Scenario:
Du ber en stallkamrat om hjälp med att rida din häst en dag då du är bortrest i tjänsten. Stallkamraten brukar inte rida din häst.
När du kommer till stallet nästa gång berättar stallkamraten att allt gått bra förutom att tyglarna har gått sönder och detta hade hänt eftersom hon var slarvig och tappade dom när hon ledde hästen som då trampade på tyglarna.
Hur reagerar du:
* Du säger att det inte gör något och pratar inte mer om saken.
* Du säger att du vill att stallkamraten ersätter tyglarna.
* Du TYCKER att den slarviga stallkamraten ska ersätta tyglarna men säger inget för ”husfridens” skull.
Shit happens. Alltså alternativ 1. Stallkamraten är juste nog att rida min häst och hon berättar sanningen om vad som hänt. Hade det hänt flera gånger hade man hamnat i ett annat läge. Jag har själv varit slarvig och t.ex. låtit Misty beta med öppnad remontnosgrimma och upptäcker efter en stund att hon tuggat sönder hela remmen:)
Alternativ 1, det är sånt som händer.
Alternativ 1.
Alternativ ett. Det är sådant som händer. Har gjort det själv, men med egna tyglar då 😉
Jag är inte så ”generös” som ni utan hade valt alternativ 3.
Jag tycker man ska vara EXTRA noga både med andras hästar och utrustning.
Därmed inte sagt att inte jag också tappat tyglar som hästen trampat på- men då har det varit min egen häst.
Förslag till samvetsfråga: XXXX
Anonym: Det var en väldigt bra samvetsfråga du lämnade förslag på så jag publicerar den som ett eget inlägg imorgon. TUSEN TACK!
Den stallkamrat jag lånat ut hästen för ridning åt, ska känna mig o hästen så väl att de vet att jag är väldigt rädd om min utrustning, dyr som billig och om detta skulle uppstå, erbjuda sig själv att betala. Så alternativ 2
Jag skulle inte bli glad, men väljer ändå alternativ ett, som andra redan sagt, shit happens
1. Ingen tvekan. Nästa gång är det jag som har otur.
Alternativ 3. Husfrid….. Fast om jag lånat ngt är jag alltid extra rädd om det och skulle ersätta det som gått sönder.
Otur? Om hon erkänner att det är slarv så får hon så snällt ersätta tyglarna. Jag är extremt petig med just tyglar så det blir bara att traska till ridsportaffären och kvittera ut ett par nya OS, bruna extra breda, semirundsydda tyglar! Thats it.
Hmm! Hade inte brytt mig om tyglarna, däremot hade jag inte tyckt om att hon tappat tyglarna. Mest för att det är troligt att hästen fått sig ett rejält ”nyp” i munnen. Fullkomligt avskyr människor som rycker i tyglarna och skadar hästarna i munnen.
Jag säger att det inte gör något och pratar inte mer om saken.
Jag hade heller inte hängt fram det träns/tyglar som jag var mest rädd om, utan ett -dock helt OK-som jag inte skulle gräma mig massor över om det gick sönder .
De ytterst få personer jag skulle tänka mig be att rida min häst är heller inga slarviga personer så även om de säger sig ha slarvat ……shit happens.
Rie
som är ensam i stallet
Alt 1, det är ju jag som bett om en tjänst.
Är djupt tacksam när någon är villig att hjälpa mig med hästarna så jag skulle aldrig knorra över en sak som detta :).
Alternativ 1. Säger som övriga »shit happens«. Jag är petig med vad jag har för tyglar och de jag har går oftast inte att köpa i en vanlig affär. Så jag hade sett till att få dem lagade eller beställt nya som jag vill ha.