Så…då får väl jag också dra mitt strå till stacken vad gäller inlägg som rör ”veteterinär-checkars vara eller icke vara”, ”är det allvarligt när man måste ledbehandla en häst eller händer det dom flesta” och liknande frågor.
På både Frida Hallgrens och Matilda Holmströms bloggar som jag följer dagligen avhandlas detta as we speak, liksom i en tråd på Bukefalos.
Som en del gamla läsare vet har jag skrivit om likartade ämnen tidigare men gör det gärna igen.
Om vi ska börja med det konstiga eller icke med att årligen eller ännu mer reglebundet åka till ”sin” veterinär för en check-up skulle jag vilja säga så här:
Jag tycker inte att det är fel att kolla upp sin häst veterinärt efter en tävlingssäsong, inför en längre vila eller ”bara” om man är liiiite fundersam kring något som rör förändringar i hästens rörelsemönster, arbetsvilja eller dylikt.
Min sorgliga erfarenhet är att det i 90 % av de fall där man anar/fruktar/ tror att det är ”något” med hästen också finns något som bör behandlas eller i vart fall hållas under uppsikt så man åker med andra ord nästan aldrig i onödan.
Och ju tidigare man upptäcker sådana här skavanker desto bättre är det.
Jag kan bli såååå trött på de som beskäftigt skriver saker i stil med ”jag har minsann aaaaaldrig behövt behandla min häst och då har jag ändå tävlat i tvåhundrafemtioåtta år på minst medelsvår nivå, så det så….”.
Tja…det är mycket möjligt att det finns sådana ryttare/ hästar men jag vill påstå att de antingen tillhör en mycket liten minoritet eller så HAR dessa ryttares hästar visst varit halta (eller är det as we speak)- bara det att ryttaren inte MÄRKT något.
För det är verkligen inte så att en häst som visar böjprovsreaktioner måste ”hoppa på tre ben” eller vägra att röra sig under ryttare- det kan både jag och långt skickligare ryttare än jag vittna om.
Och om vi går över till frågan huruvida det är något ”konstigt” eller inte om ens häst någon gång måste ledbehandlas tex så menar jag så klart inte att man ska ta lätt på detta och bara köra på som om ingenting hänt efter konvalescensen men man behöver inte heller gräva ner sig, känna sig som världens sämsta ryttare osv ”bara” för att hästen visat hälta.
Att en häst kan behöva ledbehandlas beror verkligen inte BARA på att man ridit ogenomtänkt och ”för hårt”- det kan finnas så många orsaker som ensamma eller tillsammans med andra bidragit till detta och eftersom hästar inte har talförmåga är det verkligen inte såååå konstigt om ens häst NÅGON GÅNG blir halt.
Givetvis måste man alltid ta sig en funderare på om man kan ana varför hältan uppkommit och om man kan göra något för att förhindra att den återkommer i framtiden men som sagt; det kan faktiskt hända ALLA hästar och är inget som andra behöver skuldbelägga en för utan vidare.
Avslutningsvis vill jag kommentera att en del som har åsikter kring ovanstående även tycks mena att det har gått MODE i att behandla hästar och antyder att hästägaren gärna vill ”beställa en rundsmörjning för att vara på den säkra sidan”.
Vad just dessa skribenter helt tycks glömma/ förbise är VETERINÄRENS roll i det hela.
Tror man på full allvar att vi små hästflickor bara kan beställa en ledbehandling hos veterinären, just in case?
Jag har svårt att tro att någon seriös veterinär som både är rädd om sitt rykte och legitimation skulle spruta hästar till höger och vänster utan att det är berättigat- rätta mig gärna om jag ha fel?
Tycker att folk är självgoda idioter som påstår att de rider och tävlar på ganska hög nivå men minsann känner om det är något fel o inte håller på med vet-checkar eftersom deras ”magkänsla” duger minst lika bra.
