Idag undrar jag om ni vill dela med er och berätta om hur det kom sig att ni blev intresserade av hästar/ började rida- om ni nu minns detta?
För jag kan ärligt talat inte minnas exakt när jag blev intresserad av hästar eller varför.
Det jag kommer ihåg är att jag läste mycket hästböcker från ganska tidig ålder (mellanstadiet) och att jag också började köpa Min Häst något år innan jag de facto började rida.
Mina föräldrar har aldrig varit det minsta intresserade av hästar (och ingen annan i min släkt heller) men däremot hade jag en klasskamrat som red och som övertalade mig att börja- fast jag själv tyckte att jag var ”jättegammal”- jag skulle fylla 15.
I min värld började alla rida när de var små och jag trodde att jag skulle bli utskrattad om jag kom som oerfaren tonåring men klasskamraten försäkrade mig om att så inte skulle vara fallet och givetvis fick hon rätt.
Jag började rida en gång i veckan på samma ridskola där hon red och minns hur otroligt nervös jag var inför varje fredag då min lektion skulle äga rum.
Jag mådde nästan illa på bussen till stallet men jag hann knappt hoppa av hästen efter lektionen förrän jag längtade till nästa gång.
I början var jag alltså bara i stallet när jag red min lektion men snart började jag hänga där flera gånger i veckan för att slutligen mer eller mindre bosätta mig där :).
Jag började sköta en lektionshäst, därefter en privathäst, jag gick med i ungdomsstyrelsen, började gå ungdomsledarkurser och efter något år även jobba extra på helgerna med mockning.
Den första hästen köptes när jag var 20 år och jag har förblivit ridskolan trogen så tillvida att jag haft alla hästar utom Kreon där tills jag flyttade till nuvarande anläggning för 3 år sedan. Jag tävlar också fortfarande för samma klubb och har inga planer på att byta.
Ja, detta var extremt kortfattat om början på min ridkarriär- nu vill jag höra om era!
Jag var fullständigt skräckslagen för hästar när jag var liten. Finns kort när jag tvingats upp på nån ponny o sitter o grinar…:-D Men när jag var 8 år fick jag en ny dagmamma som hade en dotter som var hästtokig. Hon var några år äldre än mig och jag minns att hon hade hela rummet tapetserat med hästbilder. 🙂 Då någon gång vaknade hästintresset och jag ville börja rida.
Började sen på Viebo ridskola på hösten när jag var 9 år.
Kommer ihåg att alla ungarna i gruppen stod i en liten rad för att betala 17:- och få välja häst. 🙂
Åh, Anna!
Red du på Wiebo. Jag red på Nääs, började där 1980 och höll mig kvar på Nääs till 1996 då jag flyttade till Sandared.
När jag började rida kostade lektionerna också 17 kr och vi stod också på köö till ”kontoret” och valde häst i en lucka som var framför ett skrivbord där vår ridlärare satt.
mvh
Cia Andersson (fd. Wigström)
Haha..ja jag red på Wiebo. Uppvuxen i Floda. På Nääs red alla ”snobbar” 😉 Tyckte iaf vi som red på Wiebo…:-D
Korten när jag sitter o gråter av fasa är tagna på Nääs vet jag. Var förmodligen någon familjedag med ponnyridning . Mina föräldrar red på Nääs ett tag.
Anna, Ha, ha vad kul! då är jag en sån där snobb då. Min kompis Madde red på Wiebo och jag följde med henne ibland när hon red lektion. Red faktiskt med ett par ggr bla på Magic (vit ponny) och Monamie (arab) fick även rida ”sir” den största hästen. Tror att Madde skötte ett sto där en svettfux med konvex nosrygg.. namnet var något på”C” pigg som bara den.
Är ju också uppvuxen i floda och är av årgång -71. Kanske gick vi på Allé skolan samtidigt? jag gick i 9B3.
