Jag vet inte vad det beror på; kanske inget speciellt, kanske att Kreon börjar lugna ner sig och/ eller att jag rider bättre/ bestämdare eller kanske har våra diskussioner om min knäppis på bloggen medfört att jag har en annan approach men jag hade samma fina känsla idag som jag haft de 2 föregående dressyrpassen.
Jag red lektion för Christina och medan vi var ensamma i början hade jag en underbar känsla som dock försämrades när 2 fullständigt lugna ekipage som inte skänkte Kreon en blick kom in i ridhuset.
Då skulle han genast spänna till men idag blev jag bara arg och inte det minsta rädd eller orolig att det skulle utvecklas till något otäckt och efter en stund så var faktiskt den mycket lugna och avspända hästen tillbaka.
Hade alltså mestadels en mycket fin känsla, red på kandaret och även om formen fortfarande har en bit kvar till där Kreon ska vara på tävling så går det absolut framåt vilket även Christina bekräftade.
Gjorde ganska mycket slutor där de som jag avSLUTADE (vilken ordvits!!!) med kändes väldigt bra för att vara Kreon, framför allt slutan för höger skänkel som varit ett sådant sorgebarn.
Den samlade galoppen blev också bättre än på de senaste träningarna, dvs jag kunde samla mer och utan avbrott.
Bytena känns däremot inte bra för stunden; de sker ännu sämre på hjälpen än tidigare eller så blir det inget byte alls och jag ska be X att fila lite på dessa och se om de hjälper.
Men totalt sett är det mesta bättre och Kreon ser också trevligare ut med både mer fett och muskler på kroppen- det klär honom verkligen och är ju också ett tecken på att han mår och jobbar bra.
När du säger sluta för höger skänkel, vilken sluta menar du då?
Vänster sluta.
Ganska intressant fråga (om än lite lösryckt?)
Kanske är det det tankesättet som öht ger dig lite problem med slutorna Birgitta? Tänk vänsterslutan mer som formad kring vänster skänkel och med hjälp av reglerande höger tygel. Ytterskänkeln är givetvis viktig i en sluta – som mothållande – men det är inte den grundläggande hjälpen. Att rida växelvis diagonal sluta och öppna rakt fram ger en bra förståelse för inre skänkeln och yttertygelns inverkan.
Jag minns en gång för MÅNGA MÅNGA år sedan som Lianne sa att »sluta rids för inre skänkel och yttre tygel«. Johejdu tänkte jag då, men några år senare hade jag fattat grejen och då kom slutorna i en ny dager för mig. 🙂
Tål att tänkas på. Dock tror jag mitt främsta problem med vänster sluta har varit att Kreon alltid har varit så svag i högerbakbenet. Faktiskt har det blivit mycket bättre nu- om det sedan beror på enträgen träning eller att benet numera ÄR starkare låter jag vara osagt. igår kändes den slutan till och med bättre än högerslutan som alltid flutit på mycket bättre.
Jag skulle ju skriva:
»Johejdu tänkte jag då, och grabbade resolut tag i den inre tygeln och bankade på med den yttre skänkeln…«
🙂
Jag slutat att rida slutorna för yttertygel och innerskänkel och rider numer för ytterskänkel och innertygel.. rider även volterna på samma sätt.. Det gör ju alla ”stora ryttare” nuförtiden så jag tänker inte vara sämre.. man får mkt mera gest på det viset då ytterframben får mer frihet att sträcka ut.
Du engagerar iofs inre frambenet med inre skänkeln och syftet med denna ÄR just att få gesten du pratar om.
Nu är det ju verkligen INTE så att man bara använder yttertygel och innerskänkel, men jag skrev detta ovan då de flesta ryttare tenderar att i stället HELT glömma dessa och bara rida för en hållande innerhand och drivande ytterskänkel.
»Alla stora ryttare…«? Vår »stora ryttare« i form av vinnaren i Globen hojtar ofta om innerskänkel och yttertygel i alla fall. 🙂
Alla stora ryttare så menar jag Edward Gal, Anky , Carl Hester osv.. Lussan elever rider ju typiskt svenskt och ganska så trist.. utan energi. Men smaken är som baken. Men internationellt så rider man inte så längre..
Ah, förlåt, för mig är även våra svenska främsta ryttare »stora ryttare«.
Lussan hävdade sig ju hur bra som helst PÅ SIN TID, men allt utvecklas. Walk on Top hade inte vunnit världscupfinalen 2012. Hela »team Lussan« inkl ovan nämnda rider ju mjukt och visst kan man kalla det energilöst om man vill. Jag är vill dock VERKLIGEN klassificera dem (och flera andra svenskar) som »stora ryttare«.