Efterom det finns så få VUXEN-bloggar som handlar om hästar- i alla fall sådana som tilltalar mig, läser jag en hel del ungdomsbloggar i stället.
Och exempelvis en sak som skiljer ungdomarnas bloggar från de vuxnas är den många gånger stora fixeringen på diverse hästprylar.
Det finns bloggar som nästan bara handlar om utrustning bloggägaren har köpt, ska köpa eller vill köpa- är man inte intresserad kan man så klart strunta i att läsa om detta och det var inte det jag ville komma till.
Nej, precis som rubriken säger har jag noterat att när ungdomar vill visa sina ”dagens outfit”-bilder så handlar det enligt mig till 90 % om SKRYT, dvs att man vill visa hur dyra saker man har råd att skaffa sig.
Jag har aldrig någonsin sett en ungdom ta en bild på ”dagens outfit” där personen till stor del har kläder från H&M på sig eller hästutrustning från Börjes :).
Stackars föräldrar tänker ekonomiska Birgitta för givetvis sprider sig intresset för fina saker ju mer man överöses med bilder på dessa- så kan jag också känna, jag som dock arbetar och tjänar egna pengar.
Jag undrar hur föräldrar har RÅD att förse sina barn med dessa prylar som kan kosta flera tusen per grej (stövar, hjälm, ridbyxor, jackor), är ridningen verkligen en rikemanssport eller hur finansieras allt detta egentligen?
Tankar och teorier?
Ni som har barn- känner ni ”trycket” att barnen vill ha sådant som ni egentligen tycker är för dyrt?
Nej, jag känner inget tryck att barnen ska ha dagens senaste outfit i stallet. MEN jag har heller inte våra hästar inhyrda, vi känner inte trycket av att ha det senaste. Förresten tycker jag som vuxen som håller i ”fiolerna” att sakerna ska vara nyttiga och funktionella.
Visst jag och mina döttrar köper ”fjollsaker” i lite överdriven mängd t.ex. gummisnoddar med rosetter i rosa, lila, svart mest för att vi har ston och det är den lilla utsvävningen av överdrivet köp som jag kan acceptera.
Men att ha 14 vintertäcken i olika färger, benlindor i matchande färg till allehanda utrustning ser jag inte någon anledning till att köpa.
*host* sedan förstår jag inte hur man kan vara så snygg/finklädd om man ska mocka skit. Jag brukar personligen inte mocka i tex ridbyxor. Jag byter om till ridkläder innan jag ska rida, men jag tycker ofta man ser dom som mockar, ryktar osv i ridkläder. Är det bara jag som skitar ner mig då jag gör vardags sysslor.
För övrigt så tror jag att föräldrar skämmer bort sina barn på olika sätt, en del ger sina barn surfplattor, mobiler, andra ger sina barn ridprylar i alla former & färger. Hur föräldrar har råd det har jag ingen aning om, ibland funderar man på om alla människor är ättlingar till Wallenberg som har stora plånböcker…….eller om många bara är skuldsatta. Jag vet faktiskt inte hur folk har råd att köpa allting, alltid som det verkar.
//Sofia
Jag har ridkläder på mig hela tiden i stallet. Har min inhyrd och vägrar byta kläder i ett kallt stall!
Med det sagt, jag är aldrig ren särskilt länge!
hmmm jag kanske låter lite svävande i mitt tyckande/eller vad jag tror.
Jag kan kanske formulera mig lite tydligare som så att var & en gör ju som den vill. Jag hoppas bara att man mår bra i de beslut som man tar när man köper saker. För jag tycker det är beklagligt om folk känner sig pressade/känner krav på att måsta ha det senaste outfiten/hästprylarna för att ”passa in”. Sedan har vi väl alla våra ”laster” av saker vi köper som kanske är onödiga/dåliga osv.
🙂
Det som kan störa MIG är att jag flera gånger stött på ungdomar som inte verkar förstå hur otroligt mycket pengar deras saker faktiskt kostar = hur mycket/ länge man måste jobba för att kunna ha råd att handla.
Detta är väl egentligen deras föräldrars fel- det är ju de som köper grejerna, oftast utan någon som helst ”motprestation” från barnet/ ungdomen.
Jag som vuxen får ju fundera om jag tycker att olika saker är värda att köpa, om jag ska prioritera annorlunda osv men en del ungdomar verkar bara få saker urskiljningslöst vilket lär straffa sig när föräldrarna slutar att betala.
Sedan är det ju olika- jag vet både ungdomar som arbetar ganska mycket/ hårt för att tjäna egna pengar (fast en del fortfarande går i skolan) och en del som till och med sedan de fått heltidsarbete sponsras av föräldrarna.
