träd. satte mig själv och lyckades få upp hästtransport och bil för backen och gick tillbaka och hämtade häst och hönät. nöden har ingen lag. Har för mig att jag hade en hink med manegesand, brukade ha det när jag körde vintertid i bilen. Lastade på och körde till träningen.
En annan gång med Rosea, som var väldigt vild i transporten. så lyckades hon med konststycket att stegra sig och gå över i transporten. Så hon låg på rygg, alla hovar i luften och mulen mot baklämmen. Grimman hade hon fått av sig och så även framskorna. Dne gången hade jag min kompis peter med mig, han är inte så jätte hästkunnig, men lugn och bra att ha med. Den gången fick jag helt enkelt bara öppna baklämmen på lansvägen och låte hästen rulla ut ur transporten efter bästa förmåga. Vilket hon också gjorde och tack och lov så sprang hon inte ut på fälten utan till mig, så att jag kunde sätta på grimman som var hel. Peter fick köra transporten till en liten ficka längre fram, för jag ville gå med Rosea och hon var helt OSKADD. änglavakt! Därefter lastade vi på henne helt utan problem. Rosea hade även idéer för sig att stegra över bommen. Men det var bara att öppna och så fick hon hoppa tillbaka och gå ut och sen lasta in igen. Däremot skaffade jag en halsring till henne och band ner henne hårt i bommen, då slutade hon med dessa olaterna. Även om hon slog med framhovarna imellanåt i transporten. Något var hon ju tvungen att göra. Jag kör mina hästar ofta och är oftast själv. Tycker so dig Birgitta att det är viktigt med ledarskap och att man har det tryggt och klart, det underlättar och man har alltid nytta av ha den frågen klar som korvspad i alla situationer.
”Band honom i ett träd….”. Jag ser det framför mig och skulle själv ha gjort EXAKT samma sak medan vissa människor som inte har din och min syn på hästhantering hade stått helt rådvilla tills någon som kunde hjälpa dom dök upp.
I början på 90 talet körde jag Romantique, hade inte körkort i början av 80 talet 😉
Här är det så att det är JAG som behöver lasttränin. Har alltid lämnat det till döttrarna och varit den som ”gått efter” och stängt/öppnat baklämmen. Peppar,peppar har de hästar vi haft varit lätta att lasta. Racke hade lite idéer i början men blev sedan en klippa. Gold var en klippa. Möller fick vi åka akut med till klinik i höstas (första gången vi körde honom), men det gick som en dans. DN lastade förra ägaren själv så det ska gå. Bara att ta tag i sig själv alltså. Sedan kan jag generellt tycka att det är bra att vara två om möjligt.
Eftersom jag själv har hjälpt till att lasta många hästar genom åren har jag märkt att detta moment kan vara mer eller mindre ångestframkallande för många (framför allt lite försiktigare, äldre ryttare enligt min erfarenhet).
Man har mer eller mindre ogrundade föreställningar om hur hästen kommer att bete sig och överför också sina rädslor på densamma.
Så absolut borde vissa träna lika mycket för sin egen skull som för hästens.
Jag har en vän som aldrig ens kört transport trots att hon tävlar ganska flitigt och framgångsrikt. Jag bearbetar henne då och då att prova att köra- det är ju hur lätt som helst 🙂 och en dag kanske hon inte har den hjälp hon haft hittills.
Vad gäller att vara 2 så är det väl samma sak som i ”alla” situationer här i livet, det är i princip ALLTID bättre att ha någon som KAN hjälpa till, vad det än må vara MEN som både jag och någon annan skrev: man blir väldigt begränsad om man MÅSTE förlita sig på andra.
Jag åker ju tex alltid och tränar och tävlar ensam- ingen är intresserad av att följa med för det mesta och vad skulle jag då göra om jag inte kunde klara mig själv?
Skulle jag väcka stallägarna klockan 6 en söndag för att be om lasthjälp eller hur skulle de gå till?