En av dessa som använder sig av ”sina erfarenheter och magkänsla” hade mer eller mindre piskat sin häst över hinder under en period. Den visade ju ingen direkt hälta utan var mest tjurig…När ägaren väl bestämde sig för att ta den till veterinär visade det sig att den hade sådana stora förändringar på båda fram att den dömdes ut och togs bort.
Sånt här kan ju förhoppningsvis undvikas om man kollar sin häst då och då ÄVEN om den inte är initialt halt. Just denna hästen hade inte kunnat räddas även om man upptäckt skadan tidigare men den hade sluppit bli piskad över hinder när den hade så ont.
Magkänsla och piska sin häst över hinder är väl kanske en viss skillnad!? Om en häst plötsligt en dag inte vill hoppa längre är det väl supertydligt att den har ont någonstans!!
Nej, tyvärr är det inte alls ”supertydligt” för alla enligt min erfarenhet.
En del provar både stryk och annat (byte av diverse utrustning eller ryttarbyte) innan de kollar hästen veterinärt.
Klokt ibland- mycket synd ibland….
Åka och checka sin häst helt utan att ana det minsta överhuvudtaget ”bara för att” känns lite onödigt kan i alla fall jag tycka. Jag är säker på att man kan hitta fel på precis alla hästar om man bara letar tillräckligt länge. Jag har tränat idrott av olika slag och brukar tänka hur min kropp reagerar på ny typ av träning, höjd träningsintensitet osv. Jag förutsätter att hästar också kan få överansträngningar som inte behöver behandlas utan läker ut genom att man sänker arbetsbelastningen en tid. Jag törs inte svara på om veterinärer alltid är så hederliga så att dom inte behandlar dom fall som bara behöver ett hjälp med träningsupplägget?? Veterinärerna speglar säkert samhället som alla andra yrkesgrupper och det finns säkert alla varianter även där.
Jag tycker absolut att man ska kolla upp skador i ett tidigt skede, det känns självklart att ju snabbare man får vård ju mer kan man begränsa en skada. Vad det gäller ”runtsmörjningar” och ett upprepat sprutande av en och samma led, så ser jag det som något man gör för att förlänga en hästs karriär en begränsad tid.
Jag håller med Mia!
Blir trött på att veterinärer blivit som mekaniker nu för tiden.
Vi har nyligen haft ut veterinär åt varmblodet i stallet och veterinären kom tre gånger och tillslut slutade han äta efter ett antal dagar på en medicin som skulle få honom tillbaka. När behandlingen var klar och vi började förbereda oss för det värsta började han äta och bete sig normalt.
Hur jobbigt känns inte det?
När något känns fel med min häst börjar jag med veterinär men alternerar med fler yrkesgrupper. Tex. equiterapeft, rådfrågar en annan veterinär via tele på tex. strömsholm, foderrådgivning, frågar på forum eller liknande. Just in case, man ska ifrågasätta här i världen.
Kram!
För mig känns det viktigast att ha EN veterinär som jag i första hand konsulterar.
Denne har sett hästen flera gånger och ”vet” hästens svagheter och rörelsemönster och kan ta ställning utifrån det.
Skulle min häst kännas oren/ halt skulle jag aldrig i livet FÖRST ta ut en equiterapeut vilket jag vet flera som gör- det skulle jag EVENTUELLT göra EFTER veterinärkonsultation.
Sedan åker jag alltid till klinik vid hältor då dessa enligt min åsikt bäst undersöks och behandlas där och inte på hemma-stallplanen och i det egna stallet.
Håller helt med i allt du skriver. Vi har sex tävlingshästar (både dressyr och hoppning) och vi är noga med att kolla upp dem både i förebyggande syfte och om vi misstänker att något inte står rätt till. Nu ska man väl inte dra in hästars värde i om de ska till en veterinär eller inte (alla hästar ska givetvis till veterinär om de är sjuka/skadade) men trots allt – har man betalat MYCKET pengar för sina hästar och det är hästar som är köpta för att prestera kontinuerligt på hög nivå för att sedan eventuellt säljas vill givetvis undvika att de blir stående en längre tid och de ska självfallet inte heller gå med smärta någonstans. Trots allt är våra hästar att jämföra med elitidrottsmän och det är väl knappast ingen som är så dum så att den tror att idrottsmän på den nivån inte behöver ta hand om sin kropp i förebyggande syfte samt behandla skador (både stora och små) på löpande band?