Jag kommer från en plats i Sverige där tyvärr – det svindyra – modet är (var) MYCKET viktigt, inte bara i hästvärlden. Jag fick ingenting av mina föräldrar förutom
det nödvändiga. Märkeskläder, hästprylar etc. betalade jag själv. Jag började jobba på Konsum (!) som 14-åring och fick alltså på det sättet råd att inskaffa det som jag ansåg jag ”behövde” för att passa in. Det kändes väldigt viktigt i den åldern.
Idag är jag ”anti-fashion” i stallet, har på mig bekväma och funktionella rid- och stallkläder. Dock tycker jag det är kul att ha kvalitets”prylar” till hästarna.
Idag kanske det inte är så vanligt att ungdomar helg- eller kvällsjobbar och tjänar egna pengar?
Det värsta med ponny föräldrarna tycker jag är servicen de ger dina barn. Ibland kommer dom tom in i ridhuset med en sadlad ponny och går ut med en svettig ponny. Under tiden ponnyerna blir ridna utföres alla andra sysslor som mockning
Ha ha…don´t get me started vad gäller ”häst-curling”- om det skulle jag kunna skriva en bok.
Samtidigt är det säkert så att en del föräldrar faktiskt tycker att det är jättekul att få vara med sina barn och dela deras intresse medan andra medvetet eller omedvetet förstår att curlingen är en FÖRUTSÄTTNING för att hästen/ ponnyn inte ska säljas.
Jag har sett ganska många exempel på ovanstående, dvs där barnet/ ungdomen egentligen inte har något större intresse av själva HÄSTEN/PONNYN som sådan men där stallet (läs; umgäget där) är en ganska attraktiv plats att vara på.
Kanske tycker dessa barns föräldrar att det är bättre att barnet är i stallet än att det hänger på stan även om detta innebär att man har en häst/ ponny som egentligen inte får så mycket uppmärksamhet vilket däremot barnets UTRUSTNING får av dess likasinnade kamrater (sade hon luttrat efter mer än 20 år på en stor ridskola….).
Dessutom är barnen ytterst välklädda. Detta gäller naturligvis inte alla, men en stor del i den välbeställda kommun jag bor i.
Ibland funderar jag på om det inte är så att det är ren lathet som gör att folk vill ha det senaste hela tiden. Istället för att lägga ner tid på att bli bättre ryttare, bättre tänkare osv så köps det grejer slentrianmässigt.
Tror också att det är lite bevis på att de inte har någon egen smak. Det är safe att köpa dyrt, är det billigare så kanske det inte är så snyggt egentligen. Eller? Hjälp, jag vet inte vad jag ska tycka själv!?
Typ…:D
IBLAND kan det säkert vara så.
Kan man inte få vara bäst vill man i alla fall känna sig finast då detta är mycket lättare att uppnå ”bara” man har pengar. För att bli bra/ bäst måste man ju anstränga sig gudbevars och alla har inte det intresset/ drivet- det har jag sett massor av gånger.
Har hänt många gånger att jag ridit i mysbyxor och gympaskor, för att ridskorna är ihåliga och så slitna att de blir obekväma och ridbyxorna för längesedan vart för korta och för små för att jag använt dem ett X antal år. Idag är jag fyllda 19, köper egna saker till min häst (vilket jag alltid fått gjort). Betalade för övrigt min häst helt själv och fick betala bensinpengar till mamma för att titta på honom. Jag sköter honom själv, tar ut min systers häst på morgonen 6 dagar i veckan och mamma följer på sin höjd med till Granngården för att köpa hundgodis när jag ska köpa spån (för mina egna pengar).
Jag tycker om fina saker, men jag behöver inget överflöd av dem.
Man lär sig uppskatta att ha ett par varfodrade stövlar när man sparat till dem ett par månader och någon vinterridjacka har jag inte haft råd med ännu så det får gå med min vanliga 😛
Man lär sig minst sagt vad saker och ting kostar!
Får dock låna mors bil till stallet varje dag, vilket jag är henne evigt tacksam för! Det är verkligen nödvändigt för mig om jag ska ha kvar hästarna då vi gör allt själva i mitt nurvarande stall.
Jag uppskattar mina föräldrar, trots att de inte öser grejjer och tjänster på mig.
Ska man rida, ska man också ta bort all lera, borsta och ta hand om hästen- annars kan man lika gärna gå på ridskola enligt mig!
