Har precis suttit och skrivit ett ganska långt svar till läsaren Matilda som, som svar på ett annan inlägg (gårdagens ridrapport) mer eller mindre rekommenderar mig att sälja Kreon om jag vill tävla, som också menar att ”så som han beter sig är inte normalt” samt upplyser mig om att ”det ska vara roligt också”.
Tja…som jag svarade henne och som jag trodde att alla som läser bloggen regelbundet förstod (jag har också nämnt det flera gånger) så tycker jag att det är så otroligt roligt att rida Kreon att jag oftast riktigt LÄNGTAR tills nästa gång jag ska ”få” rida- som en jäkla barnunge.
Men det är en känsla jag är väldigt glad över- jag har genom åren sett så många hästägare som nästan verkat göra ”vad som helst” för att slippa rida regelbundet och som när de väl sitter i sadeln ”river av” ett pass bara för att få ridningen överstökad.
Efter gårdagens härliga pass var jag extra taggad att fortsätta på den inslagna vägen med lite mer press på Kreon och jag hoppades att jag skulle kunna få vara ensam i ridhuset även idag och se om min teori från igår stämde.
Och ensam blev och förblev jag (tur att folk firar jul….) och ett härligt pass fick jag 🙂 !
Jag började med att leka lite med skolor under lättridning och lite lägre form, fortsatte med lugna galoppfattningar från skritt, gjorde en del byten (inte så bra, blev inte alltid på hjälpen) , började successivt samla galoppen och gick ur detta in i trav där jag försökte få till lite schwung.
Kunde hjälpa till bra med spöt i traven utan den minsta protest även om det är långt till en riktig kadens i traven men det går absolut åt rätt håll.
Provade faktiskt lite tramp eftersom Kreon var så lugn och ropade BRAAAAAA så fort det kom något steg i rätt riktning.
Gjorde ytterligare lite samlande arbete i galopp och under fortsatta ”bra-rop” så satte sig Kreon riktigt fint och övergick sedan i en fin avslutande trav.
Jag märker att han trivs när man ”skriker” lite uppmuntrande på honom, ännu ett skäl till att rida ensam och kunna hojta utan att andra ska behöva störa sig (om de nu gör det?).
Jag var supernöjd efter 40 minuter och vågade inte pressa vidare även om Kreon inte kändes det minsta trött men det är bättre att han får känna sig duktig och att jag dessutom bygger upp honom och framför allt hans högra bakben långsamt.
Som sagt, ÄNNU ett underbart pass *vinkar till Matilda*, hoppas ni inte tycker att jag är en skrytmåns som skriver så mycket positivt om min trots allt underbara Mupp som jag KANSKE får sälja om han inte skärper sig men som jag under tiden ska fortsätta att njuta av.
Har du provat ge honom magnesium? Brist på detta kan ju ge lite konstigt beteende. Nu låter det inte riktigt som Kreon enbart har ’brist-på-magnesium-symptom’. Men hans tittighet och ljudkänslighet kan mkt väl bero på detta. Prova ge honom det minst ett par veckor innan du kan märka någon ev skillnad.
Jodå, jag har provat både magnesium och Tryptovit (svindyrt). Tyvärr noll effekt.
Han kommer säkert att funka att tävla på även för dig så småningom, men det är väl jättebra om X kan ge honom riktig rutin först. Skynda långsamt och njut av din fina häst 🙂
Det hoppas jag också :)!
Njuuuut av din goa fia Mupp o bry dig inte om andras åsikter … hälsn Anita/hundfreak 🙂
Haha nä men jag menar ju som jag sa.. antingen så rider man hemma och har det kul och nöjer sig med det .. eller så får man det att funka på tävling oxå.. för det sistnämnda så kanske du får tänka på att sälja din häst . Jag vet inte var du står.. du kanske nöjer dig med hemmaridning och skiter i att tävla , vad vet jag liksom?
Herregud, har du inte en susning om vad tålamod är?! Man ger väl inte upp så snabbt utan gör som Birgitta; tar hjälp, tränar på att tävla och har ett långsiktigt perspektiv.
Finns väl många hästar som Kreon, som med ihärdig träning kommer upp i absoluta toppskiktet. Att ”sälja och köpa en ny” låter för mig som om det handlar om ett redskap som byts ut lika lättvindigt som ett par skor… Quick fix tycker jag inte är förenligt med god ridning och bra hästutbildning. Birgitta verkar ha det tålamod som krävs för att komma dit hon vill, även om hon kanske får avstå från att tävla något år eller så 🙂
Bra skrivet, Lotta! Håller med.
Det kan ju vara lätt att tycka att man ska sälja om allt inte fungerar direkt.
Men om man fått lära sig att allt inte är gratis, så får man helt enkelt kämpa med det man har. De flesta människor lär sig det med tiden, i synnerhet när man får betala kalaset med egna intjänade pengar.
För mig handlar det om en AVVÄGNING.
Ja, jag har fått slita ihop till det mesta i mitt liv på egen hand.
Nej, jag tycker inte att man ska kämpa ”in absurdum” och jag är inte så naiv att jag skulle traggla på med Kreon i flera år till om jag inte märkte resultat men just nu är han så jäkla rolig att rida att jag inte har några planer på att sälja honom. Men man ska givetvis aldrig säga aldrig….