”Bättre och bättre dag för dag….”
Ja, den slagdängan hade man passande kunnat sjunga vad gäller Kreons ridhusbeteende i allmänhet och Christinas träningar i synnerhet.
Även om man tenderar att (för) snabbt glömma besvärligheter (tur är väl det kanske?) så var det inte sååå många veckor sedan som Kreon bytte galopp lite som han ville, tvärnitade ur trav för att något inte passade, blev jättestörd av andra hästar osv.
Allt detta har nästan helt klingat av trots att det exempelvis idag kom och gick en hel del hästar i ridhuset.
Visst kan det fortfarande hända småsaker, enstaka ofrivilliga byten eller att Kreon inte riktigt vill följa MIN väg men nu tänker jag bara på X:s kommentar ”han är inte redo än” och då slappnar jag själv av, rider vidare som om inget hänt och så bryts fjanteriet på några sekunder.
Idag tränade vi på halterna som även de blir bättre och bättre- ja, så usla som de var från början så ”måste” de nästan ha blivit korrektare över tid och med träning men ännu är de inte perfekta.
Skänkelvikningar som efter halva diagonalen övergick till slutor blev det också och här tänker jag mer GYMNASTIK än att det måste göras ”så som på tävling”. Höger bak har ju svårare för att ta i rejält men det kommer…Och nu kan man oftast ge honom en liten ”dish” (mitt uttryck för en liten smäll med spöet) för att visa vägen utan att han tar det som något som han måste sparka mot eller blir arg över.
I galoppen lyckades jag faktiskt få till några riktigt fina byten medan den samlade galoppen var OK men inte så bra som den kan vara som bäst.
Men som sagt; beteendet i största allmänhet är det mest positiva- att mupperierna blir mindre och mindre, att jag kan komma till bättre ridning snabbare, bryta påbörjade tramserier och ibland till och med hinna stoppa dom när man känner att de är på väg.