Just nu är jag en sån där ”dressyrsnobb” som gör lite annat också för att det är kul. Vi har ett kollektivstall i Sandared som jag driver tillsammans med ett par goda vänner. hemma har jag min favoritdressyrbana som är en äng på 3 häktar ungefär. Så jag är noga med att utöva mitt ”snobberi” prydligt ute i buskarna 😉
kolla gärna min hemsida http://www.bjorkhaga.bloggplatsen.se
Det vore kul om jag kunde leta upp dig i mitt minne. Floda är var ju ändå inte så kollosalt stort??
mvh Cia
förlåt Birgitta för trådkapningen 😉
Jag började att sköta häst på ridskolan, mina föräldrar hade inte gott om pengar och de ville se om det var ett intresse som höll i sig innan de betalade terminsavgiften. Naturligtvis höll intresset i sig! Idag förstår jag hur tufft det var för mina föräldrar att ha råd till min ridning men det var aldrig något de sa till mig. Jag var i stallet alltid. Vissa kvällar var det så sent så mina föräldrar kom körande med bilen eller ringde till stallet för de var oroliga. Höjdpunkten var så klart veckans ridlektion men jag hade lika roligt i stallet alla dagar. Så småningom började jag på travet och där höll jag till i flera år. Efter det hade jag ett uppehåll men när jag kom tillbaka var det för min kompis köpt en arab som hon behövde medryttare till. Där Savve var uppstallad köpte ridläraren in ponnies från Skottland. En av dessa var Minstral som jag började rida. När jag träffade min man köpte han Minstral till mig. Jag tog ett föl på Minstral (inte helt genomtänkt men det blev ändå bra) och fick lilla Misty som jag har så roligt ihop med. Nu känner jag att jag vill ha mer kvalitet och har därför köpt Diva, men Misty finns och kommer alltid att finnas kvar:) Det var min ”karriär” i korthet:)
Jag hade mamma som red, så jag började tidigt på lånade shettisar, fortsatte på ridskola på vinterhalvåret när vi var hemma i Gbg och hyrde hästar över somrarna när vi var på sommarstället i fbg.
Drömmen om en egen häst fanns alltid där så jag fick foderhäst när jag var 15 för att mina föräldrar trodde jag skulle tröttna av att åka dit i alla väder i mörka vintern. Inte en chans 😉 Jag var fast besluten så när jag gått ett tag på högskolan sökte jag till wången för jag ville köra häst, och helst hingst.
Där blev jag kvar i 2,5 år, köpte äntligen egen häst 🙂
Flyttade till jkpg och jobbade med utbildningshästar och sen dess är det mest ridning som gäller. Underbara år då jag lärde mig fantastiskt mycket.
Men efter 2 år i branschen insåg jag att slitet att tjäna vettiga pengar inte fanns. Jag tog beslutet att utbilda mig inom en bransch där det fanns pengar oc normalt slit 😉 och att hästarna skulle vara min hobby.
Det började med Lilla Gubben i Pippi Långstrump och det är lite långt att skriva om det här, men kom gärna in och läs om det på min sida!/ Titti
http://nafetiti.blogspot.se/2012/08/pontus.html
Som 7-åring red jag lite ponnyridning på ridskolan och ett fåtal nybörjarlektioner men mer blev det inte sedan eftersom jag fick höallergi. Läste desto mera och ”lekte häst” med min bästis. I tonåren träffade jag nya kompisar som hade häst och hängde gärna på och red när tillfälle bjöds. Hade sköthäst på ridskolan och fick låna en sommarponny ett år, men hade absolut noll stöttning av föräldrarna. Sedan blev det mer fest än häst och hästintresset låg i träda under många år även om jag emellanåt drömde och längtade…
När min äldsta dotter var 7 år gammal skulle hon få välja en aktivitet: Jag glömmer aldrig orden : ”Det enda jag vill är att börja rida…” Hennes pappa (!) tog med henne och lillasyster till den lokala ridskolan, precis som min pappa en gång gjorde. Faktiskt så visste jag inte ens om att de åkte dit. Detta har han minsann fått äta upp många gånger. Liksom hans ”fel” att vi blev en hästfamilj.
En termin stod jag med de andra föräldrarna på läktaren och frös och tittade på mina båda döttrar på hästryggarna. Sedan blev min egen längtan för stark och jag övervann min nervositet och anmälde mig till en nybörjargrupp för vuxna, 37 år gammal, och det har jag aldrig ångrat. ÄNTLIGEN 🙂
Föddes hästgalen. Min far hade också hästintresse, även om det var inte var lika fanatiskt.
