På tal om en fråga från en läsare nyligen tänkte jag att vi idag kunde diskutera ”häst-ekonomi” lite.
Denna fråga har varit uppe flera gånger tidigare genom åren men med många nytillkomna läsare kan det vara intressant att läsa om hur ni resonerar och gör.
Så; ni som är gifta/ sambo- hur finansierar ni ert hästeri?
Har ni gemensam ekonomi med er partner eller betalar ni hästkostnaderna ur egen ficka?
Vet/ tror ni att er partner egentligen vet vad hästen kostar eller förskönar ni ibland sanningen för att slippa tjafs?
Jag och min man har alltid haft delad/ skild ekonomi och så hade jag det med min förra sambo också.
Jag tycker att detta är mest rättvist och minst konfliktskapande- jag kan lägga ibland hutlösa summor på min häst utan att behöva redovisa en krona för min man eller ”skämmas” för att jag reducerar gemensamma tillgångar.
Vi blandar oss mycket sällan i varandras ekonomi- det finns liksom ingen anledning.
Från det gemensamma kontot till vilket vi sätter in samma summa varje månad sedan vi köpte huset för snart 10 år sedan dras alla räkningar och det fungerar som sagt ypperligt särskilt som vi inte har några barn. Fast vi hade säkert löst det också (alltså eventuella ”barn-kostnader”).
Vi har gemensam ekonomi och delar allt. Jag kan inte säga att jag har egna pengar så. Och jag tror det är väldigt tur jag har en mycket snäll man för jag vill inte ens tänka på vad mina 4 hästar kostar varje månad ;-p
Men, men jag tröstar mig med att en del reser utomlands, andra har sommarhus på västkusten (eller på andra ställen) reser till fjällen osv……mitt intresse är hästar så de så 😀
Nu har jag ingen häst (fast barn då) men vi slår ihop våra löner, sätter över gemensamma budgeten till huskontot och delar på det som blir kvar. Rättvist och vi har våra egna pengar så konfliktfritt :).
Vi har också gemensam ekonomi. Bådas löner hamnar i en klump på ett och samma konto sedan 15 år tillbaka. Det har aldrig varit något tjaffs eller diskussioner om vad hästarna kostar, inte en enda konflikt som har med ekonomi och hästar att göra. Dom är liksom en del av familjen (+ att maken är pinsamt ointresserad av pengar). Senaste fem åren är det han som betalat hästarna kan man säga. Jag har varit mammaledig, blivit uppsagt samt startat företag (med 0 kr i lön). Så utan honom hade jag inte kunnat vara hästägare, ej heller vågat starta företag. Men jag skulle göra detsamma för honom, kanske det jämnar ut sig i framtiden ;).
Vi har gemensam ekonomi, eller rättare sagt min man pröjsar det mesta;) Han tjänar mycket mer än vad jag gör. Nu har vi ju hästar båda två, han har fler än vad jag har. Jag hade definitivt inte haft råd att ha mina hästar själv.
Vi har lite som du Birgitta. Vi har ett gemensamt konto för hem och barn dit vi bägge betalar in av våra löner. Resten har vi på egna konton. Min man har dyr hobby och jag tycker att mina fyra hästar vill jag slösa eller spara så mycket som jag själv känner för.
Men jag kan tycka att våra ekonomier flyter hop mer och mer för varje år så om 20 år kanske det är i samma pott alltihop (vi har varit tillsammans drygt 10 år nu).
Jag gör också som du Birgitta, vi har ett gemensamt konto där vi sätter in lika mycket varje månad som betalar mat, räkningar osv. Resten av pengarna får man göra vad man vill med. Min sambo vet hur mycket jag lägger på hästskrället varje månad, och han förstår väl inte riktigt hur jag kan tycka att det är värt det men accepterar såklart det. Jag skulle aldrig klara av att inte ha ”egna” pengar, jag vill inte behöva redovisa för någon annan vad jag köpt och varför.
Birgitta, inte bara din häst är lik min utan din ekonomifördelning ser precis likadan ut som min 🙂
Det viktigaste är ju att det fungerar- vilket system man än väljer. Det som passar vissa passar inte andra.
För mig har alltid ledstjärnan varit att jag ska kunna behålla min häst även om jag och min man skulle separera.
Skulle inte vilja leva med vetskapen att ”skiljer vi oss åker hästen också” vilket jag vet att vissa gör.
