Har förstått att det finns en del kattintresserade bloggläsare och tänkte därför uppdatera lite kring misarna i stallet.
Hela sommaren och hösten har jag haft en härlig trio nästan bokstavligen svansande efter mig, sötnosarna har kommit springande till bilen när jag har kommit på morgnarna och det har varit väldigt smickrande 🙂 för sååå gott tror jag inte att Lidls billigaste torrfoder är att de BARA kommit för detta. Dessutom får ju katterna sin huvudsakliga mat av stallägarna, det jag ger är bara lite mellanmål :).
Hur som helst är trion numera decimerad, Katten med Hattens mamma, Mimmi, är spårlöst försvunnen sedan mer än 1 månad tillbaka.
Återstår alltså Hatt-katten och Gullis och jag undrar hur detta ska sluta- 2 okastrerade hanar?
En del påstår ju att en av dom i sinom tid kommer att fördriva den andre och då gissar jag att det blir min älskling Gullis som får fly fältet.
Gullis är förvisso äldst (han föddes väl någon gång förra sommaren och Hatt-katten denna våren/ sommaren) men medan han är så gosig som bara tänkas kan så har det svarta djuret fortsatt att vara reserverad och mer ”egen” och jag gissar att hans mer tuffare attityd även kommer att återspegla sig om han och Gullis någon gång mäter sina krafter.
Gullis blir förresten bara större och större men är lika underbar som alltid.
Tyvärr har han ibland fått för sig att han ska undervisa i ridhuset, oombedd och allt och om detta tycker i alla fall jag INTE.
Eller rättare sagt….jag bryr mig inte men Kreon har absolut synpunkter på om han plötsligt studsar in i ridhuset utan att vare sig knacka på ridhusporten eller avisera sin ankomst på annat sätt.
Kan man inte kastrera de resterande katterna?
Det bestämmer stallägarna- inte jag.
Blir ledsen och arg när jag läser om hur man resonerar kring katterna. Det borde vara förbjudet att ha ’uppfödning’ och sedan lämna okastrerade katter vind för våg.
Tycker inte alls att våra katter är lämnade vind för våg- de har det hur bra som helst.
OM det SKULLE bli problem är jag övertygad om att detta skulle försöka lösas.
Vi tycker olika.
Att ha en okastrerad hankatt ute är att lämna den vind för våg. Därtill lämnas även den okastrerade mamman också vind för våg, dvs fritt ute. Att de har tillgång till mat och tak över huvudet har i detta sammanhang inget värde.
Vi hade för några år sedan en okastrerad hankatt som kom till stallet, förmodligen ivägkörd från sitt tidigare hem, alternativt bara övergiven. Helt förvildad, full med parasiter, försökte han ta över gården och jagade bort våra egna snälla (och kastrerade katter). Han fick sluta som minkmat efter att ha blivit fångad i fälla och skjuten. Kanske blir det samma öde för någon av ”dina” katter när de lämnar gården för att söka nytt revir?
Jag tycker att stallkatterna är värda ett bättre liv än så eller helt enkelt inte ens bli till.
Synd att vi tycker så olika i denna fråga.
Som jag redan har svarat ”tusen” gånger varje gång denna fråga kommer upp så ÄGER inte jag katterna även om jag kallar Gullis för min eftersom jag var den första han tydde sig till och jag fortfarande är den som leker mest med honom osv.
Så oavsett vad jag tycker så äger jag varken katterna i juridisk mening eller frågan om kastrering.
Sedan vidhåller jag att de två katterna som är kvar ser otroligt välmående ut och så länge det så förblir ser jag ingen anledning att agera.
Jag tycker också att det är otroligt nonchalant att låta hankatter förbli kastrerade. Vi får regelbundet besök tex, av en okastrerad hankatt, denna uppvaktar vår honkatt och slåss med vår kastrerade hankatt (som dessa perioder, knappt vågar sig ut).
Som du skriver, chansen är stor att en av dem, eller bågge kommer vandra iväg. Inte djurvänligt mao!
’…förbli okastrerade’
ska det naturligtvis stå!
Jag vet att du inte äger katterna men du har större möjlighet än jag att försöka påverka. Upplysningsvis, man kastrerar katterna för att de inte ska föröka sig/driva omkring, inte för att de ser ut att må dåligt.
Ibland får man välja sina strider och nej, under rådande förhållanden tänker jag inte ta denna strid med stallägarna- de får göra som de vill med sina katter.
Jag finner det för övrigt extremt osannolikt att Gullis och Hatten skulle vandra iväg även om ”folk” påstår att katter kan göra så- de orkar/ vill knappt gå från själva stallet (utom när Gullis har kommit till ridhuset någon gång).
Gullis mamma levde på gården i över 10 år, även Mimmi hade flera år på nacken när hon försvann vilket jag tolkar som att de haft bra liv.
Jag bedömer i sammanhanget risken att katterna ska bli ÖVERKÖRDA (gården ligger precis utmed en 70-väg) som tusen gånger större än att de ska ge sig iväg och mot det hjälper ingen kastrering i världen.
Jag stod på ett stall där det fanns en okastrerad honkatt som fick ungar. Dessa gömdes av mamman, när de väl kom fram var de så förvildade att dem aldrig blev tama. Deras liv slutade i en fälla och sedan skjutna av en jägare.
Efter det la vi inackorderingar ihop till en kastrering av katt-mamman. Det blev inte många kronor var.
Katten är idag ca 13 år, fet lat och lycklig fortfarande i samma stall. Helt ok investering för mig.
P.s sedan tycker jag att det egentligen är djurägaren som har ett strikt ansvar. Men det vet vi alla att så är inte verkligheten alltid.