En bloggläsare har nyligen råkat ut för att hennes häst har blivit sjuk och hon berättade uppgivet om hur otroligt olika och direkt motsägelsefulla ordinationer hon fått kring hur hon ska förhindra att hästen blir dålig igen.
Om vi lämnar just denna häst så minns jag hur det var när Archie fick fång: hade jag följt alla råd som jag fick, både IRL, på bloggen och olika diskussionsforum vet jag inte hur det hade slutat för de var också i vissa fall totalt motstridiga.
En veterinär (!!!!) tyckte tex att jag kunde gå ut och gå med Archie kortare sträckor- jag valde att förlita mig på ordinationen jag fått av behandlande veterinär att inte ens ställa hästen på stallgången de första veckorna.
När behandlande veterinär tyckte att jag kunde börja sätta igång honom ojade sig andra (som aldrig sett hästen) i högan sky- nej, Archie borde ha BOXVILA i 6 månader (han tävlade efter 3). Osv.
Med den utveckling av olika sätt att inhämta information via framför allt nätet har det blivit otroligt mycket lättare att få tips och råd om banne mig allt möjligt och ovanstående exempel är inte de enda jag varit med om där man måste vara otroligt försiktig med vad man tror på och väljer att ta till sig.
Det finns folk som uttalar sig otroligt självsäkert utan att ha en aning om vad de snackar om och ibland kan det kanske bli rent av ödesdigert att följa vissa råd.
Mitt EGET råd när det gäller tex kunskapsinhämtning kring sådant som rör ens egen häst är att framför allt lita på de som sett hästen IRL i allmänhet och ens egen behandlande veterinär I SYNNERHET.
Man får liksom bestämma sig för EN väg att gå och har man inte förtroende för vad veterinären säger hellre fråga EN ANNAN veterinär än ”Veterinären Internet”.
Visst kan man få kompletterande tips och råd kring allt möjligt av andra som varit med om samma eller liknande saker med sina hästar men är man tveksam så tycker alltså jag att man ska diskutera med sin veterinär.
Hästar är trots allt olika, precis som vi människor och att ställa diagnoser över nätet utan att ha sett den aktuella hästen, framför allt som lekman, ska man vara väldigt försiktig med- tycker jag.
Klart man måste ha en veterinär man litar på och följa råden ist för att lyssna på kreti och pleti. Det är dock två saker som jag alltid söker annan info om än den jag får från vetten och det är fång och avmaskning. Det är få veterinären som håller sig riktigt uppdaterade gällande dessa saker. Därmed inte sagt att man ska lyssna på vilt främmande människor på nätet. När det gäller dessa saker så finns det hur mycket forskning som helst man kan läsa om. Det finns en veterinär, Ove Wattle, som är specialist på fång. Man kan läsa artiklar av honom och det gör jag för att vara uppmärksam om veterinärens råd inte stämmer överens. Visst ser en vette hästen irl men det som händer i en hästhov vid fång är ju inte individuellt utan det är samma för alla hästar. Vad gäller avmaskning tycker jag att det är bättre att läsa vad parasitologer skriver än vad min veterinär säger, eller så kan man fråga Madick;)
Jag instämmer i allt utom att du skriver att samma sak händer i alla hästars hovar vid fång. Kanske missförstår vi varandra men jag skulle nästan vilja hävda motsatsen- hovens påverkan vid fång kan variera oerhört. Archie tex hade ingen hovbensrotation eller hovbenssänkning och när han skoddes efter kanske 8 veckor gick det knappt att SE att han hade haft fång. Andra hästars hovar vet jag har blivit hur ”förstörda” som helst och en del hästar har ju fått avlivas.
Madick är förresten (för er läsare som inte vet) en gemensam bekant till mig och Minstral som är mycket insatt i de senaste rönen kring avmaskning ”trots” att hon är lekman och inte arbetar med detta.
Ja, det finns många ”förståsigpåare” i hästvärlden som kan och vet allt! Dessutom kan men få fem olika svar av fem olika veterinärer, så jag förstår dem som söker svar på mer än ett ställe.
Skönt att man har en vet man litar på och annat ”löst” kunnigt folk i hästvärlden att fråga =)
Jag litar i första hand på min veterinär (som jag anlitat i flera år) och på Kreons fd ägare som OCKSÅ är veterinär.
Sedan har jag vänner som jag vet är kloka och som jag rådfrågar.
