I morse var det dags för del 3 i ”Birgittas och Kreons longering-över-studs skola” och som rubriken säger går det bättre och bättre.
Jag ökar svårighetsgraden för varje gång; började ju med 3 hinder, hade 4 sist och 4 även idag.
Första gången var alla hinderna kryss, sist var ett av dom ett räcke och idag hade jag ett kryss i början och därefter 3 räcken på rad åt det lätta hållet och kryss, räcke, räcke, kryss åt det svåra hållet.
Med ”det svåra hållet” menar jag hoppning i höger varv- det är lite svårare för mig att få Kreon att följa med utan att försöka slinka vid sidan om serien- i vänster varv går det väldigt lätt.
Att övningen ”tar” bra märkte jag redan förra gången då det flåsades en hel del både under och efter hoppningen- idag var det mindre av detta men verkligen inte så att Kreon verkar helt oberörd- och då hade ju denna träning inte fyllt sitt syfte.
Som med det mesta vad gäller träning gäller det ju att göra det tillräckligt svårt för att syftet att bygga upp hästen ska tjänas utan att hästen varken blir överansträngd eller tröttnar men det får heller inte bli för lätt-då uppnår man inte målet.
Blir det för svårt kommer hästen inte heller att tycka att det är roligt utan försöka krångla på olika vis och risken att den skadar sig ökar ju också ju om koncentrationen tappas och mjölksyran sätter in.