För att generalisera lite så tror jag att de som har tid att skriva femotioelva inlägg på Bukefalos om hur hemskt det är att behandla hästar inte riktigt lever i samma hästverklighet som jag gör… 😉
Fast du har ändå tid att läsa o kommentera bloggar ;). Sorry kunde inte låta bli.
Å vilken onödig kommentar…. Det Katrin skriver är ju helt sant!
Jepp jätteonödig och skriven med glimten i ögat och som en blinkning till sista meningen.
Haha, kunde inte se den på min telefon 😉
🙂
Jag lästen en artikel i senaste numret av Equipage ” Ridningen ofta orsaken – förebygg och bota ledinflammation med rätt kunskap.”. Tyvärr hittar jag den inte i sin helhet på nätet så jag kan länka till den. Jag tycker det var en mycket bra artikel och den sammanfattar precis vad jag tycker och tänker om ledinflammationer. Där skrivs bl.a att det är mycket ovanligt att elitryttares hästar drabbas av ledinflammationer.
Min 10-åriga dressyrhäst som tävlar på S:t George-nivå och tränar på svår nivå (piaff, passage, piruetter, serier ner till varje mm mm) har aldrig blivit behandlad i en led… Men jag får nog boka en tid för ett böjprov runt om, för enligt er så är han med största sannolikhet halt. Det är bara så att jag inte känner det….. Ja, jag blir lite sur nu!
Fast Linda; var det inte du själv som på min blogg berättade om att din häst hade en skada som du hann tävla några dåliga klasser på innan du kollade hästen som därefter både blev opererad och fick en hyfsat lång konvalescens?
Så inte tusan märker man allt direkt- det är ju du själv ett utmärkt exempel på.
Men det trådskaparen på buke främst reagerade på (såsom jag läste i allafall) var att ”man” tycker det är helt naturligt att en häst har böjprovsreaktioner efter ett års intensiv träning. Att det inte är något konstigt utan snarare något man får räkna med – även på unga hästar. Det är en intressant frågeställning …
Själv skulle jag inte säga att det är ”helt naturligt” men heller inget som skulle förvåna mig jättemycket.
Jag tror att det är långt vanligare att hästar har någon form av större eller mindre böjprovsreaktioner- det är bara det att de ignoreras ibland av olika orsaker.
Jag vet en häst som startade svår dressyr och hade massor av placeringar i MSV som alltid hade en liten reaktion på ett framben av en gammal skada.
Det gäller för både ägare och veterinär att känna hästen och avgöra vad som är vad och hur man ska förhålla sig till detta.
Jo, men jag tycker inte att medfödd kissing spines går att jämföra med ledinflammation i benen. Självklart kan man i många fall inte känna när en ledinflammation kommer smygande och jag har full förståelse för att en ledbehandling är nödvändig i de flesta fall. Jag blir sur på tonen i inläggen där det i princip sägs att om man inte har behandlat någon led någon gång på sin häst så är man en självgod idiot som bara kör på med noll koll..
Jag gick in och kollade på tråden på Bukefalos och skummade snabbt igenom en del kommentarer och vad jag kan se så är det en hel del ryttare som har friska och fina hästar på varierande nivå som aldrig blivit behandlade. Tur, skicklighet eller noll koll?
