Mmmmm…klockan är 17.30, jag halvligger i soffan med Soya bredvid, maken och jag har städat huset och det är fortfarande ljust ute.
Det känns som bra förutsättningar inför helgen och jag hoppas verkligen att det blir så- det kan jag behöva.
Muppis har gjort sitt till för att få mig på bra humör.
För första gången på länge skrittade jag ut ensam i en timme och även om det ÄR svårt för honom så gick det med våra mått mätt riktigt bra idag.
Det kom lite stopp i början som det ju brukar innan han är ”redo” men de var inte så många och upphörde fortare.
Tandgnisslet kom också i slutet av ritten- även detta ett tecken på en inte helt tillfreds häst men som sagt; han VAR duktig.
Jag hade inte samvete att släpa in honom i ridhuset en fjärde dag i rad så det var mycket skönt att vi kunde tillbringa ridpasset utomhus.
Härligt att det lossnar mer och mer 🙂
Tränat du bara ibland på det så kommer det gå som en dans snart, ska du se!
Tack vare att du är så duktig och håller igång hela tiden så tror jag att allt kommer att falla på plats as time goes by, så att säga.
Kul för dig iallafall 🙂
Kram!
Tack Betty! Jag hoppas du har rätt. Det är ju en balansgång det där- att träna på sådant som är jobbigt, vare sig det handlar om fysiskt eller psykiskt jobbigt (eller båda delarna) och komma vidare och inte knäcka hästen. Jag gör vad jag kan :)!