Den fråga du ställer har även jag ställt mig tusen gånger. Jag tror att de ungar man ser som har allt det senaste säkerligen har föräldrar som tjänar gott om pengar och glatt köper saker till ungarna. Sen handlas det kanske en hel del på kredit? Jag tror inte heller att de ungar som bara har Börjes saker är dom som skriver bloggar, det är ju oftast ungar som tävlar som gör det. Dessa ungar har med all sannolikhet det ganska gott ställt hemifrån.
Dom lite äldre tonåringarna jobbar kanske extra och köper grejer till sig själv och hästen för dessa pengar, medan föräldrarna betalar allt för hästen. Med ett jobb några timmar i veckan och inga andra omkostnader så blir det ju rätt mycket pengar till saker.
Jag brukar roa mig med att räkna ut det ungefärliga värdet på det som en del ekipage har på sig. 20- 30 000 kan man nog komma upp till när det gäller hela ekipaget och då är det bara det dom har på sig. Bilen, släpet eller lilla lastbilen tillkommer inte. Visserligen är ridning en folksport men det är en ganska ojämlik sådan! Det finns onekligen fler från de övre skicken i samhället som utövar denna sport och det är ju framför allt dom som syns?! När jag har dom här funderingarna är jag rätt glad för att dottern spelar fotboll!!
Hmm 20-30000 räcker inte ens till min sadel så jag vet inte om man kan genereralisera så
Min sadel kostade runt 30.000 och även om det var mycket dyrt tycker jag att just vad gäller sadlar får man ofta vad man betalar för.
Där kan jag skratta lite överseende åt ungdomarnas fina och svindyra outfits medan de ibland har rena skitsadlarna för DET har de inte begripit att lägga pengarna på och det är där de verkligen hade fått komfort och bra ridkänsla- inte av sina ridstrumpor av ”fina märket” :).
Mina barn har alltid jobbat ihop till sin hästutrustning genom att rida/köra in ponnyer. Det började de med som nioåringar och har sedan fortsatt med. Min ena dotter, som anses som väldigt talangfull, jobbar som dressyrelev sedan 1 1/2 år tillbaka för att kunna utvecklas som ryttare eftersom vi inte har råd att bekosta hennes ridutbildning. Tror att om man får arbeta för att nå sina mål så kommer man långt, men visst kan man undra om det finns en chans att mäta sig med dem som får mycket dyra hästar av sina föräldrar.
Enligt min erfarenhet KAN det ibland straffa sig att ha fått allting serverat så tillvida att man inte har den rätta/ tillräckliga ”driven”.
Man ger upp lättare helt enkelt eftersom man inte har fått lära sig att kämpa.
Sedan handlar det väl också om vad man har för personlighet om man vill/ tycker om att få allting serverat, ibland även som vuxen.
Vissa skulle tycka det var pinsamt, förödmjukande, dåligt för självkänslan medan andra bara glatt tar emot och tycker att livet är härligt.
Härligt att se att det finns dom som får kämpa för sin hobby. Enligt min mening är det dom som har störst chanser att en dag kunna försörja sig på hästar.
Har sett otaliga gånger tonåringar som lägger av när dom går över till stor häst. Deras fd ponnyer har varit så välutbildade ( mkt dyra) att det har fungerat att bara styra. Så enkelt är det inte med stor häst.
Instämmer så klart (nej, Madeleine är INTE mitt alter ego ha ha).
Att tonåringar lägger av kan förvisso även påverkas MKT av andra intressen, högre utbildning, parbildning osv men absolut kan övergången mellan ponny och stor häst bli för svår.
Tänk så många barn och ungdomar som har ridit SM- hur många gör det som vuxna? Det är ju liksom något heeeelt annat!
Oj oj nu känner jag mig träffad för jag har en mamma som servar mig i mycket med hästarna men annars hade jag inte hunnit med så många! Tro mig jag är tacksam! Skulle jag råka ha fel tonläge nån gång så får jag omgående höra det.
Jag är inte mycket för outfits men jag som alla andra vill ju ha det fina dyra. Jag klarar mig bra med mina Börjes täcken mm 🙂
Hästarna jag har har inte varit utbildade heller mycket kul att utbilda själv tycker jag men det är klart skulle jag bli erbjuden en välutbildad ponny så säger jag nog inte nej…
Kram Sandra
Fast du ska verkligen inte känna dig träffad Sandra- du är något av det mest ambitiösa barn jag känner till.
Du lägger ju TIMMAR av jobb på dina djur, där förstår jag att du behöver hjälp för att ens hinna hälften.
Och vad gäller välutbildad häst hade jag inte heller tackat nej om någon kom gratis med en sådan :)!