Jag håller med dig! Klart att det finns duktiga ryttare som lyckas förvalta sina hästar på ett sådant sätt så att dom blir friska och hållbara!! Sen är det nog alltid en smula tur inblandat för det finns väl inga djur som är så självmordsbenägna (lite skämtsamt menat) som hästar? Dom har lite taskigt konsekvenstänkande ibland kan jag tycka…… Ex. blir rädda för ett löv som blåser iväg och hoppar framför en lastbil =)
Så sant ;). Nu kan ju en ledinflammation lika gärna uppstå pga ett yttre trauma och det kan ju inte ens den skickligaste ryttaren göra något åt och det är heller inte denna ”typ” av ledinflammation som jag refererar till i mina inlägg :).
Jag måste bara slänga in en kommentar här! Efter Astiz är jag EXTREMT noga med Wanda. Hon kollas var 3-4 månad, en intervall som jag har kommit överens om med hennes veterinär. I början var hon alltid halt på höger fram. Det gick från en 1-gradig hälta till att hon lutade sig inåt på volten. Hon är givetvis röntgad och det finns ett litet ligamentfel där. Men med regelbunden ”rundsmörjning” och ny skoning har vi lyckats hålla det fint. Hon sprutades då med tuppkam i hovled, om det är av intresse? Hon har dessutom varit väldigt stel i sina haser och bakknän, men där har vet bara gått in i led ngn enstaka gång. Resten har varit behandlingar som läggs under huden.
Vi har hållit på under alla år jag haft henne då höger fram även visade sig på besiktning. Men som sagt; med regelbundna checkar har hon till slut blivit klockren runtom. Nu är hon inte sprutad i led på de två senaste vet-checkarna och vet är så nöjd. Jag med såklart!
Det är ju inte direkt så att vi hästägare tycker att det är kul att behöva lägga ut tusentals kronor på att behandla leder på våra hästar. Men säger veterinären att det behövs, JA DÅ GÖR MAN DET! Det är ju inte så att vi ringer och beställer behandling av alla fyra ben och rygg? Det finns det (förhoppningsvis) ingen veterinär som går med på. Nej, man lyssnar vad veterinären har att säga. Frågar massor så att man förstår. Frågar hur man kan förbättra inför nästa check, osv.
Detta har fungerat för mig, och idag står jag med en fräsch häst (peppar peppar) som bara behövde muskelavslappnande i ryggen då hon var spänd där. Berodde troligtvis på lite taskig exteriör och nyklippt. Men då HJÄLPER man sin häst.
Wanda är en stor och tung häst 750 kg), hon tränas hårt och tävlar en del. Därför är jag väldigt noggrann, men också väldigt glad nu när de två senaste checkarna var suveräna!
Matilda; jag måste bara fråga, Astiz är inte helt vanligt namn. Var det din tidigare häst? Var den e. Sack?
Ja, han var e. Sack, ue. asterix! Finns bilder och film på min blogg!
Jag provred honom som 3-åring … En liten gummiboll som dock inte var riktigt fräsh. Så det blev en annan häst för mig. Detta var alltså 2001. Några år sen. 🙂
Kul! Han var verkligen en gummiboll, det var han livet ut trots en satans massa fel i kroppen! Som treåring hade han väl redan varit utdömd en gång har jag för mig..? Jag hade honom i fem år, och jag saknar honom enormt. Häst med roligare personlighet kommer man aldrig hitta igen :/
Givetvis ska man kolla upp sin häst om amn misstänker något men kanske inte alltid en årlig kontroll är nödvändig, det beror ju också på hur mycket hästen används. En häst som regelbundet tränar och tävlar på msv-nivå kan behöva en årlig kontroll medan skogsmullen säkerligen kan nöja sig med vartannat år.
Att be om (och få) behandling i en specifik led är inte ovanligt i de kretsar jag rör mig. Å andra sidan är det efter långvarigt samarbete mellan vet och tränare.
På ”våra” båda djursjukhus följs alla hältor upp med en genomgång av hur hästen rids. En mycket skicklig tränare ser över utrustning, ridning och ger träningsråd. Allt för att minska risken för återfall.