Under förmodligen rätt många år bad jag att få börja rida. På den tiden fanns väl knappt någon ponny i trakterna så det var regel att man var tvungen att vara minst 10 år för att börja pga de stora hästarna, Rejäla halvblod av kavallerimodell, den största var 178 cm.
Min far kände ridskolechefen och jag fick börja som 9åring (lite övertalning från en nästan uppnött pappa kanske?)
Ridskolan hade startats bara något år tidigare och fanns i en gammal ladugård.
Ridskolechefen var en skicklig ryttare . Han hade utbildat (åtminstone) en ridskolehäst som gick piaff, passage och spansk skritt samt kunde lite frihetsdressyr. Det hände ibland att någon elev råkade ”trycka på fel knapp” och eleven fick en upplevelse utöver det vanliga…Då ridskolan funnits ett tag fanns det givetvis elever som blev så duktiga att det fick rida sådant.
Så småningom flyttade han söderut och blev tränare på hög nivå.
Min far var egen företagare och jobbade åtskilligt mer än 40 timmar i veckan. Trots detta så åkte han de drygt två milen hem varje onsdag och hämtade mig, körde mig till stallet, for tillbaka till jobbet och så for vi hem tillsammans på kvällen.
Jag kan inte tänka mig att det var särskilt vanligt på 60talet/början av 70talet.
Intresset fortsatte och trots att jag ju alltid ville ha egen häst – vilken hästtjej vill inte det? – så
var det inget jag trodde skulle inträffa.
Men, när jag var 16 år så fick jag gammelpållan. Detta berodde förmodligen delvis på att det nu fanns en stallplats att tillgå hos goda vänner i närheten.
Dvs stallplats= ett tomt litet stall. En annan vän fick i samma veva en ponny så vi hade hästarna i det stallet. Det var nog de första ridhästarna som byn hade skådat.
Dock bodde hon i staden så jag och min far skötte djuren och så kom hon ut på helgerna/lov.
Min kompis föräldrar köpte henne ponnyn och betalade men allt annat fick hon göra själv. Hon var väl 14 då och jag 16.
Jag är otroligt tacksam för att min far hjälpte mig så mycket under alla år , allt han bara kunde. Det är inte alla förunnat.
Jag kommer inte själv ihåg när jag började bli fäst vid just hästar, men enligt min mamma så har jag alltid blivit tokglad när jag sett en häst. Hon har också berättat att jag börja tjata om hästar och ridning redan som 4-åring. Jag fick tyvärr inte börja rida förän jag va 9 eftersom min pappa va extremt allergisk mot pälsdjur och läkaren rekomenderade att jag skulle vänta till 9-års åldern innan jag började för att minimera risken att utveckla allergi.
Innan jag fick börja så allergitestade vi mig. Jag visade lite överkänslighet på häst, så läkaren sa att jag fick endast rida var 14:e helg.
Vi bodde nära Malmö Ridklubb och när jag va ute och cyklade så brukade jag cykla dit och mysa med hästarna, något mina föräldrar inte visste om. Nästa gång jag gjorde ett allergitest så visade jag ingen reaktion på hästar och jag berättar för läkaren att jag hade varit i stall flera gånger i veckan fastän jag inte fick. Det visade sig att mina besök gjort så att överkänsligheten försvann istället för att utvecklas till allergi. Jag va överlycklig 😀
Från den dagen har jag varit väldigt trogen hästarna. Red på ridskolan jag började på fram till den stängde, samma år som jag tog studenten. Efter studenten va jag ett tag i Tyskland och jobbade som hästskötare i ett hoppstall. Där efter har jag jobbat här i Sverige med allt från trav och galopp till ridskola. Idag är jag anställd på en ridskola och trivs superbra. Jag hade gärna velat gå Instruktörsutbildning i framtiden eftersom jag tycker det är jättekul att lära barn att rida.
Så man kan lungt säga att hästar är mitt liv, jag hade inte kunnat leva utan dom!