Det är det viktigaste för mig med. Jag hade ju gården och tre hästar när min man och jag träffades, han hade en häst som då var inackorderad. Numera har ju jag två och han en, och ingen av oss skulle behöva göra sig av med hästarna om vi separerade. Vi har inte gemensamma hästar, även om vi kan hjälpa varandra med hästarna. Det är ingen diskussion om vems de olika hästarna är. Katterna ser vi däremot som gemensamma 🙂 Vi har också egna konton, och vi tjänar ungefär lika mycket – men vi har ju ändå ett gemensamt ekonomiskt ansvar. Olika konton är praktiskt, men kniper det är vi ju solidariska. När det gäller hästarna köper vi oftast foder och sånt gemensamt, men betalar våra egna träningar. Fast det har hänt att maken bjudit mig på träning för sin tränare, och jag skulle definitivt betala hans träning om han skulle sakna pengar, men inte jag. Samma med hovslagaren – oftast betalar vi våra egna skoningar, men är t ex bara jag hemma betalar jag givetvis för alla.
Vi har separat ekonomi, boende konto och lite annat tillsammans.
Jag hade hästar när vi träffades och jag skulle inte vilja att han betalade för mitt nöje.
Visserligen är han hälftenägare i pållen som är vår egen uppfödning, men eftersom den blev för liten för honom och jag då har den som min alldeles egna så vill jag stå för allt.
Han skulle betala om jag ville det. Och det skulle jag väl tjäna på eftersom han tjänar betydligt bättre än vad jag gör.
Vi har också egna bilar – mitt val -eftersom vi gillar olika sorters bil. Vi hade gemensamma bilar ett tag men då blev det ingen av oss som var helt nöjd. I stället för både och så blev det varken eller…
Båda våra löner kommer från egna firman, så det går väl på ett ut hur vi gör egentligen… Men vi tar varsin liten lön in på var sitt konto. Jag handlar väl den mesta av maten, han betalar väl de flesta räkningarna. Tar pengarna slut på mitt konto, använder jag hans kort. Vi bråkar ALDRIG om pengar, då vi har liknande syn på ekonomi. Sen tar vi resten av lönen i form av dividends (vad heter det?? aktieutdelning?? eller nåt) och det åker in på det gemensamma kontot, som betalar av hans kort. Han vet nog inte exakt vad jag lägger på hästar och egna (tjej!)utgifter som smink eller kläder. Fast jag bryr mig inte speciellt mycket om vad han lägger på sina flygplan heller. Pengarna är ”våra” och skulle den ena ha slut så skulle den andra betala. Vi har inga lån eller skulder. Nä, det är inget jag funderar på speciellt. Skulle vi skilja oss så skulle det däremot bli väldigt bökigt för mig, då jag jobbar på gemensamma firman, men inte skulle kunna fortsätta utan honom, medans han skulle kunna fortsätta utan mig… Har ”alltid” haft egen häst (sen jag var 14) så det är inte något jag funderat speciellt på heller, men om det skulle vara så att jag absolut inte kunde ha kvar hästarna, ja då får man väl finna något sätt att leva med det och fixa situationen. Vi har varit gifta i 10 år och innan jag jobbade på firman hade vi helt separat ekonomi, men som sagt när alla pengarna kommer från samma källa så är det ju inte riktigt så ens med varsitt konto.
Vi har det som ni. Jag rider-han golfar. Halvblandad ekonomi. Båda är måna om att saker och ting ska passa och fungera så därför behöver jag inte rättfärdiga t ex ett sadelköp, sadelomstoppning. Han är lika noga med sina klubbor, skor, bagar.
Vill bara tillägga att jag naturligtvis inte behöver redovisa för vad jag handlar för mina pengar bara för att vi har gemensam ekonomi. Vi har det lite mer som att om den enas pengar tar slut så har den andra förhoppningsvis:)
Samma för oss, Minstral. Dvs totala summan pengar tar inte slut, men var och en behöver inte redovisa vad den lägger sina pengar på. Större inköp, som typ bilar och sånt, bestämmer vi tillsammans.
vi har delad ekonomi och har haft häst gemensamt i 3 år, nu är det bara jag som har intresset kvar, men det finns inga diskussioner alls om hur mycket pengar jag lägger på hästen. Det vet han ju. 🙂 Pengarna kommer in i klump varje månad, jag betalar alla räkningar och ”fördelar” det som finns kvar till oss båda och till sparkontot. Detta fungerar (för oss) väldigt bra. 🙂