Om allt med hästen känns klockrent friskt så åker jag inte in för koll. Men i princip HAR jag varje år någon slags farhåga med hästarna (som ibland visar sig rätt, ibland fel) så i praktiken innebär det att jag kollar hästarna årligen.
Min 11-åring som jag tävlat t o m Int1 är behandlad vid ETT tillfälle i leder (då 4 st samtidigt). Det betyder inte att han alltid varit tipp topp men för lite påverkad för att riskera lokal behandling i leden utan i stället behandlats med spruta/och eller oralt vid ett par tillfällen.
En annan häst som jag hade (som Birgitta nämner ovan) var konstant lite knackig i en bakkota och jag fick hålla väldig koll på den. Den hästen tävlades av mig till SB:1 och av ägaren efter mig i Georges tills han var 21 år. Nu, 23 år, rids han fortfarande, så lite problem behöver inte innebära ett kort liv.
Jag kommer att tänka på igångsättning av skadade/behandlade hästar. Hur ser ni på det? Kanske border detta vara ett separat inlägg? 🙂
Såklart beror det ju på vilken skada hästan haft och hur lång tid den vilat. Min häst har precis haft en hovböld och vilat 3 veckor. Min veterinär sa minst 3 veckor igångsättning tills ni är tillbaka på samma nivå som ni var innan. Även om jag skrittat honom för hand i den mån det gick under dessa tre veckor.
Jag har också råkat ut för en ligamentskada i en hov.
Efter vila blev det igångsätttning på hårt jämt underlag rakt fram = i skogen
2 veckor skritt för hand
1 vecka skritt uppsuttet från 20 upp till 40 min
1 vecka trav 5×2 min
1 vecka trav 10×2 min
1 vecka trav 15×2 min (svårt att hålla räkningen här :))
Vi tog också lite extra tid för att vara säkra innan vi började på böjda spår och galopp.
Det funkar än så länge…ta i trä.
Fältävlansryttare tycker jag ofta har ett sundare tänk här än många hopp- och dressyrryttare. Många jag ser börjar direkt att rida på banan, om än i minde ansträngade arbete än tidigare, och trappar upp mängden alldeles för fort.
Any thoughts on that? 🙂
Vad gäller igångsättning litar jag på veterinärens ordinationer och ger ingen ”extra-vila” för att vara på den säkra sidan.
Vad gäller VAR man rider under en igångsättning ”måste” detta ibland tyvärr styras av både yttre omständigheter och aktuell häst oavsett vad man som ryttare egentligen vill.
Jag kan ta min egen Kreon som exempel- som den initierade bloggläsaren vet är han INTE en häst som man bara hoppar upp och rider ut på efter flera veckors vila.
Han är alldeles för opålitlig för detta och risken att han slängde av en under ett igångsättningsskede utomhus bedömer jag som stor.
Samma sak vad gäller vädret- hur gärna man kanske skulle vilja sätta igång sin häst utomhus så kan is, snö, kraftig blåst, rejält regn eller en salig kombination av allt detta omöjliggöra en lugn igångsättning ute.
Hur snabbt man kan sätta igång en häst beror menar jag helt och hållet på skadans art och där får man som sagt lita på veterinären. Annars har ju undersökningar visat att hästar inte tappar NÅGOT i kondition av att stå 14 dagar på box så ur den aspekten behöver man inte såsa omkring i flera veckor.
En annan aspekt vad gäller igångsättningen och som jag menar man bör ta hänsyn till och diskutera med veterinären är hästens hagvistelse, dvs dess motion UTÖVER ridningen.
Det finns ju hästar som springer/ rör sig ganska mycket i stora, kuperade hagar med sällskap medan andra står mer eller mindre stilla, ensamma i små grusrutor. Detta BORDE menar jag påverka hur mycket man kan/ bör rida under en igångsättning.