Min morfar var kavallerist, och säkert är det därför både min mamma och morbror började rida. Mamma red på Djurgårdens ridskola, då hon bodde ett stenkast därifrån på Strandvägen vid Djurgårdsbron, och det gjorde morbror också. Senare fick han en egen häst, som hon säkert höll på med litet, fast hon fick inte nån då det var GOSSEN familjen som gällde (jaja, den historien har jag hört mååånga gånger), så hon fortsatte på Djurgården under sin uppväxt. Både mamma och morbror (som kör snarare än rider) har fortfarande flera hästar var. Min syster och jag började på Östermalms ridskola på 70talet, när jag var 6 år gammal. Red 1 eller 2 år och sedan blev jag avkastad så det small om det, av en busig ponny som hette Raket. Tappade helt modet. Syrran ramlade av och bröt armen och tappade nog också modet! Verkar som om de hade litet busiga ponnyer där på den ridskolan!
Något år senare flyttade vi ut till Danderyd och började rida på Djursholms Ridhus. Mamma fick TVINGA mig upp på hästen och jag grät mig genom lektionen (med ledare, så risken var obefintlig att något skulle hända), men sen var det kört – har ridit ända sen dess. Inte på Djursholms speciellt länge, vet inte varför. Mamma red på Danderyds Ridhus eller vad det hette, som låg där vid Rinkeby (finns det kvar?), men av någon anledning jag inte vet så började hon rida på Örsta Ridskola i Angarn istället. Dit tog hon oss och vi red där i åratal. Det var lååångt dit ut men hon körde mig troget till barnlektion på lördagarna och sedan fick jag även rida på tisdagkvällarna i vuxengruppen med henne och syrran när jag blev 13 eller nåt. Tackar mamma innerligt för att hon lät mig rida lektion för utmärkta Gunlög (snål med berömmet som hon var, gud vad man jobbade!) två gånger i veckan i flera år. Bra hästar, inga ponnyer utan alla var väl halvblod eller vad det heter, tror de avlade många själva. De hade inget skötarsystem och eftersom det låg så himla långt borta från oss, ute i Vallentuna, så kunde jag inte hänga där jämt utan vi åkte bara dit och red, sen hem igen.
Mamma var lärare och brukade jobba på ett ridläger i England för att förbättra sin engelska, så dit tog hon med min syster flera somrar på raken, och sen fick jag åka med ett par gånger. På resan träffade hon sin blivande man när jag var 13, och efter det ägnade vi alla skollov i Storbritannien tills vi flyttade dit när jag var 15. Han hade häst och vi lånade litet olika ponnyer och sen köpte jag ett ohanterat fullblods x Irish Draught sto på auktion… 2 år gammal, gick att leda från ena sidan, och man kunde stryka den på halsen på den sidan också, men inget mer. Lämplig första häst till en 14åring, not!! 😀 Fortsatte att rida hemma och med the Pony Club (en stor nationell organisation), men mamma och styvfar hade noll intresse att ta mig någonstans till någonting, så jag fick nästan aldrig åka på något läger eller träning eller tävling. Bristen av hästskötarsystem på min ridskola i Sverige betydde att trots att jag kunde rida bättre än de flesta engelska barn med egen ponny (de var modiga, men kunde inte rida BRA, utan flängde mest runt på gymkhana och hoppning och rävjakter) så kunde jag noll och ingenting om hästskötsel. Läste ALLA böcker på biblioteket, och lärde mig mycket. När jag var 17 köpte jag ett arabföl och sen dess har jag bara haft araber. När jag pluggade på universitetet började jag hjälpa en landslagsryttare att träna distanshästar och guuuud så kul det var att rida dessa fantastiska hästar som bla varit på World Equestrian Games i Stockholm! Så på den vägen är det för mig – araber och distansritt. Är även intresserad av dressyr, men mera i samband med att rida BRA så att distanshästen håller och presterar, än att tävla i dressyr, även om jag gjort litet lokala småtävlingar i det också för skojs skull.
Nu hoppas jag föra familjetraditionen vidare och tänker skaffa en ponny till min snart 6åriga dotter, samt se till att HON lär sig rida ordentligt för tränare, inte bara flänga runt på gymkhana.