Jag kan även ställa frågor på både Bukefalos och Ryttarfiket- på Bukefalos tycker jag att man kan få alla möjliga svar, kunniga och okunniga och på Ryttarfiket ”känner” jag de flesta och vet vilkas åsikter jag kan värdera högre än andras (har varit detta forum trogen i över 10 år och träffat flera aktiva där IRL).
Sedan beror det givetvis på VAD det handlar om. En del ”huskurer” hade jag absolut vågat prova utan att konsultera en veterinär medan tex HÄLTOR enbart är en veterinärfråga enligt mig.
Jag litar på några få. Våra stallägare, vår lokale veterinär samt klinikveterinären. Vad det gäller smått o gott kan man väl ta lite tips på olika huskurer. Någon som har tips på bra karledssalva förresten? Min häst har blivit ”bränd” av sina gummiboots.
Aloe Vera är värt att testa då 🙂 En stooor klutt!
Tack 🙂
Känner igen det här så otroligt mycket!
Men däremot har jag det problemet att skulle min häst hålla svansen lite snett som han inte brukar i någon minut blir jag orolig och mår jättedåligt och får för mig att han har problem med ryggen eller fel med balansen och då gör jag det största misstaget. Frågar på något forum eller googlar. På 5 minuter måste han avlivas och allt.
Stallkompisarna brukar vara likadana. Då min häst är väldigt känslig för allt. Haft dålig hovkvalité, enormt känslig mage som jag efter ett år inte kommit helt underfund med (vinterhalvåret är problemet. Och just under denna tid är det såklart flest människor runtom honom och tittar konstigt när han fiser eller det rumlar till i magen).
Som när han sträckte sig förra hösten i hagen. Då var han ”blockhalt” och stallkompisen som tagit ut menade att han ”markerat i flera veckor, det är något fel på den här hästen ..”
VARFÖR säger man då inte till ägaren första dagen man tycker sig se något, undrar ju jag.
Och sen när man är så självsäker som du skriver i inlägget så mådde jag otroligt dåligt då den här lilla hästen är mitt ALLT.
Ville inte att han skulle ha ont så jag panikringde veterinär, förberedde för att få remiss för hältutredning på ATG.
Vet.s utlåtande: ”Är han 16 år!? Det var den fräschaste 16 åringen jag har böjt! Hade du väntat tills imorgon hade jag inte sett att han markerat”.
Alltså …
Jag lyssnar inte på någon annan än hästen och mig själv. Där lärde jag mig läxan att ta till mig av det som är vettigt och ignorera det som bara är rappakalja.
Kram!
Absolut är det olika hur mycket hoven påverkas, Misty hade ju inte heller sänkning eller rotation. Jag tror också att det tar olika lång tid för olika hästar att äterhämta sig. Men jag tycker absolut inte att det är fel att lyssna på specialisterna ist för bara på ens egen veterinär. Nu menar jag ju att man ska ha en second opinion i form av forskning och andra veterinärer. Att lyssna på vad ”alla” skriver på nätet är ju förödande:)
Måste tillägga att det är ju samma sak som händer i alla fånghovar men det kan ju hävas i olika skeden. Men påverkan i hoven har samma förlopp hos alla fångisar. Även de som får rotation börjar med hovar som din Archie eller min Misty.
Som klippkortsbesökare på flertal sjukhus och kliniker pga flertal hästar med olika underliga rörelsestörningar så har jag kommit fram till slutsatsen att jag litar tyvärr överlag inte på veterinärers kompetens. Mina erfarenheter säger mig att man måste ifrågasätta dem i stort sett hela tiden om det verkligen stämmer. Har man tur och hittar en veterinär med känsla för hästar så handlar det inte så mkt om att den är kunnig och kan allt, utan att den har bra öga/känsla och själv söker upp informationen. Villigheten hos veterinären dvs. Villighet att se bortom de vanliga ramarna, att det inte alltid uttrycker sig exakt lika dant på alla levande djur, utan att djuren väljer att uttrycka samma smärta olika.
Alla veterinärer är helt enkelt inte bra på varken att se, förstå eller hur rörelsestörningar ska behandlas.
Personligen tycker jag att det är lite skrämmande att veterinärer som är special inriktade på rörelsestörningar kan egentligen sakna annan hästerfarenhet än ifrån utbildningen. Att fler veterinärer själva inte har eller fortfarande håller på med hästar privat och har bra erfarenhet själva ifrån att träna de på något vis. Räcker det verkligen med att bara ha knappt teoretisk kunskap om hur det är att arbeta en häst? Jag tycker det inte är underligt att många veterinärer har problem att förstå vad ryttarna beskriver och ger underliga rekommendationer…