Jag hade ett tag mina hästar i ett mycket stort tävlingsstall i mellansverige. Där beställdes veterinären dit regelmässigt och ägaren till stallet gick runt och pekade vilka hästar som skulle sprutas och var. Det var inte tal om några böjprov eller sånt. Så visst finns det veterinärer som sprutar hej vilt. Skulle tom säga det är rätt vanligt. Många gånger sprutar man för att få tillbaka hästen fortare, samma sak skulle läka ut med en längre vila men ryttarna vill inte vänta.
Rent krasst förstår jag att/ om man inte vill vänta ”i onödan”, dvs om det inte behövs och man kan få en snabbare läkning.
Tex travsporten kostar sådana ohyggliga summor för hästägarna som ju inte alltid har sina hästar på samma villkor som vi hästtejer- det är den krassa verkligheten- vad man än tycker om det.
JAG vill för den delen inte heller ha min häst stående i onödan, av flera orsaker. Dels vill jag inte att hästen ska ha ont om den inte behöver, dels har jag ju min häst för att jag tycker om att rida och vill göra detta så mycket det går.
Man kan få det att låta negativt att man inte vill »vänta och låta hästen vila bot skadan«. Men vila är ju inte alltid positivt. Och vissa problem – t ex ledinflammationer – kan vara mer eller mindre omöjliga att få att läka ut själva. Man vill ju inte heller riskera påverkan i leden (pålagring) pga lång tids inflammatorisk process. Kanske vill man inte heller låta hästen gå i hage hur som helst om den är halvkass i ett ben. Vilket ju då faktiskt blir värre/tråkigt för hästen.
Så av dessa orsaker förordar i alla fall jag behandling vs bara vila. Sen kan man ju arbeta hästen försiktigt(are) under en period, dvs till viss del kombinera behandling och vila, men ej fullständig sådan.
Det finns SÄKERT veterinärer som i vissa kretsar blir poppis för att de behandlar till höger och vänster. På de större kliniker i Stockholm jag besökt de sista 20 åren har detta inte alls förekommit. Inte med MINA mått mätt i alla fall. Försiktighet och restriktion av veterinärerna att både bedöva eller behandla i lederna om de inte bedömer att det är värt risken.
Känner dock till nån veterinär som ej arbetar på klinik som försäkringsbolagen inte längre är så förtjusta i att betala ut till. Där har injektioner överlag missbrukats.
När Heron fick sin första hovledsinflammation för mer än 15 år sedan minns jag att jag frågade dåvarande chefsveterinären och professorn Harry Pettersson på regionsjukhuset i Helsingborg om detta hade kunnat självläka. Hans svar var NEJ.
När jag frågade Kreons veterinär samma sak gällande hans knäledsinflammation svarade han också NEJ.
Och ÄVEN OM dessa skador hade kunnat läka med enbart vila och utan medicinering hade jag aldrig accepterat detta.
JAG ÄLSKAR MEDICINER :)! Skulle själv aldrig gå med huvudvärk utan att ta en huvudvärkstablett som jag har hört många säga att de gör- för mig är det OBEGRIPLIGT?!?!?!
Varför ska man ha ont i onödan?
Och ännu värre är det för djuren som inte själva väljer om de vill ha ont eller inte.
Jag är övertygad om att det mesta läker fortare och mer smärtfritt MED medicin och att då ”vila sig frisk” köper jag definitivt inte.
Sedan ska jag inte sticka under stol med att JAG VILL RIDA- inte låta min häst gå och skrota, tappa muskler, bli helt knäpp av överskottsenergi osv om det inte behövs.
Jag ”servar” Misty en gång per år. Vissa små skavanker är svåra att märka och om man behandlar innan det blivit ren hälta så blir det oftast smidigare och billigare. Jag håller med Birgitta om att det är viktigt att ha en ”egen” veterinär som känner hästen. Dessutom är jag allergisk mot vettar som bara sprutar mot kotledsinflammation utan att ta reda på orsaken till denna. Detta kan vara ett detektivarbete där det enligt mig är jätteviktigt att veterinären ser hästen när jag rider den. Dessutom har jag en skicklig tränare som direkt flaggar om det är något som verkar knas.