Apropå curlingföräldrar så var mina totalt motsatsen – jag var alltid SUPERavundsjuk på alla de barn som hade fantastiska tävlingsponnyer som var klippta och som de fick åka och tävla/träna med, och som mammorna höll i form under veckorna så de kunde rida på hög nivå under helgerna osv. Suck… Själv fick jag klara mig själv och kajka runt ensam med hundarna på landsvägarna runt där vi bodde… fast det kanske var bra på sitt sätt att inte bli curlad, vet inte.
Tackar iaf mamma för att ha givit mig ett livslångt intresse och en underbar hobby, för att hon troget tog mig till ridskolan (och betalade för alla lektioner i åratal, på en lärarlön som ensam mamma) och för alla roliga timmar och ritter och distanstävlingar vi gjort tillsammans. Hon är nu 68 och rider fortfarande mycket, har 2 araber och 2 angloaraber.
Men åhhh vilka härliga historier! Jag blir alldeles tårögd!
Första gången jag träffade en häst satt jag fortfarande i barnvagn och klappade det stora halvblodet därifrån. Jag minns ju såklart inte detta men mor har berättat att jag sedan dess alltid skrattade och ville klappa på alla hästar jag såg.
Jag red oftast 4 eller 5 gånger om det var ponnyridningar på olika evenemang och var allmänt GALEN i hästar oavsett om det var trav som visades på tv eller en hage med hästar så blev jag lyrisk. Jag fick borsta och klappa på grannars hästar och sen hade vi en släkting (hon som ägde hästen jag klappade på när jag satt i barnvagnen) som lät mig sitta, borsta och klappa på hennes ursnälla gamla vallack.
Efter ett halvårs påtryckande fick jag börja på ridskolan som min tre år äldre syster gick på ett år tidigare, när jag var 4 år.
Sedan dess stod det alltid PONNY på önskelistan, högst upp.
På ridskolan blev jag förtjust i shettlandsponnierna och gotlandsrussen.
Red där ett bra tag och blev sadelfast.
När jag sedan började på en ny ridskola för att den gamla mest var ridlekis och inte lärde ut ”svårare dressyr” bytte jag ridskola och där träffade jag den lilla shettisen Rubina som kastade av allt och alla. På den nya ridskolan blev jag testpilot på henne och de två andra ”besvärliga” hästarna som hade en tendens att kasta av barnen.
Då jag satt avslappnat och bara följde med i bocksprång osv. fick jag smeknamnet ”Betty Spaghetti”. ^^
När systern köpte sin första egna häst fick jag mitt första ”projekt”. Att få Rubina att sluta bitas, bocka och kasta av allt som satte sig på ryggen på henne 😛
Det gick fint, men efter att jag och ridläraren konstaterat att hon inte trivdes med att vara på ridskola då hon blev så snäll så snabbt när hon fick vara hos oss lånades hon ut till en mindre ryttare och idag går hon som galoppör, vilket hon älskar.
Det var väl hur det började tror jag. Vad långt det blev, hoppas du orkar läsa 😉
Kram!
Klart jag orkade läsa, det var ju hur intressant som helst. Betty Spaghetti…jag döööör :)!
jag har alltid varit djurtokig och speciellt hässtoki. Har alltid gått och klappat hästar ävne om promenaderna ibland blev långa. En dag övertalade jag min mamma att vi skulle åka till Nääs Ridskola för att klappa hästarna. Då var ridskolorna något av en fritidsgård och det hängde alltid stallflickor i stallet. På Nääs började jag prata med en av stallflickorna och vi blev snabbt vänner och jag fick komma till ridskolan och vara med henne redan nästa dag.
Sedan hängde jag på stallet och hjälpte till och lärde mig efter hand. Mina föräldraar ville egentligen inte att jag skulle börja rida och tyckte att det var för dyrt då mina syskon inte kunde hålla på med så dyra sporter de också… Så jag fick 10 kr i veckopeng och jobbade som barnvakt för att samla ihop pengar till ridlektioner. 1980 började jag rida ridlektion och blev inskriven på ridskolan. Då hade jag varit stalltjej i nästan ett år. Mina föräldrar hoppades att jag skulle tröttna. Red på lördagarna, lektionen kostade 17 kr och vi stod i kö och valde häst.