Amen to that, Birgitta! Och kan informera att det krävs ganska mycket övertalning att få folk att hjälpa till med lastning kl 4 på morgonen som är en inte ovanlig avfärdstid när man ska på distanstävling. Tursamt nog har alla mina hästar snabbt lärt sig, så jag slapp ragga hjälp! Fast nuvarande är 4 år gammal och verkar ha rest två gånger, första gången i juni när jag köpte honom…. Du är inte sugen på en lastningsträningssemester, du som är så bra på att skapa lättlastade hästar?! 🙂
Ha ha…tanken är frestande :).
Jag TROR att hästar känner på sig att jag är så otroligt säker på att lyckas att de inte ens IDS försöka bråka.
Precis! (det där var jag, förresten, inte ”Anonym”, fast det gissade du nog).
Jodå, jag förstod det :).
Och skulle jag någon gång komma så skulle det FRÄMST vara för att få träffa ”Miss know it all” och i andra hand lasta din häst. Den ungen borde ha en egen blogg eller nåt 🙂 !
Ja, passa på nu innan hon blir stor och odräglig, hörru! 🙂
Fast de ungar jag sett växa upp på ridskolan har faktiskt ytterst sällan ändrat sig till det sämre- de har förblivit gulliga och rara. Min egen högst ovetenskapliga åsikt är att detta beror otroligt mycket på hur föräldrarna uppfostrar dom och umgås med dom.
Är ännu en av alla de saker som gör att jag älskar min häst, hon är otroligt lättlastad (NU ska jag säga, inte för att hon var dum innan, men nu är hon en ängel).
Jag skickar grimskaftet över halsen på henne och så traskar hon in själv. När vi ska ut drar jag henne i svansen tills hon kommer ut.
Ibland testar hon med att stanna och se om hon VERKLIGEN måste gå på, men då puttar jag på henne så går hon på. Lastar alltid på under halvminuten, åker nästan alltid själv och kan ha henne bunden i transporten medan jag gör i ordning – GULD värt just eftersom jag som sagt nästan alltid är själv.
Som Kreon med andra ord bortsett från att han , precis som alla mina andra hästar, åker lös. Ifall det skulle hända en olycka vill jag inte att han ska sitta fast.
Jag minns att jag redan på Herons tid många gånger tänkte ”det här ska jag aldrig sluta vara tacksam över” (att han var så lättlastad) och så har det förblivit.
När hästen var ung så hade jag ingen hjälp på dagtid så det var bara att öva själv!
Jag gjorde så att jag körde in bil och trailern in i paddocken och sedan hängde jag in en krubba med havre i och övade. Han hade inte vant sig med att någon gick med in så det gick lätt att få han att gå in själv. Övade 3 dagar rad och tillslut sprang han nästan på!
Första gångerna vi åkte iväg så tog det lite tid när vi skulle lasta på främmande ställe men då tog jag med hjälp men skötte lastningen själv. Är tacksam att hästen är väldigt matglad och då går allt lite lättare!
Så kan man absolut träna och du fick ju effekt väldigt snabbt. Mat hjälper ganska mycket på de flesta, ja 🙂 !
Jag har också alltid kunnat lasta mina hästar själv – och även hästar som tillfälligt bott hos mig har fått lära sig det. Precis som du säger, Birgitta, handlar det om att själv vara övertygad om att det funkar. Idag har jag varit ensam på kliniken med två hästar. Det funkar bra det med, men den typ av transport som vi har nu underlättar. I den kan jag leda in hästen och stänga bommen bakom själv med en spak. Sen stänger jag dörren bakom den och går och hämtar nästa. Tidigare har jag alltid skickat in, men detta är ju säkrare.
Jag vill sticka ut hakan lite och påstå att lastning är mycket lättare än vad man tror- att det finns så mycket problem kring detta beror TILL VISS DEL på folks föreställningar (läs: rädslor och okunskap) om hur svårt det är.
Exakt samma sak är det med tömkörning- många jag känner påstår att de inte vet hur man gör och de TROR att det är jättevårt.
Jag lärde mig att tömköra hjälpligt på 30 minuter på en häst (Heron) som var snäll men aldrig tömkörd tidigare och jag har sedan dess tömkört massor av hästar som aldrig varit tömkörda och där det har gått hur bra som helst.
Sedan finns det visst hästar som av olika anledningar har diverse lastnings-trauman och dylikt men jag vill påstå att de är i en extrem minoritet.