Tänk att bli erbjuden en ponny som gått EM, vilken dröm…. fast då får man nog ångest för här ska presteras! Finns alltid nåt bra och nåt mindre bra 😀
Trist att dyra kläder och fina häster associeras till att
1. Vara bortskämd och få allt gratis.
2. Inte kunna rida (för visst borde man lägga pengarna på tränare istället) Jag tror inte att någon av er hade tackat nej till att ha en välutbildad häst (precis som Birgitta skriver ovan) och ha fina kläder, men kan man inte det är det väldigt lätt att klanka ner på dom som har det, avfärda deras utrustning som ”onödig” och höja sin egen ekonomiska situation och ibland onödiga slit (typ som klassikerna att man minsann fick GÅ 13km till stallet i ösregn, sedan när blev det eftersträvansvärt?) som idealet för att legitimisera den situation man själv har och kanske få lättare att acceptera den? När jag hade ponny fick jag allt allt allt jag pekade på, mina föräldrar körde mig till stallet, mockade och skötte markservicen. Gissa vad? Jag blev inte lat som vuxen. Jag har en i mina ögon bra karriär på ett mjukvaruföretag (som har krävt både driftighet och hårt arbete), en fin häst, dyra kläder och en fantastisk hästanläggning. Och nej, jag rider inte dåligt heller. Tycker att det är SÅ tråkigt att man inte bara kan säga, kul att ungen får så mycket fina saker och antagligen känner sig både glad och fin i sina kläder. (och för er som undrar, en ”bortskämd” unge kan också vara glad för sina saker)
Jag tycker absolut att man märker av pressen på ”märkesgrejor”, som kommer till stor del ifrån bloggarna. Jag har jobbat på ridskola och där var det jobbigt att behöva se dom barn som inte hade föräldrar med välbetalda jobb spara och spara och önska sig av sina stackars föräldrar den där dyra ridbyxan/hjälmen/stövlarna eller vad det nu kunde vara. För att när man väl skramlat ihop till det för att ”passa in” så var det ngt nytt på mode…
När jag red på ridskola fanns aldrig detta problemet, det fanns bara i skolan där vissa barn gick omkring i något fancy märke och var ”populär”. Tyvärr verkar barnen (som det oftast är) inte förstå att mycket av det som läggs upp på bloggar i dagens outfit är sponsrade varor, varor som fått till specialpris eller varor som köpts för pengar som bloggaren tjänat på att ha tex reklam på sin blogg. Stor pengar som gemenemann inte har att lägga på utrustning, det ger verkligen en skev bild! Och tyvärr upplevs då ”märkeslösa” varor som sämre, vilket alls inte är fallet…
Jag klarar inte av folk som bara har märkeskläder/grejer och ser ner på andra som inte har det. Men om de har dyra kläder och grejer endast för att de gillar det, och inte tittar snett på mig som har mest Ullared-grejer så bryr jag mig inte. De behöver inte vara bortskämda eller vara skryt bara för att de har råd med dyrare grejer. Likväl som de inte ska se ner på oss,(billiga grejer) ska inte vi se ner på dem (dyra grejer). Tycker det är alldeles för många som är snabba på att döma.
Vad bra skrivet Julia! 🙂 Tror faktiskt att det är minst lika många som har billiga grejer som klankar ner på de som väljer dyrt som tvärt om. Det är väl bara den här bloggen och dess förnuftiga kommentatorer ett utmärkt exempel på! Du har verkligen rätt i att folk inte borde vara så snabba på att döma.
Det håller jag med om!
Mycket tänkvärt inlägg. Bra Birgitta!
Jag förstår inte heller tjusningen med dyra prylar ( eller hur var gemene svensson har råd till det) Jag lade pengarna i en bra häst, bra anläggning och bra tränare för det är för mig det viktigaste. Kan hända att jag inte ser som mest fashionabel ut alla gånger med både hööks och börjes prylar (och faktiskt önskade att jag kunde åka till ullared och handla) Men så är jag ju förbannat bra på det jag gör uppe på häsryggen oxå. Och dit hade jag inte kommit med ett par pikeurbyxor eller kyra K jacka…..
Även om inte alla som läst mina inlägg verkar förstå det så tycker jag att var och en (så klart) får göra vad den vill med SINA pengar.
Det jag ändå ville debattera är att JAG kan tycka att det är beklagligt OM föräldrar känner press från sina barn att köpa saker de egentligen inte har råd med/ vill köpa eller om ungdomar själva känner att de ”måste” ha vissa saker för att passa in.
Har man råd och vill köpa whatever så fine men så enkelt är det inte här i världen och det har ju också flera skribenter kommenterat.