Vid denna tiden skötte jag redan lektionshästen Misty som var en folkilsken c-ponny. Valde så klart min älskade Misty på min första ridlektion, som jag red utan ledare och blev naturligtvis avslängd, då Misty som var rätt så trög även hade endel hyss för sig. Men jag fortsatte ju att rida.
Som Birgitta gick jag alla ungdomsledarkurser och även så småningom RIK-0. Började hålla knattelektionerna på lördagarna som 15 åring och tog även stallpass på kvällar och helger.
Började jobba med att dela ut morgontidningar på helgena och tog även lla semestrar eler ledigheter i ”mitt tidningsdistrikt” när den ordinarie tidningsbudet inte kunde jobba.
1988, hade jag jobbat ihop till men egen första häst Finesse, ett litet halvblodssto på 161 cm efter Favorit – West. Hon var den perfekta förstahästen 8 år gammal och gick lätt klass i både hopp o dressyr. Dessvärre fastnade hon i ett fårstängsel när jag ägt henne i en månad och blev så halt på ena bakbenet så att hon med alla komplikationer från det efter ett par år blev triangelmärkt. Vid den tiden hjälpte jag till att rida andras hästar och fick en ung stor fin halvblodsvalack under mina vingar.. som skulle ridas för försäljning. Denna hästen hette Romantique och jo han blev min….. Finesse blev såld som avelsto och blev 24 år sista åren stod hon på klangshamns ridskola utanför malmö innan hon blev penionär på ett ställe där de födde upp bordercollies. Romantique blev 23 år och han följde med mig överallt där det gick att ha med sig en häst.
långt och lite mer än önskat…
kram
Cia
Vad ni skriver intressant kära läsare.
Jag måste komma på fler ämnen där det snarare är ni än jag som håller i pennan :)!
Jag har alltid varit djurgalen. Mamma red på ridskola i mina första år och var med henne varje vecka. Kvinnorna där var benhårda på att det första ordet jag skulle lära mig säga var ”ponnyna”. Vilket de oxå lyckades med. ^_^
Men i grund och botten är det mitt hjärtfel som fått välja hobby. En aktivitet jag helt enkelt klarat av att utöva fysiskt utan att halvt dö på kuppen. Därför sattes jag i ridskola när jag var 3 år. (ridlekis fanns inte på den tiden) och när jag var 6½ fick jag min första ponny. Jag började faktiskt (tro det eller ej) som hoppare, men efter en olycka på SSG så sadlade jag om och visade mig faktiskt vara riktigt grym på dressyr och på den vägen är det =)
Jag har varit hästtokig ända sen jag var liten. Märkligt då ingen annan i min familj var särskilt hästintresserad, morfar hade visserligen haft häst i lantbruket men inte mer än så (Han gick dessutom bort när jag var liten). Jag tjatade alltid på mina föräldrar om att få rida när det fanns ponnyridning, skrev upp ”en ponny” på mammas inköpslista osv… 🙂 Fick börja rida på ridskola när jag var 7 år och var fodervärd på en D-ponny när jag var 10-12 år. När jag blev 12 fick jag äntligen min egna första häst som jag sedan hade tills jag var 19 år och utvecklades massor med! Har haft väldigt snälla föräldrar som har ställt upp ekonomiskt men jag hoppas och tror att jag inte är så ”bortskämd” om man nu kan vara icke-bortskämd när föräldrarna betalar för en häst och allt vad det innebär. Har alltid tagit hand om min häst helt själv och inte haft så många andra utgifter (kläder, nöjen etc har inte varit så prioriterat).
Nu har jag svårt att tänka mig ett liv utan egen häst (vad gör vanligt folk med all tid som finns då?!). Är nu inne på min fjärde egna häst och han är lätt den trevligaste (och bästa) häst som jag har haft så jag längtar tills han är ”färdig” även om unghästtiden är rolig den också. Han är fyra i år och jag hoppas vi kan komma ut på nån lätt tävling framåt senvåren! 🙂